Karies – svårt att avgöra vilka barn och unga som löper störst risk

Det går ganska bra att förutse vilka barn och unga som sannolikt slipper karies. Däremot är det svårt att skilja ut vilka som löper störst risk att drabbas. Det visar en ny SBU-rapport om diagnostik, riskbedömning och behandling av tidiga kariesskador. Enligt Ingegerd Mejàre, ordförande för SBU:s projektgrupp, är det möjligt att riskbedömningen skulle bli mer effektiv om tandvården fokuserade mer på grupper än på enskilda individer – något som borde testas vetenskapligt.

Att förutse vilka barn och ungdomar som löper liten risk att få karies på två till tre års sikt går relativt bra. Barn som exempelvis inte har karies i femårsåldern löper liten risk att drabbas när de är sju år gamla. Den slutsatsen får starkt vetenskapligt stöd i SBU:s rapport. Däremot är det svårt att avgöra vilka barn som löper stor risk.

Ingegerd Mejàre, professor i pedontodi vid Malmö högskola och ordförande för SBU:s projektgrupp, anser att det går att göra bedömningen mer effektiv.

Ålder och område

– Att identifiera riskindivider med nuvarande metoder är inte särskilt tillförlitligt. Därför tycker jag personligen att vi ska fokusera mindre på individuell riskbedömning, säger hon.

– I stället ska vi säga att till exempel alla barn löper risk att få karies under de närmaste åren efter 12–13-årsåldern, och att alla barn som bor i områden där vi vet att majoriteten har mycket karies är riskbarn. Här borde vi sätta in våra preventiva åtgärder.

Ingegerd Mejàre betonar samtidigt att effektiviteten hos en ny strategi behöver undersökas i praktiken.

Att bara undersöka hur mycket sötsaker skolbarn och ungdomar äter säger inget säkert om risken för framtida hål i tänderna. Att enbart mäta mängden kariesrelaterade bakterier i munnen, mutansstreptokocker respektive laktobaciller, är inte heller tillräckligt tillförlitligt.

Det enskilt bästa sättet att förutse karies är enligt rapporten att i stället se hur mycket karies personen har hunnit få vid undersökningstillfället. Det gäller framför allt skolbarn och tonåringar.

Ökar chansen

Den vanligaste metoden att ställa diagnosen är att tandläkaren ser och känner på tänderna med spegel och sond, så kallad visuell-taktil undersökning.

Metoden kombineras ofta med röntgenbilder, eftersom det ökar chansen att hitta karies på tuggytorna. Som ensam undersökningsmetod är röntgen inte träffsäker – den innebär risk för både missade kariesdiagnoser och falska alarm.
Rapporten visar också att det är lättare att utesluta än att fastställa karies och att studier av diagnosmetoder behöver standardiseras så att resultaten blir lättare att jämföra.

Rutin ifrågasätts

Röntgen används i dag mer eller mindre som rutin vid kariesdiagnostik från elva års ålder.

– Det kan ifrågasättas om rutinmässiga röntgenundersökningar, så som de ofta görs i dag, har något värde för tandhälsan hos barn och ungdomar, säger Ingegerd Mejàre.

Eftersom den som undersöks med röntgen utsätts för strålning ska det alltid finnas skäl att röntga. Risken för att strålningen ska leda till cancer är ytterst liten men ändå större än noll, konstaterar SBU.

Studier saknas

Det finns också andra metoder för kariesdiagnostik, men de används sällan i klinisk praxis i Sverige. När det gäller ECM, elektronisk kariesmätning, finns det ett begränsat vetenskapligt stöd för att metoden är bra på att utesluta vissa typer av karies.

I fråga om effekterna av övriga metoder saknas det tillräckligt bra studier.

Också beträffande så kallade icke-invasiva behandlingsmetoder för tidiga kariesskador, metoder som innebär att man inte borrar i tänderna, finns det för få studier. En sådan metod är att lägga fluorlack på tänderna. Två studier jämför fluorlack med fluorsköljning, men resultaten är motsägande och det går inte att dra någon slutsats.

Det finns inte heller några studier som besvarar frågan om hur kostnadseffektiva de olika diagnos- och behandlingsmetoderna är. [JT]

Viktigaste slutsatser

• Tidigare kariesförekomst är den enskilt bästa faktorn för att förutsäga ny karies (Evidensstyrka 1).
  
  Det finns goda möjligheter att identifiera barn och ungdomar som löper liten risk för karies under de närmaste 2-3 åren (Evidensstyrka 1). Däremot är det svårt att med god träffsäkerhet avgöra vilka individer som löper risk för karies.
• För kariesdiagnostik är en kombination av visuell-taktil undersökning och röntgen mer tillförlitlig än metoderna var för sig (Evidensstyrka 3). Generellt sett är träffsäkerheten för att utesluta karies högre än för att fastställa karies (Evidensstyrka 3). Sannolikheten för att en röntgeninducerad cancer kommer att inträffa pga dental röntgen bedöms vara mycket liten men större än noll. Det vetenskapliga underlaget för tilläggsmetoder är otillräckligt. Det finns inga studier av de olika diagnostiska metodernas kostnadseffektivitet.
• Det vetenskapliga underlaget är inte tillräckligt för att dra någon slutsats om möjligheterna att effektivt behandla tidiga kariesskador med icke-invasiva metoder.

SBU-rapporten Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling