Demens - se människan bakom sjukdomen

Läkemedel kan göra viss nytta för lindrigt eller måttligt alzheimersjuka personer, men effekten av medicinerna måste följas upp och omprövas för varje patient.

Det visar SBU:s nya rapport om demens, där all tillgänglig forskning på området har samlats in och granskats.

Rapporten framhåller också behovet av utbildad personal för att få vård och omvårdnad för alla demenssjuka att fungera. Den största delen av vården bedrivs i kommunerna.

– Grunden måste vara ett etiskt bra förhållningssätt, och det kräver att kommunernas vårdpersonal och de anhöriga får stöd och nödvändig kunskap om sjukdomen, säger SBU:s chef, professor Nina Rehnqvist.

Mer utbildning

– Det behövs bland annat mer utbildning om hur man ska bemöta svårt demenssjuka personer som har mist förmågan att uttrycka sig. Som vårdare måste man lära sig förstå och hantera detta.

– Utan specialkunskaper är det till exempel lätt att missuppfatta gripreflexer som "elaka nyp" och skrik som provokationer.

Med utbildning och större öppenhet om demenssjukdomar kan också omgivningens attityder bli mindre negativa.

Blir tydliga

– Inte förrän demenssjuka personer bemöts som kapabla individer blir deras kvarvarande förmågor ordentligt tydliga, säger Nina Rehnqvist.

Lars-Olof Wahlund är professor i geriatrik vid Karolinska institutet och en av experterna bakom SBU-rapporten.

– I dag finns inga riktigt bra metoder för att upptäcka demenssjukdomar tidigt, säger han.

– Rapporten visar att de test som finns ofta ger falskt alarm. Sammantaget med de små behandlingsmöjligheter som vi har i dag, finns det inte vetenskapligt stöd för att göra massundersökningar av befolkningen, säger Lars-Olof Wahlund.

Tills vidare är utgångspunkten i stället att hjälpa de patienter och närstående som söker vård. Anders Wimo, docent i allmänmedicin, deltog i arbetet med rapporten.

– Behandlingen handlar främst om att försöka bromsa sjukdomen, säger Anders Wimo. Det finns inga metoder som botar.

Har viss effekt

När det gäller alzheimerläkemedlen, finns det ett måttligt starkt vetenskapligt stöd för att läkemedel som är så kallade kolinesterashämmare påverkar symtomen. En viss effekt på den intellektuella och allmänna funktionsförmågan hos en del personer med lätt till måttligt svår alzheimer har visats i studier upp till ett år. Men många av patienterna får biverkningar som illamående och yrsel.

Vid svårare alzheimersjukdom finns det ett motsvarande stöd för att preparatet memantin kan ha viss effekt.

– Men det är viktigt att följa upp all behandling för varje patient, säger Anders Wimo. Det går inte att förutse vilka individer som kommer att ha nytta av medicinerna, så behandlingen ska aldrig fortsätta slentrianmässigt. Den måste omprövas.

Ett lite överraskande fynd är att ett naturläkemedel, extrakt av ginkgo biloba, verkar kunna lindra vissa symtom. Men effekten på längre sikt än sex månader är okänd.

Läkemedlens kostnadseffektivitet, det vill säga hur de olika preparatens behandlingseffekter står sig jämfört med kostnaderna, går enligt SBU:s granskning inte att bedöma. Detsamma gäller kostnadseffektiviteten hos olika behandlingsprogram.

Rapporten understryker också att vissa läkemedel har visats vara direkt olämpliga för demenssjuka eftersom de psykiska funktionerna störs. Hit hör till exempel så kallade bensodiazepiner liksom äldre läkemedel mot psykos och depression.

Kan öka dödlighet

Det finns också en del belägg för att vissa nyare läkemedel mot psykos, så kallade atypiska antipsykotiska läkemedel, som har prövats mot beteendesymtom vid demens, kan ge ökad dödlighet.

Samhällskostnaden för demens uppgår i dag till 40 miljarder kronor per år. Över 80 procent av kostnaden belastar kommunerna, något som är viktigt när resurser för demensvård ska fördelas.

Länk till SBU:s sammanfattning och slutsatser