Missvisande jämförelser

En grundregel i jämförande studier är att de grupper som undersöks ska vara helt jämförbara när studien inleds. Men många undersökningar bryter mot den regeln.

– I värsta fall väljer forskarna en kontrollgrupp som leder till ett visst önskat resultat, säger Ingvar Karlberg, professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid Göteborgs universitet och tidigare ledamot i SBU:s expertgrupp.

– Ett typexempel på felaktig jämförelse är Müllers studie av näringsdropp före operation. Studien väckte stort intresse när den kom på 1980-talet och drog in många läkemedelsmiljoner. Men resultaten var missvisande.

Müllers studie visade att patienter som fick näringsdropp inför en canceroperation klarade sig bättre. Skillnaden var statistiskt signifikant.

Resultaten var normala

– Men när studien granskades noggrant visade det sig att vårdresultaten i kontrollgruppen var osedvanligt dåliga och att studiegruppens resultat bara var normala.

– Det var alltså ingen fördel att ge näringsdropp före operation. Skillnaden hade uppstått genom att forskarna hade råkat få en speciell jämförelsegrupp som inte var representativ för rutinsjukvårdens patienter.

Lottning, randomisering, minskar risken att försöksgruppen och kontrollgruppen skiljer sig på något systematiskt sätt som förvränger resultatet.

Men randomiserade, kontrollerade studier är inte möjliga att genomföra i alla sammanhang. Är andra forskningsmetoder till nytta, trots att resultaten kan vara mindre tillförlitliga?

– Det vore helt fel att enbart lita till stora randomiserade studier och döma ut annan forskning, anser Ingvar Karlberg.

– Risken är då att det bästa blir det godas fiende – att vi bortser från andra typer av bevis, bara för att de allra mest rigorösa studierna saknas.

Han tillägger att många frågeställningar knappast är möjliga att studera i experimentell form.

– Analyser av dödsorsaksregister, sjukförsäkringsstatistik, eller retrospektiva studier av patientjournaler, kan ge värdefull information, med mycket långa uppföljningstider som i praktiken inte går att få i prospektiva, randomiserade studier.

På vissa områden är andra forskningsmetoder bättre. Det gäller till exempel studier av sällsynta men viktiga biverkningar. Kvalitativ forskning, som syftar till att klarlägga mekanismer och att besvara frågan "På vilket sätt?", är också mycket värdefull och kan inte ersättas av prospektiva randomiserade studier.

Men varför är randomiserade studier överlägsna exempelvis fall-kontrollstudier

– Styrkan i de randomiserade studierna ligger egentligen i att det finns en kontrollgrupp, och det är en viktig styrka, säger Ingvar Karlberg.

Men han betonar att urvalet av kontrollpersoner är lika viktigt som urvalet av försökspersoner.

– Både kontroll- och behandlingsgrupp måste väljas så att de är representativa. Genom att variera jämförelsematerialet kan man annars komma fram till helt skilda slutsatser om en och samma behandling.

Risken måste hanteras

– Det bästa är om personerna fördelas till försök eller kontroll genom lottning från en och samma grupp. Men det är inte alltid möjligt att lotta – till exempel när man jämför patienter med friska individer – och då måste den risken hanteras på annat sätt.

I dessa så kallade fall-kontrollstudier måste forskarna matcha kontrollgruppens ålders- och könsfördelning med patienternas och välja en jämförelsegrupp som är så lik försökspersonerna som möjligt, så att skillnaden mellan dem avspeglar olikheten i sjukdom – inte något annat.

Müller JM, Dienst C, Brenner U, m fl. Preoperative parenteral feeding in patients with gastrointestinal carcinoma. Lancet, 1982;1:68-72.