Kerstin Nilsson – Hur tar vården hand om en ny rapport?

Kerstin Nilsson, gynekolog och överläkare vid regionsjukhuset är en av SBU:s ambassadörer. Hon vill att det praktiska vardagsarbetet på kliniken ska vara så evidensbaserat som möjligt för patienternas skull. Eftersom SBU:s rapporter ger ett stabilt underlag för patientarbetet ser Kerstin rapporterna som startskott för att ta reda på hur hon själv kan använda dem i sin dagliga gärning.

Kliniskt evidensprojekt

På Regionsjukhuset har man bildat en grupp som sätter evidensbaseringen i centrum för att tackla de problem som finns på de olika klinikerna. Dessutom försöker man samla intresserade i förvaltningarna och i landstingets yrkesgrupper i ett stort nätverk och även få med entusiaster i landsting intill. Till detta treåriga projekt som startade förra året knyts konsulter i bl a hälsoekonomi, organisation och metod- och omvårdnadsfrågor. Ett underprojekt handlar om sömnapné, snarkningsproblem. Det drabbar allt fler människor och dess utredning och behandling drar stora resurser. Kan vi kanske hantera dessa personer på annat sätt, mer systematiskt och effektivt?

För mig som projektsekreterare ligger också arbetet nära mitt uppdrag som informatör för SBU. Vi börjar fundera över om vi inte kunde gå vidare från SBU-rapporterna till mer konkreta frågor.

Inkontinens ett folkhälsoproblem

Vi tror oss kunna göra en ganska bred satsning utifrån inkontinensrapporten som ju handlar om ett folkhälsoproblem. I rapporten efterlyses bl a en kartläggning av hur inkontinensvården är organiserad. Idag sköts inkontinens på flera olika kliniker, utan samverkan mellan enheterna. Och föga samverkan mellan primärvård och sluten vård. Sannolikt finns det en hel del pengar att spara på hjälpmedelssidan eller att man använder resurserna mer optimalt.

Livskvaliteten

Urininkontinens är ett djupt subjektivt fenomen och vi har varit verkligt dåliga på att värdera hur det påverkar patienternas livskvalitet.Vi kan visserligen mäta hur mycket man läcker och objektivt påvisa det. Men när man ska utvärdera olika behandlingsmetoder måste man ta hänsyn till hur personen själv känner sig drabbad. Vi måste jämföra olika behandlingar t ex läkemedel mot aktiva träningsmetoder. Basen för bedömning av inkontinens är i primärvården, medan urologer och gynekologer kommer in i särskilda fall för specialistbedömning. Men många gånger kan man säkert med tydliga riktlinjer klara inkontinensbehandling på sjuksköterskemottagningar. Det finns all anledning att arbeta mot äldrevården och se om vi kanske med enkla utbildningar kan förbättra användningningen av olika hjälpmedel. Förslagen i rapporten bör tillämpas inom alla landsting.

Personlig information viktig

En av mina uppgifter är att förtydliga vad som ligger bakom en SBU rapport, för de flesta som är inblandade i det här projektet har inte tidigare läst någon SBU rapport. Men man kan inte begära att folk i vården sätter sig och läser en omfattande rapport om de inte är speciellt engagerade i frågan, säger Kerstin Nilsson. Vad man behöver är en kort sammanfattning av innehållet. För många läser inte ens den blå sammanfattningen i början av rapporten. Därför är det mycket värdefullt att det också kommer lättlästa patientbroschyrer om rapporterna. Men jag märker att man måste personligen sammanfatta och presentera rapporterna. Infor- matörernas roll är att tala om att det kommit en ny rapport och redogöra för huvudbudskapet, men ibland kan det vara bäst om någon i projektet som kan alla detaljerna kommer och berättar.