Kunskap säljer – för alla vill ju göra ett bra jobb

– Skämt åsido: SBU:s arbetsuppgifter är verkligen oerhört viktiga, och det var nog det viktigaste skälet för mig att tacka ja till jobbet, säger Måns Rosén efter någon månad i den nya chefsstolen.

Många har undrat om han inte kommer att sakna sin tidigare roll som chef för Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen, en avdelning som han själv var med om att skapa.

– Visst trivdes jag oerhört bra där, medger han. Men efter att ha tänkt över erbjudandet noga, kände jag också att det här jobbet var en väldigt spännande utmaning.

Sjukvård i krig

Uppvuxen i Stockholm, och med en grundutbildning i matematik, statistik och ekonomi, kom Måns Rosén så småningom – efter ett kort gästspel som skrivmaskinsförsäljare – till Socialstyrelsen, där han arbetade med planering av sjukvård i krig.

– Men efter ett tag kändes  det lite världsfrånvänt att planera för något som man inte vill ska inträffa. Så jag sökte mig till Spri. 

Forskade själv

En fråga som engagerade Måns Rosén var till exempel bättre rutiner för att planera hälso- och sjukvård.

– Jag tyckte att landstingens rutiner var dåliga och borde utgå från befolkningens faktiska hälsoproblem och vårdbehov. Borde inte register kunna användas som planeringsunderlag?

Han blev också en av de första som arbetade för kvalitetssäkring inom vården på 1980-talet. Under många år forskade han själv samtidigt med sina övriga arbetsuppgifter. Han har publicerat nära hundra vetenskapliga artiklar i internationella medicinska tidskrifter och har blivit adjungerad professor i epidemiologi. Men nu ser han fram emot nya uppgifter.

SBU kan bidra

– Jag är övertygad om att SBU kan bidra till att hälso- och sjukvården blir effektivare – räddar fler liv, förbättrar patienternas livskvalitet och utnyttjar vårdresurserna bättre.

Men kan bättre kunskap verkligen styra vården?

– Ja, absolut, eftersom drivkraften för en bättre vård i stor utsträckning finns hos vårdgivarna själva, säger Måns Rosén.

– I grunden vill alla som jobbar i vården göra ett bra jobb. Och då vill man också utnyttja den bästa kunskap som finns.

– Samtidigt, tillägger han,  kan vi ju var och en uppleva hinder för att ändra våra rutiner. Och vanans makt är stor. Därför tror jag också att vården - och vi alla - kan behöva en extra puff för att förändra oss.

Som exempel nämner Måns Rosén öppna jämförelser i vården, statistik som gör det tydligt att olika kliniker jobbar på olika sätt.

– SBU:s evidens kommer in på ett naturligt sätt när det gäller att hitta de bästa metoderna. Det är helt nödvändigt att ha evidens innan man tar ställning till vad som fungerar bra eller dåligt.

– Min devis har alltid varit att lokala jämförelser skapar lokalt engagemang, som leder till förbättringar. På samma sätt tror jag att praxisundersökningar kan bli ett sätt för SBU att påverka praxis.

Måns Rosén säger att intresset för praxisstudier och kvalitetsuppföljning har ökat starkt de senaste åren.

Rädslan har minskat

– Jag tror att rädslan för detta har minskat påtagligt bland dem som jobbar i vården. Många har insett att utveckling av vårdkvaliteten faktiskt förutsätter att man kan följa sina resultat. Och i takt med att allt fler börjar göra sådana mätningar så blir det mindre dramatiskt.

Sverige och de andra nordiska länderna har ett lysande utgångsläge.

– Vår del av världen ligger i världsklass när det gäller vårdkvalitets- och hälsoregister. Felet är att informationen inte alltid presenteras på ett enkelt och användbart sätt.

– Och i våra register över vilka behandlingar som ges, till exempel läkemedel, skulle det behövas en bättre bild av indikationerna.

Även på evidenssidan behövs en större tydlighet, anser Måns Rosén.

Klarare budskap

– Jag tror att SBU:s rapporter kan bli ännu klarare och mer avgränsade i sina budskap, och på det sättet ge bättre vägledning både för dem som själva arbetar i vården och för dem som planerar den. Till exempel bör rapporternas slutsatser kunna bli färre och tydligare.

Dessutom borde SBU-rapporterna ännu mer kunna stimulera både forskningsråd, universitet, högskolor och enskilda forskare att täppa till de viktiga kunskapsluckor som vi påvisar.

Måns Rosén är en ovanlig forskare, på det sättet att han brinner minst lika mycket för de praktiska tillämpningarna som för att ta fram ny kunskap. Detta går som en röd tråd genom hela hans yrkesbana.

– Siffror räcker inte. Så har jag tänkt hela tiden. Kunskapen måste användas - annars är det väl ingen mening med den?