Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Många landsting missar att skydda bensköra mot ny fraktur
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Trots att läkemedel har visats minska risken för fler frakturer hos bensköra kvinnor som redan drabbats, har kvinnorna alltför sällan sådan behandling. Många landsting kan göra stora förbättringar.
Det är över 10 år sedan SBU konstaterade att läkemedels-behandling av äldre med osteoporos och frakturer är väl dokumenterad och att behandlingen minskar risken för fler frakturer.
Särskilt höftfraktur kan vara allvarligt. Risken att dö året efter frakturen är 10–15 procent högre bland dem som drabbas än bland jämnåriga, och många får sämre livskvalitet. Inte alla kan återvända till sitt eget boende. Gångförmågan kan försämras, och det finns risk för social isolering.
Diagrammet visar andelen frakturdrabbade kvinnor som efter sjukhusvård hämtade ut förebyggande läkemedel mot benskörhet – bisfosfonater eller hormonbehandling.
I hela landet tog 14 procent av kvinnorna läkemedel, och knappt 10 procent fick bisfosfonater. Det är stora skillnader mellan landstingen. Andelen behandlade varierar mellan 24 och 8 procent. I Socialstyrelsens och SKL:s Öppna jämförelser anges att kanske 60–70 procent av dessa patienter borde ha någon form av osteoporosförebyggande behandling. Benskörhet bedöms vara underdiagnostiserat och underbehandlat.
Osteoporos är ovanligt före 50 års ålder men ökar kraftigt med åldern. Kvinnor som har fått en fraktur löper hög risk att drabbas igen. [RL]
