Hur ska vården främja rökstopp?

I en högteknologisk sjukvård är det enkla samtalet kanske en av de viktigaste – och mest underskattade – åtgärderna. Det illustrerar SBU:s rapport om rökavvänjning.

Utvärderingen pekar på metoder som i tillförlitliga vetenskapliga studier har visats åstadkomma rökstopp. En sådan metod är just rådgivning.

Men enligt en aktuell enkät till allmänheten, 13 600 invånare i Skaraborg, har mindre än varannan tillfrågats om sina tobaksvanor vid sitt senaste besök hos läkare och bara var fjärde hos sin tandläkare. Varför?

Råd om levnadsvanor

Ett vanligt skäl är den tidsbrist som personalen känner av. Somliga är också osäkra inför att ge råd om levnadsvanor. När kontinuiteten i patientkontakten brister samtidigt som tidsschemat är pressat kan det kännas extra svårt att diskutera levnadsvanor. Råden om rökavvänjning ska vara personliga och anpassade till den enskilda patienten.

Men möjligen överskattas tidsåtgången för sådana råd. Samtalet behöver inte ta mer än några minuter. De resurser som krävs är väl använda. Kostnaden per räddat år av liv med hjälp av rådgivning är 5 000–15 000 kronor.

Utbildning kan underlätta. Den finns exempelvis vetenskapligt stöd för att fler läkare och tandläkare använder metoder för rökavvänjning när de har utbildats i sådana insatser.

Det har också visats att insatserna ökar om patienternas rökvanor dokumenteras systematiskt. Det görs till exempel genom att sökordet finns med i datajournaler eller personalen ges påminnelser om att fråga.

Vårdpersonal som själva röker kan ha svårt att på ett övertygande sätt främja rökavvänjning. År 1996 var 6 procent av den svenska läkarkåren dagligrökare.

Var femte sköterska rökte

Sjuksköterskor, som är den största yrkesgruppen inom vården, har tidigare haft ungefär samma tobaksvanor som befolkningen i övrigt, med omkring 20 procent rökare. På sista tiden har siffran minskat något bland sjuksköterskor i industriländer. Men det saknas aktuell svensk statistik för sjuksköterskor, undersköterskor och andra personalkategorier.

Även bland tandvårdspersonal har rökandet minskat. År 1996 rökte 8 procent av svenska tandläkare, 14 procent av tandsköterskorna och 10 procent av tandhygienisterna.

Det är lätt att som vårdpersonal förringa sina möjligheter att påverka. SBU-rapporten Metoder för rökavvänjning, ger motsatt budskap. Få förebyggande åtgärder skulle bevisligen kunna rädda så många liv och spara så mycket lidande som just hjälp till rökstopp.