HÖRSEL – Hörapparat för skrivs olika i skilda landsting

SBU:s nya rapport om hörapparater för vuxna visar att praxis varierar kraftigt inom landet. Ett oväntat fynd är att det saknas evidens för att digitala hörapparater skulle vara klart bättre än analoga.

Det finns inte vetenskapligt stöd för att digitala hörapparater skulle vara klart överlägsna analoga, eller att två hörapparater skulle vara bättre än en enda vid dubbelsidig hörselnedsättning.

Det visar SBU:s nya rapport Hörapparat för vuxna – nytta och kostnader (2003).

En hörapparat återger inte normal hörsel och kan inte sålla bort störande ljud.

SBU:s granskning visar att apparaten är till störst nytta vid måttlig till svår hörselnedsättning, det vill säga då hörseln har blivit så dålig att det blir problem att följa med i ett vanligt samtal på tu man hand i lugn miljö.

Hälften har

Hörselproblem kommer ofta smygande. I Sverige har 560 000 vuxna – de flesta över 65 år – så svårt att höra att de kan ha nytta av en hörapparat.

Hur många av dem som faktiskt har en sådan är inte känt – men i varje fall inte fler än hälften. Ungefär varannan använder apparaten ofta eller alltid.

Antalet inköpta hörapparater varierar kraftigt inom landet.

– Vissa landsting köper mindre än hälften så många apparater per invånare som andra, konstaterar Bengt Brorsson, projektsamordnare på SBU.

Han påpekar att ingen vet vilken nivå som är lämplig – variationerna kan bero på osäkerhet om värdet av hörapparaten.

– Inte ens efter en systematisk granskning av forskningen på området går det att med siffror visa nyttan av hörapparat vid olika grader av hörselnedsättning, säger Bengt Brorsson.

Kan inte sålla

Personer som har lätt till måttlig hörselnedsättning och som främst har besvär när det är stimmigt runt omkring, bör vara förberedda på att en hörapparat inte kan ge normal hörsel eller sålla bort störande ljud. I sådana fall bör beslut om hörapparat vänta tills hörapparaten har provats i de situationer som är besvärliga.

Frågan om användning i bullriga miljöer bör ges större tyngd under utredningen före utprovningen och följas upp bättre under en längre tid efteråt, enligt rapporten.

Ingen \"bästa\" modell

– Ganska många studier har jämfört olika typer av hörapparater, fortsätter Bengt Brorsson. Men de flesta är små och av begränsat vetenskapligt värde.

En rad olika egenskaper kan jämföras. Till exempel finns det apparater som är avsedda att bäras bakom örat eller i hörselgången, som ställs in med skruvmejsel eller med datorprogram, som förstärker alla ljud lika mycket eller olika mycket vid olika frekvenser, och sådana som bygger på analog eller digital teknik.

Men litteraturen kan inte visa på någon enskild typ som är bättre än de andra.

– Många människor har till exempel höga förväntningar på den digitala tekniken. Man föreställer sig att digitala hörapparater är helt överlägsna de analoga. Vår rapport ger inte stöd för den uppfattningen, säger Bengt Brorsson.

– Bland de moderna apparater som nu är aktuella har inga dramatiska skillnader påvisats.

– Den mest påtagliga skillnaden är att apparater som utöver en rundkännande mikrofon också har en mikrofon som kan riktas mot ljudkällan gör större nytta än de med enbart rundkännande mikrofon.

En eller två?

En annan vanlig uppfattning har varit att två hörapparater är bättre än en enda vid dubbelsidig hörselnedsättning. Men det saknas studier som visar det praktiska mervärdet av två apparater.

SBU:s granskning gäller nyttan av akustiska hörapparater. Granskningen begränsades till forskningsrapporter som publicerades 1990–2002. På det sättet uteslöts äldre tekniska lösningar som inte längre provas ut.

Operation och implanterbara hörapparater har inte utvärderats, inte heller pedagogiska och psykosociala insatser.

Däremot har kostnaderna studerats. Den sammanlagda kostnaden för utprovning och förskrivning av hörapparater var drygt en halv miljard år 2002, i snitt ungefär 10 000 kronor per person som fick hörapparat.