Forskningsrön ger utredaren stöd i bedömningar och beslut

Den sociala barnavården har beskrivits som en av socialtjänstens viktigaste och samtidigt svåraste uppgifter.

– Det kan vara så mycket som står på spel för både barnet och familjen – så det gäller verkligen att de beslut man fattar är välunderbyggda, säger Jill Fialdini Yenidogan, socionom och sakkunnig på SBU inom socialt arbete.

Hon har arbetat 14 år med barnavårdsutredningar inom socialtjänsten i Huddinge kommun och Stockholms stad, och på senare år även med verksamhetsutveckling.

– En så viktig verksamhet för barnens liv och framtid måste vi utveckla hela tiden. Till exempel måste ny vetenskaplig kunskap komma in i arbetet på många nivåer – både när det gäller samtalsteknik, bedömningsmetoder och val av insatser.

Det är många unga människor som far illa. Enligt en uppskattning som publicerades 2007 är det kanske 100 000 barn som aktualiseras inom svensk socialtjänst varje år varav ungefär hälften blir föremål för en insats. Men ingen vet hur många som faktiskt far illa utan att få hjälp. Det är långt ifrån alltid som någon person i omgivningen misstänker att ett barn har det svårt och dessutom anmäler detta.

Familjer själva begär sällan hjälp från socialtjänsten. De flesta barn som utreds där aktualiseras av polis eller skolpersonal. Ytligt sett handlar det ofta om ett bråkigt och stökigt beteende eller att barnet misstänks fara illa hemma. Men i utredningarna kommer det ofta fram en rad andra, samtidiga problem.

– Som barn- och ungdomshandläggare har jag träffat många pojkar och flickor som kommit till socialtjänsten för att de har ett problematiskt beteende, med utagerande eller kriminalitet plus missbruk – en kombination som i sig kan vara knepig nog.

– Men vid utredningen kan det komma fram att familjen också är en stor del av problemet. Hemma kan barnen till exempel vara utsatta för misshandel eller försummelse. Yngre barn kan fara illa av att föräldrarna strider om barnen i långdragna vårdnadstvister, eller av missbruk och psykisk ohälsa hos föräldrarna.

Uppgiften att skapa tillräckligt bra levnadsvillkor för de här barnen blir ännu svårare genom att många familjer redan har ett tufft utgångsläge. De har låg utbildningsnivå och en allmänt dålig social och ekonomisk situation.

De senaste årtiondena har den sociala barn- och ungdomsvården förändrats. Jill Fialdini Yenidogan tycker att det finns bättre arbetsverktyg nu och en större medvetenhet om att det behövs en välgrundad analys innan man fattar beslut. Dessutom har barnets ställning stärkts i lagstiftningen. 

– När jag själv började jobba för 14 år sedan var det vanliga att man i barnavårdsutredningar lyssnade på barnet och föräldrarna, sammanfattade samtalet och sedan gick rakt till beslut. Hur man kom fram till just det beslutet var otydligt, och då blev det inte särskilt rättssäkert heller.

– Man märkte mindre av professionell analys. Till exempel beskrev vi sällan hur vi hade utrett möjliga orsaker till problemen, vilka risk- och skyddsfaktorer som verkade finnas för barnet, och vilka insatser som utifrån forskningsresultat borde ha störst chans att fungera. I den mån någon gjorde en analys, var den nog mer underförstådd.

– Jag tror inte heller att den typen av professionell analys uppmuntrades tillräckligt inom socialtjänsten som organisation. Och det var sällan något man hade lärt sig på socialhögskolorna. När det förekom, hängde det mer på den enskilda socialarbetaren.

En annan förändring är att kraven på dokumentation har ökat i syfte att stärka rättssäkerheten för den enskilde.

Detta kan verka som ännu en börda för personal som redan är hårt belastad. Men Jill Fialdini Yenidogan menar att struktur också kan underlätta eftersom många barn och familjer har en så komplicerad situation.

– En klarare struktur i barnavårds-utredningarna gör det tydligare vilka aspekter som måste tas med i analysen. Nu är det enklare att sortera informationen och på det sättet lättare att komma fram till en välgrundad bedömning.

– Genom att socialtjänstens beslut faktiskt kan vara livsavgörande för ett barn är det ju otroligt viktigt att alla viktiga uppgifter finns med i utredningar och beslut.

I dag finns det också en större medvetenhet om att vissa insatser som görs i gott syfte, och som ett antal förespråkare tror på, kan vara verkningslösa eller till och med skadliga när resultaten undersöks vetenskapligt. Det gäller till exempel vissa insatser för antisociala ungdomar och en del psykosociala insatser mot missbruk. Det drogförebyggande skolprogrammet Dare/Våga kan öka alkoholkonsumtionen, och bland ungdomar med antisocialt beteende har militärliknande utbildningsläger, inlåsning och avskräckande besök på fängelse visats öka återfallen i brottslighet.

– Ju mer vi vet om insatserna, och ju mer vi tillämpar kunskapen, desto bättre, säger Jill Fialdini Yenidogan. RL

Att arbeta praktiskt med stöd av vetenskaplig kunskap

För att kunna arbeta är det nödvändigt att dokumentera hur klientens situation ser ut före en insats, att beskriva vilka insatser som görs och hur den enskildes situation ser ut efteråt. Ska man kunna använda dokumentationen måste den vara strukturerad och enhetlig.

Vetenskapligt utprövade formulär kan ibland vara till hjälp i bedömningar av problem och behov. Det är formulär med färdiga frågor och svarsalternativ i form av numerär eller verbal skala, till exempel intervjuformulär, skattningsformulär, självskattning eller observationsformulär.

Enbart forskningsresultat räcker aldrig för att avgöra vilka beslut som bör fattas. Besluten måste alltid utgå från en kombination av:

• Bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap. Resultat från en enstaka studie är ofta ett mycket svagt underlag för att avgöra om en insats är effektiv eller inte. Som regel krävs det flera välgjorda studier som är sammanställda i en välgjord systematisk översikt för att ett resultat ska anses mer tillförlitligt. Man måste också fråga sig om resultatet är tillämpligt i den situation som det gäller. Studierna gäller kanske en annan kategori av klienter och andra förhållanden. Resultaten måste tolkas och tillämpas.
• Individens situation, sammanhang, erfarenheter och önskemål. Individen vet mest om sina egna problem, och självbestämmande är en hörnsten i socialt arbete. Därför är information från klienten avgörande, och det är viktigt att individen involveras i både utredning och beslutsfattande för att ges möjlighet att göra egna val. Delaktighet kräver information om beslutsalternativ som presenteras på ett tydligt sätt och som kopplas till sammanhanget. Det kan också öka motivationen till förändring.
• Egna och andras professionella erfarenheter. Med ökande yrkeserfarenhet kommer en förtrogenhet som är central i det praktiska arbetet, till exempel för att avgöra vilken information som ska samlas in, vilken bedömningsmetod som passar och att sortera och hantera olika problem i en komplicerad situation. I yrkeskunnandet ingår också att förstå vilken vetenskaplig kunskap som kan vara till hjälp, att söka efter sådan kunskap och att integrera denna i sina professionella erfarenheter och anpassa besluten till individens eller familjens speciella önskemål och situation.

Beslutsgrunderna redovisas öppet, eftersom klienten/klienterna har rätt att få veta på vilken grund besluten fattas – både av etiska skäl och rättssäkerhetsskäl.