Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Resultat från undergrupper av försökspersoner kan leda vilse – men sådana analyser kan heller inte undvikas helt.
Teoretiker och praktiker inom medicinen har ofta skilda åsikter. Ett exempel är huruvida det är lämpligt att undersöka om behandlingsresultat skiljer sig mellan olika subgrupper av försökspersoner i en studie. Medan statistiker har påpekat att resultaten kan bli vilseledande, har kliniker betonat värdet av att undersöka hur resultaten varierar mellan exempelvis olika åldersgrupper.
En aktuell artikel i tidskriften The Lancet ger båda lägren rätt. Författaren Peter Rothwell betonar att sådana analyser måste användas sparsamt. Samtidigt är de värdefulla när man förväntar sig viktiga skillnader mellan undergrupperna, när analysen gäller praktiska frågor om indikationer eller om nyttan av behandlingen är särskilt ifrågasatt för någon grupp. Rothwell föreslår regler för planering, genomförande och rapportering av subgruppsanalyser. Exemplen i rutan här nedan illustrerar att resultaten måste tolkas försiktigt.
FELAKTIGA SLUTSATSER
EXEMPEL PÅ MISSVISANDE FYND
Aspirin är ineffektivt när det gäller att förebygga nya slaganfall hos kvinnor.
Blodtrycksbehandling ger inte (primärpreventiv) skyddseffekt hos kvinnor.
Blodtrycksbehandling är ineffektivt eller skadligt hos äldre.
ACE-hämmare minskar inte dödlighet eller sjukhusvård hos hjärtsviktpatienter som tar aspirin.
ß-blockerare är ineffektiva efter akut hjärtinfarkt hos äldre och hos patienter med inferior infarkt.
Trombolys är ineffektivt efter mer än sex timmar efter akut hjärtinfarkt.
Trombolys vid akut hjärtinfarkt är ineffektivt eller skadligt hos patienter som tidigare haft infarkt.
Tamoxifen är ineffektivt vid bröstcancer hos kvinnor under 50 år.
Nyttan av karotiskirurgi vid symtomgivande förträngning är mindre hos patienter som endast tar aspirin i lågdos på grund av ökad risk med operation.
Amlodipin minskar dödligheten hos patienter med kronisk hjärtsvikt på grund av icke-ischemisk kardiomyopati men inte hos patienter med ischemisk kardiomyopati.