Äldrevård – Sämsta hälsan kräver bästa samordningen

Många yrkeskategorier deltar i vården av äldre personer med flera samtidiga hälsoproblem, som dessutom kan kräva hjälp från både öppen och sluten vård i landsting och kommuner.

– Det behövs bättre överblick över alla undersökningar och åtgärder om man ska kunna utvärdera deras effekter, säger överläkare Gunnar Akner, projektledare för SBU:s kommande rapport om behovet av utvärdering inom äldrevården.

– Ofta har olika personalkategorier sina journaler i skilda datorfiler eller pärmar. Kunskapen om den multisjuka patienten är ofta splittrad. Ju fler problem patienten har, desto mer splittrad blir bilden – när det egentligen borde vara precis tvärtom. Bättre samordning av kunskap och insatser skulle gagna dels den kliniska forskningen på området, dels diagnostik och behandling, menar Gunnar Akner.

Som exempel på hur mångfasetterad äldres sjukdomsbild kan vara beskriver rapporten en kvinna, här kallad Maria.

Marias 13 dagar på sjukhuset

Maria är en 87-årig ensamboende änka och tvåbarnsmor. Maria tycker själv att hon har blivit ganska skröplig. Men hon kan fortfarande gå utan hjälpmedel och har ingen hemhjälp. Hon är mager och fysiskt inaktiv. Numera har hon åtta läkemedelsordinationer. En dag faller Maria och slår i ryggen. Hon läggs in akut vid en geriatrisk klinik. Röntgen visar inte någon fraktur, men ryggsmärtorna hindrar henne från att klara sig själv. Under Marias 13 dagar på avdelningen vidtas följande åtgärder:

Läkemedel. Vid inläggningen har Maria åtta olika läkemedel. Under vårdtillfället får hon ytterligare fyra: två smärtstillande, en sömnmedicin och ett laxermedel.

Näring. Maria brukar normalt äta två större mål per dag och kvällssmörgås med te. På sjukhuset får hon tre större mål, minst två mellanmål samt "dryckesvagn" 2–3 gånger per dag. Marias intag av energi, näringsämnen och vatten är minst 50 procent högre än hemma.

Träning. Maria får rörelse- och gångträning "efter ork" flera gånger per dag.

Hjälpmedel. Redan första dagen får Maria hjälp att prova ut en rollator. Hon får råd om bra sittställningar och tips om hur hon kan flytta sig utan att ryggen gör så ont. Inkontinensblöjor ombesörjs.

Stödsamtal. Vid flera tillfällen har personalen stödjande samtal med Maria om hennes depression.

Social kontakt. Hemma får Maria besök av sin dotter varje vecka, och enstaka telefonsamtal, men i övrigt är hon socialt isolerad. På sjukhuset delar hon rum och har människor omkring sig en stor del av dygnet. Kurator har flera samtal med Maria om tänkbara sociala aktiviteter.

Fotvård. Marias torra fötter med sedan länge oklippta tånaglar och begynnande liktornar tas om hand. Efter daglig fotmassage med olja, nagelklippning och avslipning av förhårdnader får Maria hjälp att köpa nya, bekvämare skor.

Tandvård. I fallet slog Maria av en bit av en tand. Sjukhustandläkaren noterar också torra munslemhinnor och flera kariesskadade tänder. Den avslagna tanden lagas, man drar ut två skadade tänder samt ordnar en mindre tandbrygga. Dessutom diskuteras möjligheten att muntorrheten kan ha bidragit till avmagring och sannolikheten att det rör sig om läkemedelsbiverkan.

ADL (activities of daily living). Varje dag hjälper vårdpersonalen Maria efter behov med hygienen. I början behöver hon mycket hjälp, sedan allt mindre.

Undervisning. Maria får under vårdtiden utförlig information om sitt tillstånd av all inblandad personal. Vid utskrivningen sammanfattar läkaren och ger Maria en skriftlig resumé av hälsoproblemen och hela behandlingsprogrammet.

Ur den kommande SBU-rapporten Behov av utvärdering inom äldrevården.