Gör hälsokontroller nytta?

Hälsokontroll eller screening innebär att man undersöker en person som inte har några symtom och utan att det finns misstanke om sjukdom. 

Det kan gälla allt från ett enstaka läkarbesök till mer omfattande undersökningar. Ibland inriktar man sig på ett speciellt tillstånd, till exempel cancer i prostata eller förhöjda blodfetter, ibland är undersökningen helt oriktad.

I många fall tar vårdgivaren initiativet och kallar till undersökning, till exempel inom företagshälsovården. Undersökningen förespeglas vara till nytta för hälsan och det förutsätts att ju tidigare en sjukdom upptäcks, desto bättre.

Behandling saknas

Men så är inte alltid fallet. Ett exempel är sjukdomar för vilka det saknas effektiv behandling, när man varken kan påverka patientens överlevnad eller förbättra livskvaliteten. Att patienten lever längre med kännedom om sin diagnos är inte detsamma som att patienten lever längre. Till exempel har upphostningsprov och lungröntgen i stora studier visats ge tidigare upptäckt av lungcancer, men detta har inte visats påverka patientens livslängd.

Fyra principer

Innan vårdgivaren tar initiativ till hälsoundersökningar bör man ta hänsyn till fyra principer.

För det första bör man känna till undersökningens träffsäkerhet och känslighet för den sjukdom som man söker, det vill säga risken för falska alarm och missade diagnoser. Vårdgivaren ska kunna informera "patienten" om risken för sådana missvisande resultat. Falska alarm leder till onödiga utredningar och behandlingar, som i sig kan vara riskabla eller obehagliga för patienten. Missad diagnos kan invagga både patient och läkare i falsk säkerhet och försena en korrekt diagnos.

För det andra måste patienten kunna erbjudas verkningsfull behandling av sjukdomen som man söker. Att vi kan upptäcka en sjukdom betyder inte att vi kan påverka dess förlopp eller förbättra den sjukes livskvalitet. Saknas effektiv behandling och misstanke om sjukdom är det inte motiverat att ta initiativ till undersökningen.

Hushållning krävs

För det tredje är resurserna för hälso- och sjukvård begränsade, och det krävs hushållning med dem. Alla åtgärder måste granskas kritiskt och bedömas så att nyttan står i rimlig proportion till kostnaderna. Insatser som visats göra stor nytta måste prioriteras framför ingrepp som är av osäkert värde.

För det fjärde har det hävdats att det finns en etisk skillnad mellan konventionell sjukvård och de hälsoundersökningar som initieras av vårdgivaren. När det är vårdgivaren som tar initiativ till en undersökning, bör kanske kraven på säkerhet och effektivitet vara ännu högre än normalt.

Allmänheten ska inte utsättas för onödiga och ineffektiva åtgärder som utförs "för säkerhets skull" utan att patienten så önskar. Kanske är det inte alltid bäst att vara på den så kallade säkra sidan.

Checklista för hälsokontroller

• Tillstånden som man söker är klart definierade.
• Tillstånden innebär ett stort hälsoproblem för både individen och samhället i stort.
• Det finns verksam behandling.
• Sjukdomens naturliga förlopp är känt, liksom övergången från latent till symtomgivande stadium.
• Det finns ett latent, symtomfritt stadium som kan definieras.
• Det finns en adekvat metod som går att använda i stora befolkningsgrupper.
• Det finns resurser tillgängliga för att ställa slutlig diagnos och för att behandla tillståndet.
• Det finns en definierad gräns mellan behandlingsbara och friska individer.
• Man vet att behandling i det tidiga skedet har gynnsam effekt på sjukdomens vidare förlopp och prognos.
• Undersökningsverksamheten kan pågå kontinuerligt och behöver inte avbrytas.