Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Kan vården få patienter att börja röra sig mer?
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Vården gör redan en hel del för att främja fysisk aktivitet. Nu granskar SBU hur väl insatserna fungerar.
Ett ständigt stillasittande gör inte bara människor sjuka – många som redan har blivit sjuka blir ännu sämre.
Det säger Mai-Lis Hellénius, docent och enhetschef vid Centrum för Allmänmedicin, Karolinska institutet i Solna. Hon är ordförande för ett pågående SBU-projekt som granskar vårdens metoder för att främja fysisk aktivitet.
– En rad undersökningar pekar ju på att en fysiskt aktiv livsstil dels förebygger exempelvis hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och benskörhet, dels hindrar många befintliga sjukdomar från att förvärras, säger Mai-Lis Hellénius.
Inte själva aktiva
Och kunskapen verkar ha nått ut. Ett exempel: enligt siffror från Forskningsgruppen för Samhälls- och informationsstudier (FSI) tror tre av fyra tillfrågade personer att man behöver vara fysiskt aktiv minst 30 minuter per dag för att det ska bidra till en god hälsa. Ändå är det betydligt färre som säger att de själva är så aktiva.
Så frågan för vården är snarare hur patienter bäst kan motiveras, menar Mai-Lis Hellénius.
– De flesta patienter vet att de skulle må bättre av att röra sig mer, ändå gör de det inte. Vårdens metoder för att motverka stillasittandet behöver granskas, säger Mai-Lis Hellénius, ordförande för det pågående SBU-projektet.
– SBU-projektet ska visa vilka metoder som bevisligen är bäst för att stimulera fysisk aktivitet, säger hon.
Bäst effekt
– Fungerar det till exempel bättre med intensiva åtgärder, som individuella råd eller recept från läkare i kombination med telefonuppföljning, än med enklare allmän information? Gör olika stödåtgärder någon nytta? I så fall hur länge? Och hur kostnadseffektiva är olika insatser?
En annan fråga är vem i vården som är bäst på att motivera.
– Finns det till exempel belägg för att vissa yrkesgrupper är mer framgångsrika än andra? Har man nytta av en speciell utbildning i att motivera människor till fysisk aktivitet?
Möjligheten att påverka handlar också om patientens egenskaper.
– Är patienter med vissa hälsoproblem lättare att motivera? Vilka typer av fysisk aktivitet är mest gångbara i vilka patientgrupper? I vilken fas av sin sjukdom är man mest mottaglig för råd?
I SBU-projektet ingår en enkel enkät till olika delar av vården för att kartlägga hur motionsråd ges i dag.
Granskar studierna
Men det stora arbetet består i att systematiskt söka, samla in och granska alla relevanta studier.Varje vetenskapligt arbete som uppfyller vissa grundläggande krav ska granskas enligt särskilda formulär. SBU har anlitat en grupp ledande experter för att genomföra granskningen.
Slutligen vägs resultaten samman till det som kallas evidens – bästa tillgängliga vetenskapliga underlag.
– När vi jämför vad vården gör i dag för att främja fysisk aktivitet med den evidens vi har funnit kommer vi att se hur resurserna kan utnyttjas bättre, säger Mai-Lis Hellénius.
SBU-projektet Metoder för att främja fysisk aktivitet
Ordförande: Mai-Lis Hellénius
Projektledare: Ingemar Eckerlund
Planerad publicering: 2006
Lästips
- Healthy people 2010. Washington DC: U.S. Department of Health and Human Services, 2000.
- Fysisk aktivitet: håndbog om forebyg¬gelse og behandling. Köbenhavn: Sund¬hedsstyrelsen, 2003.
- Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS). Stock¬holm:Folkhälsoinstitutet,2003.
- Kahn EB, Ramsey LT, Brownson RC, et al.The effectiveness of interventions to in-crease Physical activity: a systema¬tic review.Am J Prev Med. 2002;22(4S):73-107.