När gör screening nytta?

Syftet med massundersökningar är att ställa diagnos i ett tidigt skede, redan innan sjukdomen har börjat ge symtom.

En sådan tidig diagnos kan ha flera fördelar: behandlingsmetoderna kan bli skonsammare, sjukdomsförloppet kan bli mildare och risken att dö i sjukdomen kan minskas.

Men fördelarna med screening gäller inte alla sjukdomar och alla undersökningsmetoder. Vissa förutsättningar bör undersökas innan screening införs.

Redan 1968 definierade forskarna Wilson och Jungner på WHO:s uppdrag tio kriterier som bör vara uppfyllda innan allmän screening övervägs.

Efter fortsatt diskussion sammanfördes de tio kriterierna till fyra huvudpunkter. Vissa screeningmetoder uppfyller kriterierna som formuleras i dessa punkter, andra inte.

SBU har inte gjort något allmänt ställningstagande till screening, utan har granskat värdet av massundersökningar i tre konkreta fall - i rapporterna "Mätning av bentäthet", "Massundersökning för prostatacancer" och "Måttligt förhöjt blodtryck".

1. Vilken betydelse har sjukdomen?

Av praktiska och etiska skäl bör massundersökningar begränsas till sjukdomar som är betydelsefulla ur folkhälsosynpunkt. Sjukdomarna bör vara vanliga och/eller medföra betydande lidande och sjukdom för individen. Bedömningen av sjukdomens betydelse kräver nyanserade överväganden som beaktar förekomst, ålder vid insjuknande, prognos, behandlingskomplikationer, kostnader och annat.

2. Är diagnosmetoden tillräckligt bra?

Metoden bör ha hög känslighet och träffsäkerhet, det vill säga stor förmåga att upptäcka sjukdom när sådan finns och tillförlitligt kunna utesluta sjukdom hos dem som är friska. Dessutom måste metoden accepteras på olika sätt av målgruppen.

3. Finns det tillgång till effektiv behandling?

Det ska finnas behandling som ändrar sjukdomens naturliga förlopp i gynnsam riktning. Under senare år har enighet nåtts om att behandlingseffekter bör dokumenteras i studier där patienterna fördelas slumpvis till olika typer av åtgärder, så kallade randomiserade studier.

4. Står kostnaderna i rimlig proportion till effekterna?

Kostnader för screeningprogrammet, inklusive kompletterande diagnostik och behandling bör beräknas, liksom deltagarnas uppoffringar exempelvis av egen tid och utgifter för resor. Även fysiskt och psykiskt obehag bör inkluderas i analysen.