”Det är för patientens skull som kunskapen måste användas”

Mitt i intervjun ursäktar hon sig och tar emot ett telefonsamtal från sjukhuset. Det verkar handla om en anhörig. Efter några minuter kommer Elisabeth Strandberg tillbaka med ett trött leende.

– Jag vet inte hur många gånger jag har påmint om det där läkemedlet, som han haft i tio år. Det är i sådana här lägen jag tänker att en läkemedelslista från vårdcentralen borde väl ändå kunna läsas på sjukhuset, när man vårdats akut i fem dagar.

– Det pratas mycket om digitalisering av vården men så här ser det ofta ut i vårdens vardag.

Digitala verktyg och kunskapsanvändning är Elisabeth Strandbergs eget ansvarsområde på Svensk sjuksköterskeförening. Hon driver frågorna tillsammans med professor Anna Ehrenberg, ledamot av föreningens styrelse och SBU:s vetenskapliga råd. Idag är det en utmaning att få gehör för sådant kvalitetsarbete i vården, säger Elisabeth Strandberg.

– Samtidigt som det finns ett stort engagemang bland sjuksköterskor, är det många som har det så tufft på jobbet att de inte orkar. Förväntas man förlägga förbättringsarbetet till lediga stunder så är det inte så konstigt att det tar tid.

Trots detta har sjuksköterskeföreningen lyckats få femton specialistföreningar och nätverk att lista viktiga kliniska frågor som de tycker borde besvaras med systematiska litteraturöversikter.

Listan med önskemål om vetenskaplig utvärdering skickas till SBU. Där vidtar en prioriteringsprocess som avgör vilka av alla förslag från olika håll som myndigheten kan gå vidare med.

– Det är andra året som vi bjuder in nyckelpersoner i våra sektioner och nätverk till att formulera sina behov av kunskapsöversikter utifrån vanliga kliniska frågor. Det kan handla om åtgärder som verkar orsaka lidande eller där praxis varierar.

– Först diskuterar de frågan med sina kolleger, sedan har vi en gemensam workshop där vi tillsammans preciserar de vetenskapliga frågorna: vilken patientgrupp gäller det, vilka åtgärder och vilka utfall? Till sist hjälps vi åt att ta fram en nettolista med frågor som vi uppfattar som både angelägna och möjliga att besvara med SBU:s metod.

Elisabeth Strandbergs eget engagemang för forskningsanvändning i vården började redan under hennes många år som kliniskt verksam sjuksköterska inom hematologi.

– Det var när jag hörde forskaren Nicky Cullum föreläsa på 1990-talet som jag tände på tanken om evidens i omvårdnadsarbetet.

Senare fick hon chansen att utveckla idéerna som universitetsadjunkt och i sitt licenciatarbete om att tillämpa forskningsresultat i vården. I dag jobbar Elisabeth Strandberg bland annat med att främja patientnära omvårdnadsforskning och forskningsanvändning bland kollegerna i vården.

– Förr var det ett ganska stort glapp mellan vetenskap och praxis på det här området, säger hon. Då låg tyngdpunkten på teoretiskt inriktade studier, något som säkert behövdes för att utveckla begrepp och lägga en grund.

– Idag ser jag en tydligare inriktning mot patientnära studier som syftar till att förbättra hälsa och minska vårdskador.

Svensk sjuksköterskeförenings nya forskningsstrategi betonar att ”omvårdnadsforskning syftar till att göra vården bättre, säkrare och mer jämlik”.

– Numera hör jag inte längre folk raljera över evidens, som man kanske gjorde när begreppet var nytt. Nu vet många att det handlar om att sammanställa kunskap för att förbättra vården, för patientens skull.

Omvårdnadsfrågor där professionen önskar evidens – exempel

• Smärtlindra eller inte vid akut buksmärta? Balans mellan nytta och risker
• Indikationer för urinkateter (kvarliggande eller intermittent) vid olika grad av svårighet att tömma blåsan
• Sårvård efter operation – effekt på sårläkning, vårdtid, infektionsrisk och övriga komplikationer
• Metoder för rökstopp inom slutenvård – effekt på rökfrihet, vårdtid och resultat av annan behandling
• Isolering av patienter med låg nivå av vita blodkroppar – effekt på infektioner och livskvalitet
• Hälstick vid provtagning på spädbarn
• Behandling av komplikationer efter prostatacancer
• Värdet av olika instrument för att skatta smärta

Källa: Elisabeth Strandberg, Svensk sjuksköterskeförening, personlig kommunikation