Nyheter eller rena rama reklamen?

"Nya metoden botar cancer" lovar kvällstidningen på mitt köksbord. Precis som hundratusentals andra – cancersjuka, anhöriga eller bara nyfikna – har jag sett löpsedeln "Genombrott – ny medicin presenterades på läkarkongress; botar bröst och prostatacancer" och skaffat tidningen. Läser vidare.

Preparatet framställs som räddningen för dödssjuka patienter. I ett sensationsmättat tonläge hänvisar tidningen till en studie (utan närmare källhänvisning) av 21 patienter med olika cancerformer. Hos "nära hälften" av dessa 21 personer ska man ha funnit att tumörerna krympte eller slutade växa. Reportern berättar också att det nya namngivna preparatet "förlänger patienternas levnadstid".

"Nyheten" förefaller bygga på ett tio månader gammalt pressmeddelande om en fas 1-studie, alltså en studie för att undersöka bieffekter, av preparatet 2C4. Tidningen skriver dels att det nya preparatet förlänger livet, dels att patienterna även ska "slippa biverkningarna från cellgifter och strålning". Ingenstans kommenteras läkemedlets bieffekter eller anges vilken forskning som skulle visa att överlevnaden förlängs.

Internationellt sett är okritisk medicinsk nyhetsrapportering ett återkommande problem – inte enbart i kvällspressen även om övertrampen tycks vara vanligare där.Till exempel visar en aktuell genomgång, publicerad i den kanadensiska läkartidningen (Cassels A et al 2003), att två av tre dagstidningsartiklar om fem nya läkemedel inte ens nämner deras möjliga skadeverkningar.

Även i Sverige verkar många (men inte alla) journalister okritiskt svälja pressmeddelanden och – med benäget stöd från industrin – sälja falska förhoppningar om nya metoder. Samtidigt finns systematiskt sammanställda forskningsresultat från Cochrane Collaboration som pekar på att mediernas rapporter kan påverka vårdkonsumtionen.

Betald reklam för receptbelagda läkemedel till allmänheten bör förbjudas i lag, anser många. Men sker marknadsföringen av nya piller på bästa nyhetsplats kan den tydligen passera utan att någon invänder.

Formellt sett är mediernas egna yrkesregler klara: material som publiceras på redaktionell plats i nyhetsmedier och som gör anspråk på att vara oberoende journalistik ska "inte utgöra eller kunna uppfattas som reklam", enligt Tidningsutgivarnas riktlinjer mot textreklam.

I dag anmäls bara ett par medicinska nyheter om året till den instans som granskar anmälningar om textreklam. Beror det på att allt är väl - eller på att instansen är okänd? Det behövs bara en kopia av artikeln och ett brev till Pressens textreklamkommitté, Box 22500, 104 22 Stockholm.

I artikeln "Finns det fakta bakom rubrikerna" berättar brittiska forskare om hur de försöker korrigera bilden av pressens ibland okritiska rapporter om nya "lovande" behandlingar – rapporter som kan vilseleda svårt sjuka människor som famlar efter ett halmstrå. Är det inte dags för ett motsvarande projekt i Sverige?

Ragnar Levi, redaktör