Är forskningens integritet till salu?

Vetenskaplig trovärdighet kan köpas för pengar, enligt redaktörerna för flera världsledande medicinska tidskrifter. De varnar nu för att kommersiella intressen hotar den medicinska forskningens integritet. Richard Horton vid The Lancet anser att "tidskrifterna har förvandlats till tvättinrättningar för information från läkemedelsindustrin", medan Richard Smith, tidigare redaktör för British Medical Journal, beskriver de vetenskapliga publikationerna som "en förlängning av läkemedelsföretagens marknadsavdelningar". Och Marcia Angell, tidigare redaktör för New England Journal of Medicine, anser att läkemedelsindustrin i dag "använder sin rikedom och makt för att införliva varje institution som kan stå i dess väg".

Enligt en färsk enkätstudie rapporterad i Nature kan problemet med bristande vetenskaplighet bland forskare vara större än man tidigare har trott. Bland 3 200 forskare som tidigare haft anslag från det ansedda National Institutes of Health i USA, uppgav en tredjedel att de hade begått åtminstone ett av tio allvarliga fel under de senaste tre åren. Exempelvis uppgav drygt 15 procent att de hade ändrat en studies uppläggning, metod eller resultat på uppmaning från en forskningssponsor eller finansiär.

Det är inverkan från läkemedelsföretagens vinstintressen som främst har lyfts fram i debatten. Men även om pengar är en stark drivkraft, så finns det en hel rad andra bevekelsegrunder för att fara med vetenskaplig osanning eller halvsanning. Forskningsresultat kan ju, medvetet eller omedvetet, snedvridas av politiska skäl, till exempel när lobbygrupper och intresseorganisationer citerar forskarna. Maktkamp, avundsjuka, hybris och ärelystnad är välkända mänskliga drivkrafter, även bland enskilda forskare och konkurrerande forskarlag i den akademiska världen. Rädsla är en annan stark drivkraft. Överdriven respekt för auktoriteter kan göra oss oförmögna, eller ovilliga, att ifrågasätta felaktiga påståenden.

Vid sidan av läkemedelsindustrin finns andra branscher, till exempel medicinteknisk industri, innovationsföretag, försäkrings-, PR- och medieföretag, där många har visat sig beredda att sänka kraven på vetenskaplig kvalitet, när det gagnar de egna intressena. Det händer också att sjukvårdshuvudmännens och beställarnas vetenskapliga krav påverkas av ekonomiska hänsyn. Finns det gott om resurser ställs vanligen lägre krav på vetenskaplig bevisning för nyttan av nya och kostsamma åtgärder.

Därför måste vi alla bli mer vaksamma. När kraven på vetenskaplig kvalitet försummas, är det inte bara forskarnas trovärdighet som står på spel. Dåligt underbyggda behandlingar och diagnosmetoder drabbar inte dem. Det drabbar patienterna.

RAGNAR LEVI, REDAKTÖR