Akutvård – Arbetet går snabbare med team-beslut och specialfil för enkla fall

Det lönar sig att direkt sortera akutpatienternas problem utifrån medicinsk angelägenhetsgrad, och att anpassa den fortsatta handläggningen därefter. En sådan organisation ökar genomströmningen av patienter på akuten. Det visar SBU:s granskning av den samlade forskningen om så kallat triage.

Studierna visar att patienterna snabbare får träffa läkare, och behöver tillbringa mindre tid på akuten, när angelägenhetsgraden bedöms av ett vårdlag. Där ingår en läkare tillsammans med en sjuksköterska, undersköterska eller sekreterare. Metoden, som kallas teamtriage, leder också till att färre patienter spontant lämnar akutmottagningen innan de har blivit medicinskt bedömda.

Räcker inte

Däremot räcker inte triagenivå som enda grund för att hänvisa patienter till primärvården, konstaterar SBU. Även om den omedelbara risken för dödsfall är mycket låg i den kategori som bedöms vara minst brådskande, har det visat sig att några patienter i den gruppen ändå kommer att behöva tas in för vård på sjukhus.

Efter den inledande bedömningen med triage, går arbetet också snabbare om det även i fortsättningen delas upp i olika filer eller flödesprocesser. Effekten har bäst visats när det gäller så kallat snabbspår, som innebär att patienter med de enklaste åkommorna tas om hand av ett särskilt vårdlag.

Lämnar snabbare

Det finns ett visst stöd för att patienten kan lämna akutmottagningen snabbare om labbprover analyseras på själva mottagningen i stället för att skickas i väg, och om remisser till vissa röntgenundersökningar skrivs av sjuksköterskor som fått särskild utbildning i stället för av läkare.

Men SBU-rapporten pekar också på kunskapsluckor. Det är oklart hur ofta olika bedömare kommer fram till samma angelägenhetsgrad när de bedömer en och samma patient. På den här punkten ger inte forskningen några säkra svar.

Vanligast

Brist på studier gör det också omöjligt att avgöra vilken bedömningsmetod som är bäst av de tre vanligaste i Sverige: medical emergency triage and treatment system (METTS), adaptivt processtriage (ADAPT) och Manchester triage scale (MTS).

SBU-rapporten sammanfattar studier av samtliga patienter som sökt vård på akutmottagning, oavsett diagnos eller svårighetsgrad. Triageskalornas och flödesprocessernas effekter på sjukdomsförlopp och överlevnad kan därför inte bedömas för enskilda diagnosgrupper.  [RL]

SBU:s slutsatser

I denna rapport innebär triage att patienter på en akutmottagning systematiskt indelas i kategorier utifrån medicinsk angelägenhetsgrad, dvs hur snabbt patienten behöver tas om hand med hänsyn till sitt hälsotillstånd.

Flödesprocesser innebär att arbetet på en akutmottagning organiseras så att patienterna handläggs i olika processer i syfte att snabba upp genomströmningen av patienter.

Rapporten sammanställer resultat från studier av samtliga patienter som sökt vård på akutmottagning oavsett diagnos eller svårighetsgrad. Trigeskalornas och/eller flödesprocessernas effekter på sjukdomsförlopp och överlevnad kan således inte bedömas för enskilda diagnosgrupper.

• I vetenskapliga studier av triageskalor är risken att avlida kort tid efter bedömningen mycket liten i de fall som har bedömts vara minst brådskande. I det avseendet är triageskalorna säkra att tillämpa. En liten andel av dessa patienter kan trots detta behöva tas in för vård på sjukhus. Således kan patienter inte hänvisas till exempelvis primärvården från sjukhusets akutmottagning enbart på grundval av triagenivå.
  
  Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att avgöra i vilken utsträckning som triageskalorna är reproducerbara, dvs hur ofta olika bedömare kommer fram till samma resultat.
• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att avgöra om det finns några skillnader i säkerhet, tillförlitlighet och reproducerbarhet mellan de tre vanligaste triagemetoderna i Sverige – Medical Emergency Triage and Treatment System (METTS), Adaptivt processtriage (ADAPT) och Manchester Triage Scale (MTS).
• När arbetet på akutmottagningen organiseras i olika flödesprocesser (exempelvis en särskild process för patienter som med stor sannolikhet behöver tas in på sjukhuset) minskar dels patienternas väntetid för att träffa läkare, dels den sammanlagda tid som de vistas på akutmottagningen. Eftersom de olika flödesprocesserna inte har studerats sida vid sida, är det inte möjligt att avgöra vilken av dem som har störst effekt.
• Så kallat snabbspår (som innebär att patienter med enklare åkommor tas omhand i en särskild process) är den flödesprocess som har bäst vetenskapligt underlag. Denna flödesprocess ger kortare tid till första läkarkontakt och kortare vistelse på akutmottagningen.
• När den medicinska angelägenhetsgraden bedöms av ett vårdteam där olika personalkategorier ingår (läkare, sjuksköterska och undersköterska eller sekreterare) kallas detta teamtriage. Denna flödesprocess kan ge kortare tid till första läkarkontakt och kortare vistelse på akutmottagningen. Teamtriage leder också till att färre patienter spontant lämnar akutmottagningen innan de blivit medicinskt bedömda.
• Det finns ett visst stöd för att vistelsen på akutmottagningen kan kortas om provanalyser utförs på själva mottagningen eller om remisserna till vissa röntgenundersökningar skrivs av sjuksköterskor istället för av läkare.

Läs hela rapporten Triage och flödesprocesser på akutmottagningen