Benartärer – gångsträckan ökar måttligt av läkemedel mot fönstertittarsjuka

Personer som har förträngningar i benens stora artärer, och som därför får ont i benen efter en kort promenad, kan få viss lindring av läkemedlet cilostazol. Det visar SBU:s kartläggning av den samlade forskningen.

För patienter som kan gå 100–250 meter utan läkemedel, blir den maximala gångsträckan i snitt 50 meter längre med cilostazol än med placebo. Men studierna på området har inte jämfört cilostazol med verkningsfulla åtgärder som rökstopp och gångträning.

– Att gångträna och sluta röka är väl så viktigt, säger David Bergqvist, professor emeritus i kärlkirurgi, ordförande för SBU:s råd och en av experterna bakom SBU:s utvärdering av cilostazol.

– Flera studier har visat att träning kan öka gångsträckan så att en person klarar sitt dagliga liv utan att nå sin smärtgräns.

Det kan vara frestande att hoppa över andra metoder, när det finns ett läkemedel att ta till. Men det rimliga är att börja i andra änden, menar David Bergqvist.

– Man kan prova behandling med cilostazol när andra möjligheter är uttömda, alltså gångträning och rökstopp, säger han.

Rejält sjuka

Personer med fönstertittarsjuka är rejält sjuka. Hela kärlsystemet är delvis igentäppt. Friskt syre kommer inte ut till benen, och om man inte lyckas behandla kärlen dör vävnaden till slut och det kan bli nödvändigt att amputera. Dessutom är dödligheten och risken för hjärtinfarkt stor.

Cilostazol är det första godkända läkemedlet mot besvären med fönstertittarsjuka och kan vara till hjälp för en del patienter.

– Visserligen är det en symtombehandling, inte någon bot. Åderförkalkningen, som orsakar bensmärtan, kommer ju att finnas kvar.

Har betydelse

– Men behandlingen kan ha betydelse för det dagliga livet, även om gångsträckan inte ökar dramatiskt. För den som bara klarar korta sträckor kan 50–100 meter göra stor skillnad, säger David Bergqvist.

Cilostazol är godkänt i Sverige sedan 2007 för patienter med fönstertittarsjuka som inte lider av smärta i vila och som inte har sår eller kallbrand. En del patienter kan inte använda läkemedlet eftersom de samtidigt lider av andra sjukdomar. Exempelvis vid hjärtsvikt är cilostazol olämpligt.

– Effekten kommer efter någon vecka och har hittills visats kvarstå i upp till sex månader. Studier med längre uppföljning är bristfälliga, säger David Bergqvist.

De studier som finns har inte varit upplagda på så sätt att det går att bedöma risken för allvarliga och sällsynta biverkningar.

– Men när läkemedlet introducerades i Sverige 2007 hade det redan varit godkänt i USA och i Japan i närmare tjugo år. Det har använts så mycket att man inte väntar sig några allvarliga biverkningar, säger David Bergqvist.

Avbryter sällan

Lindriga problem som huvudvärk, ändrade avföringsvanor och diarré är däremot relativt vanligt, men verkar ganska sällan leda till att patienterna avbryter behandlingen.

SBU:s granskning visar att det saknas tillräckligt vetenskapligt underlag för att avgöra om behandling med cilostazol är kostnadseffektivt. Enligt det företag som säljer cilostazol kan cirka 2 500 personer i Sverige komma ifråga för behandlingen. Det skulle i så fall innebära en totalkostnad för läkemedlet på drygt 15 miljoner kronor per år.

I dag är det betydligt färre som får behandlingen.

– En fråga som återstår att besvara är om cilostazol också kan vara till nytta för de allra svårast kärlsjuka, säger David Bergqvist.

– Därför har det inletts studier av patienter som har bensmärta även i vila.  [CW]

SBU:s bedömning av kunskapsläget

Fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens) är ett symtom på åderförkalkning. Sjukdomen innebär smärta i muskler i benet vid gång, med smärtfrihet efter en kort stunds vila.

• Hos patienter med fönstertittarsjuka ger cilostazol en viss förlängning av den maximala gångsträckan (tills smärtan hindrar ytterligare gång) jämfört med placebo. Det saknas studier med längre uppföljningstid än sex månader.
• Cilostazols effekt i förhållande till rökstopp och handledd gångträning har inte studerats. I befintliga studier framgår det inte om kontrollgruppen har fått hjälp med rökavvänjning och handledd gångträning. Inga studier har undersökt om cilostazol kan förbättra resultatet hos patienter som har fått sådan hjälp.
• Biverkningar såsom huvudvärk och symtom från mag–tarmkanal är vanligare vid behandling med cilostazol än med placebo. Studierna är storleksmässigt inte upplagda på sådant sätt att det går att bedöma risken för allvarliga och sällsynta biverkningar.
• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att avgöra om behandling med cilostazol vid fönstertittarsjuka är kostnadseffektivt.

Läs rapporten Cilostazol vid behandling av fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens)