Fakta tänjs till bristningsgränsen

I läkemedelsreklam, forskningsrapporter och massmedier används ofta relativa tal i stället för absoluta. Man gör ingen skillnad på om risken sjunker från en mikroskopisk nivå eller från en hög nivå. Skälet är naturligtvis att man vill framhäva betydelsen av exempelvis en ny behandlingsmetod.

Resultat från kliniska prövningar presenteras ofta som en procentuell minskning av risken. Men en procentuellt stor minskning kan i själva verket vara betydelselös i klinisk vardag – om risken från början är minimal.

Lika övertygad

Ett exempel: en läkare ställer sig frågan om en 75-årig kvinna med blodtrycket 170/80 behöver blodtryckssänkande medicin. Enligt nya forskningsresultat som läkaren har läst, minskar risken för slaganfall inom fem år med 37 procent om patienten får medicinen.

Läkaren lutar åt att föreslå behandling, trots risken för biverkningar. Hade han varit lika övertygad om han läst att risken minskar från 8,2 till 5,2 procent, vilket innebär en absolut reduktion av risken med 0,03?

Påverkar bedömning

Det finns studier som visar att läkare bedömer en behandling olika beroende på hur den minskade risken presenteras. En undersökning visade att de läkare som hade meddelats den procentuellt minskade risken med en behandling, var mer entusiastiska inför metoden än de kolleger som hade informerats om den absoluta riskminskningen.

– Frågan om hur forskningsresultat ska presenteras borde tas upp av Konsumentverket, säger Anna Christensen, professor i juridik vid Lunds universitet. I läkemedelsreklam borde man till exempel inte få ange relativa förändringar, utan bara absoluta.

Siffrorna förvillar

– De relativa siffrorna förvillar både patient och vårdgivare och ger bara en del av sanningen, säger Anna Christensen.

Ett annat exempel på skilda sätt att presentera data: när de svenska erfarenheterna av screening för bröstcancer (med mammografi) presenterades i The Lancet, angavs att dödligheten efter tolv år minskade med 24 procent.

Man kunde lika väl säga att screening minskade dödligheten i bröstcancer från 0,51 till 0,39 procent, eller att den absoluta riskminskningen var 0,0012.

"Number Needed to Treat"

Vid sidan av absolut och procentuell riskminskning finns ytterligare ett sätt att uttrycka effekten av en åtgärd: antalet patienter som måste behandlas för att en av dem ska bli frisk eller undvika sjukdom.

Detta mått kallas på engelska "number needed to treat", NNT. I exemplet med mammografi skulle man kunna ange att om 833 kvinnor regelbundet genomgår screening kan ett dödsfall undvikas efter tolv år.

NNT gör det lättare att jämföra åtgärder mot olika sjukdomar. Om 100 män utan tecken på hjärt-kärlsjukdom behandlas i fem år så undviks en hjärtinfarkt. Om 33 äldre personer behandlas i fem år med blodtryckssänkande medicin så undviks ett slaganfall.

Mer rättvisande

NNT ger läsaren en uppfattning om de insatser och uppoffringar som åtgärden medför. När samma resultat beskrivs som relativa riskminskningar – "risken för hjärtinfarkt minskar med 45 procent" och "risken för slaganfall minskar med 37 procent" – får läsaren ingen uppfattning om den kliniska innebörden.

En enkätstudie bland kanadensiska allmänläkare visar att NNT ger en mer rättvisande bild av deras kliniska bedömningar än den relativa minskningen av riskerna. Det är viktigt att läkare, politiker och administratörer i sjukvården läser forskningsresultat kritiskt. Resultaten från kliniska prövningar måste presenteras på ett rättvisande sätt, som tar hänsyn till den kliniska betydelsen.

Det är en etisk fråga som påverkar både människors hälsa och samhällets ekonomi.