Hur riskabel är en risk?

Bedömning av risker hör till sjukvårdens vardag. Varje läkare måste ta ställning till om patienten blir sämre utan behandling, om den planerade behandlingen ger biverkningar eller om patienten tillfrisknar spontant.

Riskbedömningar påverkar i själva verket alla sjukvårdsbeslut som fattas av ledningen, av dem som står för vården och inte minst av patienterna.

Det finns en etablerad forskning om riskerna i samhället och hur de uppfattas. Den visar vilka variationer som förekommer i bedömningarna. I synnerhet som vårt kunskapsunderlag är bristfälligt blir bedömningen lätt påverkad av irrationella faktorer.

– Experter och lekmän gör olika bedömningar, säger Torbjörn Malmfors, riskforskare och docent i toxikologi.

– Experter kan till exempel ranka tobaksrökning och alkohol som de dominerande hälsoriskerna i vårt samhälle. I olika undersökningar anger den breda allmänheten i stället miljögifter som det allvarligaste hotet mot hälsan.

Personlig erfarenhet

– De personliga erfarenheterna spelar också stor roll. En person som har sett en anhörig dö av en viss sjukdom, kan ha en benägenhet att övervärdera risken att dö i sjukdomen. En läkare som just har sett en allvarlig biverkan av ett visst läkemedel är i fortsättningen mer uppmärksam på just det medlet och den bieffekten.

Massmedierna rapporterar ofta om hälsorisker. I ett stickprov handlade omkring 30 procent av en svensk dagstidning om risker och/eller miljö, och det vanligaste temat var sjukdom-hälsa.

Uppmärksamheten inriktas ofta på åtgärder eller behandlingar som skulle minska risken. Sättet att framställa risken och minskningen spelar roll.

Inte sällan anges till exempel att ett nytt läkemedel minskar risken för cancer eller hjärtinfarkt med 30 procent. En sådan relativ siffra är egentligen ganska ointressant om man inte samtidigt anger hur stor den ursprungliga risken är – en på miljonen eller en på hundra.

Läkare har visats reagera annorlunda på siffror som anger relativ riskminskning (till exempel 50 procent minskad risk) i stället för absolut (till exempel från tio på tusen till fem på tusen). Den stora procentuella vinsten gör läkaren mer benägen att rekommendera en åtgärd än samma vinst angiven i absoluta tal.

Mer önskvärd

På samma sätt ger positiva besked ett annat intryck än negativa. Exempelvis har både allmänhet och läkare visats uppfatta 68-procentig överlevnad som mer önskvärd än 32-procentig dödlighet – trots att siffrorna betyder samma sak.

Förutfattade meningar om risk påverkar också vår tolkning av ny information. Uppgifter som bekräftar vad vi tror – eller tror oss veta – tillmäter vi ofta större betydelse än fakta som motsäger vår uppfattning.

– Den upplevda nyttan av en företeelse kan också påverka riskbedömningen. Om jag exempelvis anser att en behandling är särskilt verkningsfull ligger det nära till hands att jag underskattar risken för biverkningar. Då undviker jag det besvärliga i att behandlingen medför både för- och nackdelar.

Enligt Torbjörn Malmfors överdriver vi sannolikheten för sådant som vi tycker är särskilt skrämmande, till exempel att få cancer eller andra hotfulla sjukdomar. Å andra sidan har vi en benägenhet att undervärdera välbekanta risker som vi ser dagligen.

Upplevd kontroll

– Upplevd kontroll i en situation påverkar också vår riskbedömning. En bilförare anser sig ha kontroll över det som händer i trafiken och tror sig därför löpa mindre risk än andra. Den läkare som själv utför en operation anser många gånger att risken för patienten är mindre än om någon annan opererar.

– Vi har en tendens att betrakta oss själva som mindre sårbara än andra som utsätts för samma risk.

En liknande underskattning av risken förekommer i situationer som är frivilliga, jämfört med företeelser som känns påtvingade. Bergsklättrare bedömer sällan risken med sin sport på ett realistiskt sätt.

– Det gäller också risker med rökning eller alkohol. Där upplever många att risken för deras egen del är mindre än risken för andra människor i samma situation.

Den nya SBU-rapporten om samhällsprogram för att förebygga hjärt-kärlsjukdom belyser de stora svårigheterna med att förmedla kunskap om risker. Människors riskbeteende hänger ofta samman med livsstil och levnadsförhållanden som kan vara svåra att rubba. Just de grupper som löper de största riskerna är det ofta allra svårast att påverka. Här ligger den stora utmaningen med förebyggande insatser.