Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Den evidensbaserade medicinens gränser
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Evidensbaserad medicin, EBM, fortsätter att vinna terräng inom de västerländska sjukvårdssystemen. Samtidigt får EBM allt mer gehör i utvecklingsländerna eftersom deras sjukvårdsresurser är ännu mer knappa. Alla vill ha effekt av sina satsningar och därför vänder man sig mot evidensbaseringen för att få stabil grund att arbeta från.
Men ibland blir det kollisioner, som när behandling som intuitivt känns god och bra bryts mot EBM:s \"kalla vetenskap\". Läs professor Kjell Asplunds korta rapport på sidan 9 om krisgruppsarbete med debriefing vid svåra dödsolyckor. Ett till synes humant och empatiskt arbete som dock i skarpt vetenskapligt granskningsljus inte håller måttet. Evidens saknas och resultatet utfaller oftare negativt än positivt. Här handlar det om så subtila saker som om att läka sorg, och det är kanske någonting som inte sköts bäst av krisproffs.
Det finns kritiska röster mot ett enögt bruk av EBM. Man menar att evidensbaserad behandling säkert kan hjälpa doktorn till bättre behandlingsresultat när det handlar om större patientgrupper. Men det är svårare att utnyttja på enstaka personer. Där vinner ofta personlig erfarenhet över statistiska siffror vid avgörande kliniska beslut. I tidskriften \"Academic Medicine\", 12 dec -98, skriver medicinprofessor Marc Tonelli i Seattle att EBM i dag blivit så dominant att nästan ingen är längre intresserad av att förstå och undervisa om de behandlingar som inte kan evidensbaseras. Hans rubrik är: \"Den evidensbaserade medicinens gränser\".
Kjell Lindqvist
Redaktör