Cancer – kampanjer ökar kunskap och foton sparar tid vid hudförändring

I dag vet ingen hur många människor som har symtom som kan bero på cancer men som inte utreds. Därför vet man inte heller hur vanligt det är att cancerdiagnoser fördröjs och vilka följder detta får för sjukdomen och patientens livskvalitet. Men vid vissa tumörformer som brukar ha ett snabbt förlopp, som huvud- och halscancer, kan man anta att även små tidsvinster skulle kunna ha betydelse för patienternas överlevnad.

En konkret möjlig förbättring som SBU-rapporten pekar på är att om fotografier av misstänkta hudförändringar bifogas remissen kan diagnos av hudcancer ske snabbare. Specialistvården kan då också planera omhändertagandet på ett bättre sätt, något som kan spara resurser. Hur många remissfall det handlar om vet man inte, men hudtumörer konstateras hos 50000 personer varje år.

I princip kan fördröjd upptäckt av cancer bero på vårdens organisation, på vårdpersonalen eller på patienten själv. Exempelvis kan tillgängligheten i vården – hur enkelt eller svårt det är att få kontakt – vara avgörande för om en person som har fått symtom uppsöker vården.

Bättre kunskap

Det kan också finnas andra skäl till att patienten väntar med att söka läkare eller skjuter upp undersökningar och behandling. Ibland handlar det om bristande kunskap.

Men allmänhetens kunskapsnivå verkar vara möjlig att förbättra. SBU:s granskning visar att det finns ett visst stöd för att information och utbildningsinsatser i befolkningen ökar människors medvetenhet om cancer och typiska symtom, särskilt om informationen är personligt utformad.

Däremot finns det inte tillräckligt underlag för att avgöra om detta också leder till att cancer upptäcks tidigare och att dödligheten minskar. Sådana studier är svåra att genomföra – de måste vara långvariga och ta hänsyn till en rad andra faktorer som påverkar beteende, behandling och hälsa.

Sparar veckor

Fördröjning kan också bero på att läkare inte uppmärksammar eller utreder viktiga symtom tillräckligt snabbt, eller att de väntar med remiss för utredning hos en annan specialist. Och om vården är dåligt organiserad, kan detta fördröja alla led i vårdkedjan: både tiden från första symtom till första kontakt, och tiden från första kontakt till utredning och diagnos i primärvården eller hos organspecialist.

SBU:s utvärdering visar att så kallade snabbspår för utredning kan spara ett par veckor (0–34 dagar, median 15 dagar) för dem som utreds. Men det är oklart vilken betydelse den tidsvinsten har. Om man inrättar snabbspår är det därför viktigt att de många patienter som handläggs utanför snabbspåren inte trängs undan så att utredningstiden totalt tvärtom blir längre.

Gäller primärvård

SBU:s granskning gäller främst åtgärder som kan ge snabbare diagnos inom primärvården eller snabbare remiss till organspecialist. Det är den vägen som allra flesta patienter med cancer kommer till vården, även om man i vissa delar av landet kan söka vård hos organspecialister direkt.

Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden. I Sverige dör 23 procent av kvinnorna och 27 procent av män i cancer. [RL]

Tidig upptäckt av symtomgivande cancer

• När fotografi(er) av misstänkta hudförändringar bifogas remiss till specialistsjukvården förkortas tiden till omhändertagande och diagnosbesked med några veckor. Specialistvården kan också planera omhändertagandet på ett bättre sätt, vilket kan spara resurser.
• Informations- och utbildningsinsatser till befolkningen ökar medvetenheten och kunskapen om cancer och tidiga symtom. Detta gäller upp till två år efter insatsen och särskilt om den är personligt anpassad. Studier med längre uppföljningstid saknas.
• I den litteratur som identifierats går det inte att avgöra om information och utbildning till befolkningen och vidareutbildning av vårdens professioner leder till att cancerdiagnosen kan ställas i ett tidigare sjukdomsskede eller om det minskar dödligheten. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.
• Snabbspår och särskilda mottagningar för att utreda misstänkta cancersymtom leder till att diagnosbesked kan ges tidigare till dem som utreds i snabbspåret. Tidsvinsten är några veckor. Betydelsen av detta för sjukdomsförloppet är oklart.
• Kampanjer med rekommendation till kvinnor att själva undersöka sina bröst som screeningmetod påverkar inte dödligheten i bröstcancer. Dock ökar antalet diagnostiska och kirurgiska ingrepp.
• Det går inte att bedöma förhållandet mellan nytta och kostnad för metoder för tidig upptäckt av symtomgivande cancer i den litteratur som identifierats.
• Förekomsten av symtom som kan tyda på cancer i den svenska befolkningen är inte känd. Det är okänt hur många som utreds för misstänkt cancer och hur många som skulle ha kunnat få en tidigare diagnos. Omfattningen av fördröjning av cancerdiagnoser är med andra ord okänd.
• Fler och bättre studier behövs för att kunna bedöma effekterna av införande av snabbspår för patienter som utreds inom respektive utanför dessa.
• För den etiska bedömningen av åtgärder som syftar till tidigare diagnostik behövs bättre kunskap om de psykologiska och sociala effekterna. Detta gäller även för dem som sedan inte får en cancerdiagnos.

Om snabbspår

Trots inrättande av snabbspår får de flesta patienter sin cancerdiagnos genom utredning inom ordinarie sjukvård på grund av att de inte har uppfyllt kriterierna för utredning i snabbspår. Det finns tecken på att skapandet av sådana snabbspår kan ta resurser från personer som utreds i den ordinarie sjukvården och att utredningstiden därmed blir längre för dessa efter det att snabbspår har införts. Sådan undanträngning måste beaktas om snabbspår införs och när de utvärderas.

Om rapporten

Tidig upptäckt av symtomgivande cancer. En systematisk litteraturöversikt. (2014).

Projektledare SBU: Jan Adolfsson, adolfsson@sbu.se. Ordförande: Björn Cedermark.