Cancertest – Urinprov kan ge viss ledning när misstänkt prostatacancer utreds

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland svenska män. Över 10 000 nya fall upptäcks varje år. För att ställa diagnosen krävs en sammanvägd bedömning av provsvar, mannens ålder och andra faktorer. Ofta analyseras prostataspecifikt antigen (PSA) i ett blodprov och läkaren undersöker prostatan via ändtarmen. Om cancerrisken verkar vara förhöjd, tas ofta vävnadsprov från prostata.

En ny SBU-rapport utvärderar nyttan av att även mäta genprodukter i urin hos män där ändtarmsundersökning eller PSA-test tyder på ökad risk för prostatacancer.

Utesluter inte

Granskningen visar att en normal nivå av så kallat uPCA3 i urinen inte utesluter cancer. Testresultatet kan därför inte användas för att avstå från vävnadsprov. Men om nivån ligger över tröskelvärdet, stärks cancermisstanken något. I svårbedömda fall skulle därför ett förhöjt uPCA3 kunna bidra till att vävnadsprov tas snabbare och sjukdomen upptäcks tidigare, enligt rapporten.

SBU har också räknat på kostnaderna. Att lägga till  uPCA3-test för alla män med ökad risk – för att se om man kan avvakta med vävnadsprov – skulle kosta mer än att ta vävnadsprover på hela gruppen direkt.

Två andra molekylärdiagnostiska test som ingår i utvärderingen är TMPRSS2:ERG och me-GSTP1. Det finns inte tillräckligt med studier för att avgöra hur tillförlitliga de är i cancerdiagnostiken, konstaterar SBU.

Ingen av de tre metoderna används rutinmässigt i Sverige. Det behövs mer forskning för att ta reda på hur testerna hänger ihop med sjukdomsförlopp och överlevnad.

Det behövs också mer kunskap om vilket värde informationen från testet har i förhållande till andra riskfaktorer.

SBU:s rapport gäller inte frågan om massundersökning, screening, för prostatacancer. [RL, JT]

Slutsatser

• För män med ökad sannolikhet för prostatacancer, enligt PSA-test eller ändtarmsundersökning, ökar den diagnostiska tillförlitligheten något då uPCA3-testet läggs till. Ju högre uPCA3-värde, desto högre är sannolikheten för cancer. Ett uPCA3-resultat över tröskelvärdet innebär en något stärkt misstanke om prostatacancer. För vissa, annars svårbedömda, patienter skulle testet därför kunna bidra till tidigare biopsi och tidigare diagnos. uPCA3-testet kan dock inte utesluta prostatacancer hos män med ökad sannolikhet för sjukdomen. Tillförlitligheten hos uPCA3-testet är lika oavsett om mannen tidigare har biopserats med negativt resultat eller aldrig tidigare har biopserats.
• Att lägga till uPCA3-testet för att avgöra vilka patienter som bör biopseras medför en högre totalkostnad än direkt prostatabiopsi av alla män med ökad sannolikhet för prostatacancer enligt PSA-prov eller ändtarmsundersökning.
• uPCA3-testets betydelse för vidare utredning samt påverkan på sjukdomsförlopp och död bör utvärderas i kliniska studier. För att kunna bedöma uPCA3-testets patientnytta i klinisk rutin behövs bättre kunskap om värdet av den extra information som testsvaret ger i relation till andra riskfaktorer, -exempelvis PSA-koncentration, ålder, ändtarmsundersökning och resultat av tidigare biopsier.
• Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att bedöma den diagnostiska tillförlitligheten av urintesten TMPRSS2:ERG och me-GSTP1. Fler studier behövs.

Till rapporten Molekylärdiagnostiska test för män med ökad sannolikhet för prostatacancer (2011)