Jakten på den perfekta hälsan

I ett samhälle som är besatt av kropp och hälsa påminns vi ständigt om våra brister och skavanker. Det har blivit ett heltidsjobb att hålla sig frisk, skriver historikern och journalisten Jenny Björkman.

En paradox i vår tid, och i vår del av världen, är att samtidigt som vi lever längre och faktiskt är friskare, så mår vi sämre. Pest och kolera skrämmer oss inte. Spädbarnsdödligheten är mycket låg, och de allra flesta barn i västvärlden når vuxen ålder. Trots det verkar vi inte må bra. Vi lever i ett ständigt brus av hälsoreklam och hälsotips – och det har blivit ett heltidsarbete bara att hålla sig frisk.

När man säljer hälsa är det idén om att människan i sig själv är otillräcklig som man framför. Den brittiska filosofen Frank Furedi menar att jakten på perfekt hälsa har tagit över våra liv. Vi ägnar oss mer åt att undvika verkliga eller inbillade hälsorisker än att njuta av den hälsa vi faktiskt har. Vi är så upptagna av det perfekta att vi inte märker det goda.

Sjukförklarar

Samtidigt har företeelser som tidigare bara var en del av livets prövningar blivit klassade som sjuka eller störda – behandlingsbara. Blyghet kan tolkas som social fobi, klimakteriet är ett hormonbristtillstånd, dåligt minne kan vara demens. Vi tycker oss bara ha hälsan när vi är på topp, menar Furedi och berättar att det i dag till och med finns mediciner som påstås hjälpa mot olycklig kärlek. Vad säger det om vårt samhälle? Och om oss själva?

Kanske är jakten på en perfekt kropp och en perfekt hälsa en del av det moderna samhällets eviga jakt på mer och bättre. Helt klart har något hänt efter att de stora epidemierna försvunnit. Det är först när vi sluppit de stora folksjukdomarna, den ständiga rädslan för svält och den dagliga livsfaran, som vi har möjlighet att känna efter hur vi faktiskt mår. Och kanske är det först nu som vi kan upptäcka att psykiskt välbefinnande inte alltid kommer automatiskt med att man är frisk.

Gamla lockrop

Men, och det är viktigt, egentligen är det inte själva jakten på hälsa som är ny. Idéhistorikern Roger Qvarsell har tittat närmare på hälsoreklamen och menar att lockropen om patentpreparat som ska få oss att må bättre är lika gamla som tidningarna själva.  Också för hundra år sedan försökte man sälja apparater och mediciner till friska människor – inte heller då var människor uppenbarligen så friska att de inte behövde någon form av förbättring. Det nya är således inte jakten på hälsa, utan att ribban i dag ligger så högt att den aldrig går att nå.

Ständigt på vakt

När vi inte längre behöver oroa oss för döden, ägnar vi oss åt att trimma och sköta våra kroppar, till synes utan gräns. Skräckslagna jagar vi risker och gör vad vi kan för att undvika dem. Och där är kanske den viktigaste nyheten i vår tid. Att sköta sin hälsa i dag är inte att äta tillräckligt och undvika att smittas. Det är att ständigt vara på sin vakt. Överallt finns risker. Den som inte ser upp riskerar att drabbas. Om tio, tjugo eller trettio år. Men i alla fall. Visserligen kan nästan alla räkna med att leva så länge att de får träffa sina barnbarn. Men en sund ålderdom kräver att vi sköter oss varenda minut som återstår fram till dess.

Överallt möter oss hot som inte riskerar att döda oss, men som kanske hotar vår hälsa på sikt. Och med kunskap kommer ansvar. Vi får höra att vi ska undvika transfetter, nikotin och koffein. Den som inte sköter sig riskerar att dö i förtid. Och kanske glömmer vi då bort att ”förtiden” i dag kommer senare i livet än någonsin förr.

Jenny Björkman
jenny.bjorkman@fof.se

Lästips

Qvarsell R, Torell U (red). Reklam och hälsa. Stockholm: Carlsson, 2005.
Furedi F. Therapy culture: cultivating vulnerability in an uncertain age. London: Routledge, 2004 samt www.frankfuredi.com