Flimmer – bra metod mot knepigt förmaksflimmer är inte riskfri

Vissa patienter med svårbehandlat förmaksflimmer har nytta av så kallad lungvensisolering. Men effekten kan avta efter en tid, och metoden kan också ge allvarliga biverkningar. Patienterna måste få allsidig och personligt anpassad information, både om chansen till förbättring och om risken för biverkningar.

SBU:s utvärdering visar att personer som har uttalade symtom på förmaksflimmer och som inte blivit bättre av läkemedel kan ha nytta av lungvensisolering.

Metoden, som också kallas kateterburen ablation, innebär att en kateter förs fram till hjärtat via ett blodkärl. Där bränns vävnad nära eller i hjärtat försiktigt. Felaktiga impulser blockeras och det normala retledningssystemet kan styra hjärtrytmen igen. Ingreppet förbättrar även livskvaliteten. Metoden verkar ge bättre effekt vid anfall av flimmer än vid ihållande arytmi. De patienter som får återfall i förmaksflimmer kan ofta behandlas på nytt.

Kan ge skador

Men lungvensisolering kan i vissa fall också leda till skador. Dödsfall till följd av själva behandlingen är sällsynta (1–2 fall per 1 000 behandlade personer), men allvarliga biverkningar drabbar 4–5 procent av patienterna. Biverkningar av läkemedel är visserligen ännu vanligare men de är sällan lika allvarliga.

För- och nackdelar måste vägas mot varandra i det enskilda fallet, och det är viktigt att patienten får allsidig och objektiv information om både tänkbar nytta och risk med behandlingen.

Det är osäkert vilken effekt som lungvensisolering har på lång sikt. Därför går det inte att dra några slutsatser om vilken nytta behandlingen gör i förhållande till vad den kostar.

I Sverige beräknas omkring 2 000 patienter per år kunna vara aktuella för lungvens­isolering. Dessa personer är yngre än 70 år och har förmaksflimmer som inte kan behandlas med läkemedel.  [RL]

Slutsatser kateterablation

Förmaksflimmer är en rubbning i hjärtats rytm som innebär att förmaken dras samman mycket snabbt och i otakt med kamrarna. Det är den vanligaste rytmstörningen och medför dels sämre hjärtfunktion, dels ökad risk för slaganfall.

Läkemedelsbehandling kan vara till hjälp för många patienter. För dem som har uttalade symtom och som inte har eller kan behandlas effektivt med antiarytmiska läkemedel är kateterburen ablation ett behandlingsalternativ. Med hjälp av en kateter riktas värme mot vävnad kring lungvenerna och i vissa fall även mot vissa områden i vänster förmak.

• Bland patienter som har uttalade symtom på förmaksflimmer och som inte får god effekt av läkemedel, ger kateterburen ablation bättre effekt på symtomen än fortsatt läkemedelsbehandling. Resultaten vid uppföljning upp till tolv månader är bättre för de patienter som har anfall av förmaksflimmer än för dem som har ihållande förmaksflimmer.
• Behandlingen medför risk för allvarliga komplikationer med en annorlunda riskprofil än fortsatt läkemedelsbehandling. Det är därför viktigt att de patienter som kan komma ifråga för kateterburen ablation får allsidig och objektiv information om både nytta och risker.
• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för slutsatser om metodens kostnadseffektivitet, på grund av osäkerhet om effekterna på lång sikt.

Till Alert-rapporten Kateterburen ablationsbehandling vid förmaksflimmer (2011)