Kan man lita på SBU:s rapporter?

Kärnan i SBU:s verksamhet är systematisk granskning av den vetenskapliga litteraturen.

Granskningen följer regler som under de senaste åren blivit allt mer strikta, inte minst genom ett omfattande internationellt samarbete inom dokumentationsvetenskapen.

Men inte alla frågor har tillräckligt underlag i litteraturen för definitiva ställningstaganden. SBU har därför valt att ge ut rapporterna i olika serier, urskiljbara genom sin omslagsfärg.

Systematiska översikter

De gula rapporterna är baserade på systematisk genomgång av litteratur och innehåller ett ställningstagande från SBU:s styrelse och råd som utmynnar i slutsatser. Grunden för slutsatserna är dels det vetenskapliga underlaget, dels svenska förhållanden, lagar och förordningar. Slutsatserna som trycks på blått papper inleder varje rapport.

De vita rapporterna innehåller mötesreferat och sammanställningar av kunskap som tagits fram på annat sätt än enbart genom systematisk granskning av litteraturen. En del vita rapporter innehåller uppsatser där författaren ansvarar för innehållet. Styrelse och vetenskapligt råd har godkänt att rapporten publiceras men har inte tagit ställning till eventuella rekommendationer.

De blå rapporterna publiceras på engelska och är avsedda för en internationell publik. De innehåller sammanfattningar av det arbete som SBU genomfört. De avser inte att ge rekommendationer utan endast upplysa om den verksamhet som SBU bedriver.

Tidig bedömning

SBU Alert informerar om metoder som är på väg in i rutinsjukvård men som är så nya att den vetenskapliga litteraturen är begränsad. Syftet är att underlätta för beslutsfattare att överblicka den närmaste framtiden. Dokumenten skrivs och granskas av sakkunniga samt av ett särskilt Alertråd, men inte av SBU:s råd eller styrelse.

Referat av tidskriftsartiklar i Vetenskap & praxis avser att hänvisa till aktuell vetenskaplig litteratur som kan vara av intresse för klinisk medicin. Referaten gäller huvudsakligen artiklar från JAMA, New England Journal of Medicine, Lancet och Britih Medical Journal. Notiserna har granskats av redaktionen för V&P men inte av SBU:s styrelse eller råd.

Varje år ger SBU också ut en samling dokument från sina systerorganisationer inom det internationella nätverket INAHTA. Samtliga organisationer är offentliga organ, myndigheter eller motsvarande och arbetar på liknande sätt som SBU. SBU har inte tagit ställning till de rekommendationer som eventuellt finns i dessa sammanfattningar, eftersom de oftast är lokalt betingade.

Det är inte lätt att åstadkomma så kallad obunden information i ett så litet land som Sverige. Ju mer specialiserad en fråga är desto större är risken att de specialister som man kan få hjälp av är bundna på ett eller annat sätt till kommersiella eller andra intressen. Många av dem som är obundna är det på grund av att de inte har samma överblick eller är lika kunniga eller omdömesgilla som andra.

SBU har sedan sin tillkomst strävat efter att rekrytera de bästa, mest kunniga och mest omdömesgilla specialisterna till alla projektgrupper.

Deklarerar bindningar

I stället för att a priori utesluta vissa personer har de fått deklarera eventuella bindningar när arbetet påbörjades. Även med \"bundna\" specialister går det att få objektiv information. Genom att projektgrupperna innehåller experter även från andra områden visar erfarenheten att det går att balansera informationen. Dessutom granskas alla rapporter av utomstående, eventuellt nordiska specialister.

Under de mer än tio år som SBU har verkat har erfarenheten varit att öppenhet befrämjar ett objektivt ställningstagande. Det är först när någon inte vill redogöra för eventuella bindningar som objektivitet och neutral bedömning är i fara.

Det är inte heller enbart kommersiella uppdrag som kan innebära minskad objektivitet. En forskare eller specialist som bundit sig för en viss linje kan vara lika negativ till kritisk analys som någon som är anställd i ett visst företag och har ett uttalat uppdrag att förorda en viss ståndpunkt.

Lars Werkö