Dra nytta av evidensen

Om bästa tillgängliga kunskap användes systematiskt i vården skulle de befintliga resurserna räcka till mer och bättre sjukvård för befolkningen, skriver SBU:s chef Nina Rehnqvist.

Föregångaren inom evidensbaserad vård, Sir Archie Cochrane, hade på 1930-talet visionen att all effektiv vård skulle vara gratis. I dag framstår visionen som närmast utopisk. Inget är gratis, och gapet mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som är ekonomiskt möjligt ökar ständigt i solidariskt finansierad sjukvård. I Sverige räcker inte längre de offentliga resurserna till alla insatser som har dokumenterat positiv effekt.

Därför är det helt nödvändigt att vården använder bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, evidens, för att angripa de stora problemen: resursknapphet, bristande tillgänglighet, geografiska skillnader i vårdresultat, onödiga säkerhetsrisker och kontinuitetsbrott, bristande omhändertagande av multisjuka äldre och stigande ohälsotal i befolkningen. Målen för evidensbaserad vård skulle kunna vara följande:

1. Råd med det viktigaste

I dag räcker inte vårdens resurser till allt som är tekniskt möjligt. Men om evidensbaserad vård tillämpas, räcker resurserna bättre. Då kan ineffektiva metoder utmönstras och resurser frigöras för de åtgärder som är dokumenterat effektiva, angelägna och mest kostnadseffektiva. Och med en öppen redovisning av den sakliga grunden för prioriteringar ges också allmänheten möjlighet att bedöma om resurserna används på rätt sätt. Då kan vi förankra nödvändiga men plågsamma förslag till prioriteringsbeslut. Exempel på prioriteringsarbete som grundas på evidens finns redan i Östergötland och i det arbete som bedrivs av exempelvis Svenska Läkaresällskapet, Prioriteringscentrum i Linköping och Socialstyrelsen.

2. Ökad tillgänglighet

Dagens problem med ställvis dålig tillgång till vård kan inte enbart skyllas på resursbrist. Även om forskningen om vårdens organisation är i sin linda börjar det komma dokumenterade exempel på nya sätt att förbättra samordningen och lösa vårdens logistiska problem, och därmed öka tillgängligheten. Till exempel finns olika åtgärder som kan minska risken för kontinuitetsbrott. Då minskar strultiden både för patienter och vårdpersonal och effektiviteten ökar.

3. Hög, jämn vårdkvalitet

Det finns en lång rad exempel på stora geografiska skillnader i vårdutnyttjande och vårdresultat, ofta två eller trefaldiga, och också ibland skillnader mellan könen när det gäller vårdresultat vid väl definierade sjukdomstillstånd. Det rimmar illa med hälso- och sjukvårdslagens ord om att hälso- och sjukvården ska åstadkomma hälsa på lika villkor, och att de med störst behov ska ha företräde till vården. Ska vi kunna utjämna sådana skillnader torde evidensbaserad vård vara den enda framkomliga vägen.

4. Ökad säkerhet

Olyckor och avvikelser i vården beror betydligt oftare på systemfel än på individfel. Det finns tillräckligt med evidens för effektiva system för att undvika exempelvis sjukhusinfektioner eller fallolyckor. Men det gäller att tillämpa denna evidens. Samtidigt behövs ytterligare kunskap om exempelvis olika sjukvårdmiljöers betydelse för tillfrisknande eller hur en operationssal bäst ventileras och städas för att postoperativa infektioner ska undvikas.

5. Multisjuka äldre

Multisjuka äldre är en stor grupp som far illa i vården och omsorgen i dag. Här behövs betydligt mer vetenskaplig kunskap om hur man undviker problem i läkemedelshanteringen och åstadkommer en helhetssyn med patienten i centrum. Men även här handlar det om att tillämpa befintlig kunskap, till exempel för att undvika olämpliga läkemedelskombinationer som är vanliga i äldrevården.

6. Sänkta ohälsotal

Samhällsekonomin förbättras när ohälsan minskar. Stigande ohälsotal innebär inte bara ett problem för folkhälsan utan även för samhällsekonomin, problem som sjukvården kan bidra till att minska. En rad statistiska samband är kända men kunskapen om mekanismerna bakom dem är begränsad. En tvärvetenskaplig ansats i sådana frågor och systematisk tillämpning av resultaten ger goda möjligheter att utnyttja samhällets totala resurser på ett bättre sätt. Nyttan av evidens är alldeles klar: om tillgänglig evidens användes systematiskt i vården skulle de befintliga resurserna räcka till mer och bättre sjukvård.

Nina Rehnqvist, docent, chef SBU