Arbetsmiljö – depressionssymtom hänger ihop med ofrihet, utsatthet och press

Det finns ett samband mellan arbetsmiljö – vissa typer av krav, bristfälligt stöd, pressande arbete och osäkerhet i anställningen – och depressionssymtom. Det kan handla om nedstämdhet, ångest, minskat engagemang, depressiva tankar, livsleda, passivitet, störd sömn och minskad aptit.

De som upplever mobbning eller konflikter i sitt arbete utvecklar mer av sådana symtom än andra.

Det finns även ett samband mellan bristande medmänskligt stöd på arbetet och sådant som kan tyda på utmattningssyndrom, till exempel att man har en påtaglig brist på energi, blir mindre företagsam och uthållig och behöver längre tid för att återhämta sig.

Lika ofta

Forskningen visar också att kvinnor och män, under förutsättning att de har likartade arbetsvillkor, lika ofta utvecklar symtom på depression eller utmattningssyndrom.

Att forska om samband mellan arbetsmiljö och hälsa är en utmaning, eftersom det finns så mycket både på jobbet och på fritiden som har betydelse för hur man mår. Att skilja ut vad som hänger samman med vad i arbetsmiljön är knepigt, och detta har också framgått när SBU:s experter har sovrat bland tusentals artiklar och sållat fram ett hundratal som sedan detaljgranskats.

Många miljöer

Forskningsresultaten är hämtade från många olika miljöer, huvudsakligen i Europa och Nordamerika. SBU bygger rapporten på resultat som har bedömts giltiga för kvinnor och män som arbetar under svenska förhållanden. I de flesta av studierna har forskarna följt personer i olika yrken under minst ett års tid, och har utgått från dessa personers egen beskrivning av sin arbetsmiljö och sina symtom. Forskarna har oftast inte ställt regelrätta diagnoser utan har analyserat svar på olika frågeformulär.

Omvänd orsak

En svårighet med den metoden är att människors symtom i sig kan färga deras svar på frågor om arbetsmiljön. Personer som har fått symtom på depression eller utmattningssyndrom kan uppleva sin arbetsmiljö som sämre än tidigare, så kallad omvänd kausalitet. Därför har SBU:s projektgrupp bara tagit med sådana studier som följer människor över tid och som analyserar förändringar.

Tillförlitlighet

En viktig del i SBU-experternas granskning har varit att bedöma om forskarna har undersökt och vägt in så kallade förväxlingsfaktorer – det vill säga annan påverkan som kan förväxlas med de förhållanden i arbetsmiljön som studien egentligen gäller.

För att kunna dra tillförlitliga slutsatser om samband som rör symtom på depression och utmattningssyndrom måste studierna ha tagit hänsyn till kön och ålder. De flesta av studierna har också beaktat andra förväxlingsfaktorer: sociala och ekonomiska förhållanden (som utbildning och inkomst), individfaktorer (som samtidiga sjukdomar) och livsstil (som motions- och alkoholvanor).

SBU framhåller att det – -liksom i andra sammanhang – finns individuella variationer och att generella slutsatser kan ge ledtrådar men aldrig ersätta en individuell bedömning. [RL]

Depression och utmattningssyndrom

SBU har gått igenom forskningsläget för samband mellan en lång rad faktorer i arbetsmiljön och depressionssymtom, respektive symtom på utmattningssyndrom. Det visar sig att forskningen främst varit inriktad på betydelsen av organisatoriska och psykosociala faktorer. Det finns vetenskapligt underlag för att följande gäller på gruppnivå:

• Personer som upplever en arbetssituation med små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer depressionssymtom.
• Personer som upplever bristande medmänskligt stöd i arbetsmiljön utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. De som upplever mobbning eller konflikter i sitt arbete utvecklar mer depressionssymtom än andra, men det går inte att avgöra om det finns något motsvarande samband för symtom på utmattningssyndrom.
• Personer som upplever att de har pressande arbete eller en arbetssituation där belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. Detta gäller även för dem som upplever osäkerhet i anställningen, till exempel en oro för att arbetsplatsen ska läggas ner.
• I vissa arbetsmiljöer har människor mindre besvär. Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det egna arbetet och de som upplever att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på depression och utmattningssyndrom än andra.
• Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på utmattningssyndrom.
• Kunskapssammanställningen visar att vi i dag vet mycket om samband mellan arbetsmiljö och symtom på depression respektive utmattningssyndrom. Framtidens forskning bör framför allt inriktas mot interventionsstudier, det vill säga studier som följer långtidseffekter på denna typ av ohälsa efter att vetenskapligt underbyggda arbetsmiljöinsatser har vidtagits. 

Symtom kontra diagnos 

SBU-rapporten gäller främst depressionssymtom, inte kliniskt diagnostiserad depression. Depressiva symtom kan vara nedstämdhet, ångest, minskat känslomässigt engagemang, depressiva tankar, livsleda och självmordstankar, passivitet, störd sömn och minskad aptit. Dessutom förekommer koncentrations- och minnessvårigheter och olika kroppsliga symtom.

Depressiva symtom är vanligt och behöver inte tyda på sjukdom. Däremot leder de till lidande och ökar risken för sjukskrivning, produktionsbortfall och kvalitetsförsämring i arbetet.

SBU-rapporten använder begreppet utmattningssyndrom där den engelskspråkiga litteraturen använder termen burnout, på svenska ofta kallat utmattningsdepression eller stressutlöst utmattning. Burnout beskrivs ofta i ett antal dimensioner; emotionell utmattning, distansering och cynism samt otillräcklighet i form av minskad effektivitet.

Depression och utmattningssyndrom är tillstånd som delvis går in i varandra. De ska dock ses som olika tillstånd och har skilda diagnoser. I Sverige accepterades utmattningssyndrom som diagnos av Socialstyrelsen år 2005. I kriterierna ingår bland annat att symtomen utvecklats under lång tid till följd av en eller flera identifierbara orsaker. Utmattningssyndromet har en ofta dramatisk akutfas följt av en återhämtningsfas som kan pågå i åratal, medan depression i högre utsträckning förekommer i perioder.

Begreppet utmattningssyndrom används för att skildra något annat än allmän trötthet. En tidig beskrivning skildrar utmattade individer med uttömda resurser, medan senare forskare har betonat kopplingen till arbetslivet (särskilt yrken med mycket kontakt med människor). Utmattningssyndromet karakteriseras av påtaglig brist på energi, minskad företagsamhet och uthållighet samt förlängd återhämtningstid. Vanliga symtom är värk, sömnstörning samt koncentrations- och minnessvårigheter. Dessutom förekommer även påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller göra saker under tidspress.

Om rapporten

Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom (2014).

Projektledare SBU: Charlotte Hall, hall@sbu.se. Ordförande: prof em Töres Theorell.