Benskörhet – Vitamin D och kalcium kan ifrågasättas före 80 års ålder

Vitamin D och kalcium förhindrar inte benbrott hos kvinnor under 80 år. I dag får 79000 av dessa kvinnor sådana preparat, till en kostnad av drygt 30 miljoner kronor om året. Samma behandling skulle ge de äldsta, institutionsboende kvinnorna ett visst skydd.

– Stora, nya studier visar att vi i dag förskriver vitamin D och kalcium delvis på ett ineffektivt sätt. En betydande del ges till grupper där studier inte visar någon nytta med behandlingen, säger Bo Freyschuss, endokrinolog och projektledare på SBU.

– Vi vet att kombinationsbehandling med vitamin D och kalcium minskar risken för höftfraktur och andra frakturer (utom i ryggkotorna) hos institutionsboende äldre kvinnor. Det konstaterade SBU i en rapport redan år 2003, och beläggen är starka.

– Men ingen av de stora studierna av hemmaboende kvinnor under 80 år har visat att behandlingen skulle ge motsvarande effekt hos dem, säger Bo Freyschuss. Däremot kan den ge en något ökad risk för njursten.

Orsaken till att bara de äldsta verkar ha nytta av behandlingen är inte helt klarlagd.

Vitaminbrist

– Det skulle kunna hänga samman med att de allra äldsta oftare lider brist på D-vitamin, har andra sjukdomar och är mindre fysiskt aktiva, säger Bo Freyschuss.

– Brist på D-vitamin blir vanligare vid hög ålder och kan förekomma hos  upp till 30 procent av dem som är över 80 år.

Minskar risken

De båda studier som visar att behandlingen minskar frakturrisken gäller kvinnor med en genomsnittsålder på 84 år och genomsnittligt låg halt av D-vitamin i serum.

Det saknas studier som gäller nyttan av att behandla män. Brist på D-vitamin är vanligt även hos män i hög ålder, och efter 80 års ålder är risken för höftfrakturer lika hög hos båda könen.

– Därför kan det finnas skäl att behandla både kvinnor och män i den äldsta gruppen, säger Bo Freyschuss.

Vitamin D och/eller kalcium ingår som en del av behandlingen med andra läkemedel mot benskörhet.

I alla randomiserade prövningar som visar att frakturrisken minskar med läkemedel som bisfosfonater, SERM (selektiva östrogenreceptor-modulatorer), strontiumranelat och paratyroideahormon-analoger, har patienterna i både behandlings- och placebogruppen fått tillskott av kalcium och i de flesta fall även D-vitamin.

Det finns också belägg för att kortisonbehandlade patienter får minskad förlust av benmassa vid kombinerad behandling med vitamin D och kalcium. Däremot saknas studier som visar hur risken för frakturer påverkas hos dem.

Ändrad förskrivning

Bo Freyschuss menar att det nu finns vetenskapliga skäl att ändra praxis.

– Förhoppningsvis kommer rapporten att leda till att personer över cirka 80 års ålder faktiskt får D-vitamin och kalcium, särskilt om de är generellt sköra och bor på institution.

– Eftersom befintliga studier inte visar någon skyddseffekt i grupper med låg frakturrisk, bör rapporten också leda till en minskad förskrivning till just dem.

Praxis vitamin D & kalcium

Dagens förskrivning av kalcium och D-vitamin i syfte att förebygga benskörhetsfrakturer verkar delvis gälla fel grupper. Uppgifter som SBU har tagit fram med hjälp av läkemedelsregistret hos Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen visar att 79 000 svenska kvinnor mellan 50 och 79 år får sådan behandling. Men ingen av de befintliga stora studierna av kvinnor under 80 år har visat att detta skulle skydda mot benskörhetsfrakturer. Däremot kan behandlingen ge en något ökad risk för njursten. Kostnaden för denna förskrivning är 31 miljoner kronor per år. Se vänstra diagrammet nedan.

Samtidigt framhåller SBU att behandlingen sannolikt minskar risken för benskörhetsfrakturer hos de allra äldsta. Uppgifter från läkemedelsregistret visar att 14 procent av kvinnorna över 80 år har fått kalcium och D-vitamin på recept.

Om rapporten

Behandling med vitamin D och kalcium En inventering av det vetenskapliga underlaget (2006). SBU-rapport nr 178. Kommentar till en tidigare SBU-rapport.
Projektledare: Bo Freyschuss

Länk till den fullständiga rapporten