Chanser till rökstopp försummas

När vårdpersonalen känner sig så pressad att bara det mest akuta kan åtgärdas kommer det förebyggande arbetet i skymundan. Det finns bara plats för brandkårsutryckningar som släcker de värsta bränderna. Eld som pyr får vänta. Förebyggande insatser får anstå även om de bevisligen räddar liv. Varje år beräknas 8000 svenskar dö i förtid till följd av rökning – fjorton gånger fler än antalet döda i trafiken. Listan är lång på de tillstånd som är vanligare eller allvarligare hos rökare än hos andra. Hjärtinfarkt, slaganfall, hjärnblödning, diabetes, KOL, astma, cancer, magsår, colon irritabile, Crohns sjukdom, impotens, barnlöshet, komplikationer vid operation, grå starr, förändingar i gula fläcken, giftstruma, tandlossning.

Redan efter några års rökfrihet minskar risken för flera allvarliga sjukdomar. Det är svårt att hävda att rökstopp inte angår vården. Ingen annan preventiv åtgärd från vårdpersonal skulle göra lika stor nytta.

Dyrt? Knappast, men det beror givetvis på vad man jämför med. Kostnaden för varje räddat år av liv med kort rådgivning för rökstopp har beräknats till 5000-15000 kronor, med nikotinersättningsmedel 30000-80000. SBU-rapporten Metoder för rökavvänjning jämför detta med att det kan kosta mellan 150 000 och 200 000 kronor att rädda ett livsår med hjälp av blodtrycksmedicinering till medelålders personer.

Lyckade rökstoppsinsatser har gjorts på barna- och mödravårdscentraler. Men primärvården då? Nya siffror pekar på att bara 40 procent av allmänläkarna ställer frågan \"Röker du?\" till patienter utan kända symtom kopplade till rökning. Drygt hälften av sjuksköterskorna i öppenvård och över 80 procent i slutenvård ger aldrig aktivt tobaksslutarstöd till patienter.

Även bland tandvårdspersonal är det många som inte ger hjälp till rökstopp. Varannan tandläkare och var tredje tandhygienist menar att det inte hör till deras jobb. På sidan 14 i denna tidning påpekar professor Björn Klinge att ersättningsnivåerna inom tandvården missgynnar förebyggande insatser.

Frågor, råd och stöd från vårdpersonal ökar utsikterna att rökande patienter lyckas sluta. Ett samtal om rökning behöver inte ta mer än fem minuter. Även om detta bara förmår två eller tre rökare av hundra att sluta så gör det betydligt större nytta än många andra insatser för att förebygga ohälsa.

Vårdpersonal som inte själva har resurser att hjälpa rökande patienter att sluta behöver kunna remittera till rökavvänjningsprogram. SBU:s styrelse och råd har redan för fyra år sedan konstaterat att det krävs kraftsamling i varje sjukvårdsregion för att utveckla särskild kompetens i frågan.