En illusion av kontroll

I ett samhälle som förändras allt snabbare känns ju visshet och kontroll alltmer lockande. Ett sätt att skapa åtminstone en illusion av kontroll är att gå på allmän hälsoundersökning. Man vill få ett kvitto på att kroppen fungerar som den ska. Men är detta vad man får?

Nyligen kom en Cochrane-översikt (Krogsbøll LT, et al 2012) som ifrågasatte nyttan av allmänna hälsokontroller av personer som inte känner sig sjuka. När forskarna vägde samman resultat från nio överlevnadsstudier som tillsammans omfattade 156 000 deltagare såg de ingen minskning av total dödlighet, dödlighet i hjärtkärlsjukdom eller cancer i den grupp som hade gått på rutinkontroller.

Översikten kunde heller inte påvisa någon effekt av hälsokontrollerna på sjukdomsrisk, men en studie fann att kontrollerna upptäckt fler personer med högt blodtryck och högt kolesterol, och i en studie hade kroniska sjukdomar upptäckts hos fler individer. En av undersökningarna rapporterade att antalet nya diagnoser per deltagare hade ökat med 20 procent bland dem som erbjudits allmän hälsoundersökning jämfört med en kontrollgrupp.

En tänkbar förklaring till resultaten kan vara att primärvårdsläkare upptäcker och åtgärdar misstänkta tillstånd som håller på att utvecklas hos patienter som de träffar av andra skäl. En annan orsak kan vara att personer som löper hög risk för sjukdom inte hörsammar inbjudan till allmän hälsokontroll.

Cochrane-forskarna påpekar att de flesta studier var gamla, vilket begränsar resultatens giltighet i dag. Både behandlingsmetoder och riskfaktorer har förändrats. Men studierna var stora och hade pågått under lång tid, och viktiga dödsorsaker ingick, så sammantaget menar författarna att det är osannolikt att allmän hälsoundersökning av friska gör nytta.

Ett annat sätt att skapa en känsla av kontroll är självtester för olika tillstånd, allt från banala åkommor till allvarligare tillstånd. Många av testerna går att köpa på apotek. Ofta handlar det om ett slags screening, med skillnaden att initiativet inte kommer från vården och att den som får testresultatet inte har medicinsk kunskap och kanske inte följer bruksanvisningen så noga. Självtesterna marknadsförs intensivt, både i traditionella medier och på nätet. I vissa fall är de säkert av värde, men oftast vet man inte.

Och ibland upptäcks problem, som när ett test av binjurebarksfunktion enligt Socialstyrelsens granskning hade lett till onödig medicinering. Eller som när en marknadskontroll visade allvarliga brister i de uppgifter som gör det möjligt att känna igen olika tester och spåra tillverkarna.

Läkemedelsverket betonade nyligen att självtest inte kan ersätta vårdbesök. Man skulle också kunna säga att vare sig självtest, hälsokontroller eller andra vårdbesök kan råda bot på att vår tillvaro är oförutsägbar och att livet är ändligt. Det är väl det enda som är någotsånär säkert.

Ragnar Levi, redaktör