Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Diabetes – utbildning i grupp hjälper personer med typ 2-diabetes
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Patientutbildning i grupp sänker blodglukos hos vuxna med typ 2-diabetes, och kostnaden är låg i förhållande till effekten. De höga förväntningar som många har på motivationshöjande samtal, så kallade MI-metoder, grusas dock. De ger inte bättre effekt på blodglukos än sedvanlig vård.
Patientutbildning i egenvård har en central roll i diabetesvården och ingår som rutin. Utbildningen kan ske i grupp eller enskilt.
SBU:s utvärdering visar att det genomsnittliga långsiktiga blodglukosvärdet (mätt som HbA1c) sjunker betydligt på ett till två års sikt när personer med typ 2-diabetes genomgår patientutbildning i grupp, som leds av ämneskompetenta personer som är väl insatta i de pedagogiska metoderna i programmet.
Däremot ger enskild patientutbildning bara en liten sänkning av HbA1c.
Låg kostnad
Grupputbildningen kostar mer för samhället än individuell utbildning – grupperna har fler undervisningstillfällen under längre tid. Men kostnaden för detta är låg i förhållande till effekten på HbA1c.
Motivationshöjande samtal med så kallade MI-metoder används allt mer inom diabetesvården. Men SBU:s granskning visar att effekten på HbA1c vid typ 1- och typ 2-diabetes inte är bättre än enbart sedvanlig vård. Eftersom det saknas vetenskapligt stöd för att MI-metoden har effekt just inom diabetesvården bör metoden utvärderas mer innan den får större spridning, skriver SBU.
Inte klarlagd
Effekten av patientutbildning vid typ 1-diabetes är inte vetenskapligt klarlagd.
Det går inte heller att dra slutsatser om effekten av stödprogram som bygger på kognitiv beteendeterapi vid typ 1- och typ 2-diabetes eftersom det saknas tillräckligt vetenskapligt underlag.
[CW, RL].
Slutsatser
- Det viktigaste måttet på långsiktig genomsnittlig glukoskontroll är HbA1c, som också är starkt kopplat till förekomsten av långsiktiga komplikationer. Utbildningsprogram i grupp för personer med typ 2-diabetes, ledda av personer som har ämneskompetens och som är väl insatta i de pedagogiska metoderna i programmet, medför en betydande sänkning av HbA1c efter 1–2 år. Individuell utbildning för personer med typ 2-diabetes ger liten sänkning av HbA1c efter 1 år. SBU:s beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna visar att grupputbildningen kostar mer än individuell utbildning, pga fler undervisningstillfällen under längre tid, och därmed skillnader i tid och resekostnader för deltagarna. I förhållande till de effekter som grupputbildningen ger på HbA1c är dock kostnaden låg.
- Den vetenskapliga litteraturen visar ingen skillnad mellan motivationshöjande samtal enligt MI-metoderna (MI, AMI och MET) och sedvanlig vård när det gäller effekt på HbA1c hos personer med diabetes vid mätningar upp till 1 år.
- Det är angeläget att studera effekter på HbA1c och livskvalitet av såväl individuell som gruppbaserad patientutbildning vid typ 1-diabetes.
Det behövs kontrollerade studier av effekterna på HbA1c och livskvalitet av beteendeorienterad patientutbildning i form av stödprogram baserat på kognitiv beteendeterapi (KBT) och motivationshöjande samtal enligt MI-metoden.
Till rapporten Patientutbildning vid diabetes