ADHD – Bättre kunskap behövs om flickor

Många barn har de problem som stämmer in på diagnosen ADHD. Det gäller oftast pojkar men tillståndet är vanligt även hos flickor. SBU har i samråd med Socialstyrelsen undersökt vilken forskning som finns om flickor med ADHD. Inventeringen har gjorts på uppdrag av regeringen.

Förkortningen ADHD står för engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Det är en benämning på långvarig uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och överaktivitet som har uppstått tidigt och som är så uttalad att den inverkar allvarligt på barnets sätt att fungera.

Lika svårt

Enligt den nya kartläggningen har flickor med ADHD lika stora svårigheter i sitt dagliga liv som pojkar med ADHD. Jämfört med flickor utan ADHD, presterar flickorna ofta sämre i skolan, har svårare att planera och organisera sin vardag och kommer oftare i konflikt med sina kamrater. Depression och ångest är också vanligare.

De undersökningar som finns pekar också på att barnens situation bedöms på olika sätt av lärare och föräldrar. Enligt lärarna är det färre flickor än pojkar som uppfyller kraven för diagnosen ADHD, medan föräldrar identifierar flickor och pojkar i samma utsträckning.

Kunskapsluckor

Även om forskningen på området har vidgats under de senaste fem åren, konstaterar SBU att det fortfarande finns betydande kunskapsluckor just vad gäller flickor med ADHD. Särskilt angeläget är det till exempel med studier som granskar följderna för flickan och hennes familj av att diagnosen ADHD sätts och av de olika insatser som görs.

Studier behövs

Långtidsstudier av hur flickans problem påverkar hennes tillvaro som vuxen är också väsentliga, liksom att undersöka vilka hinder som finns för utredning av flickor.

När det gäller behandling av flickor som har fått diagnosen behövs studier av risker och långtidseffekter av centralstimulerande medel, liksom av effekten av beteendeterapi. Det behövs också undersökningar som belyser effekterna av olika insatser för självkänsla och för att förhindra utveckling av missbruk.

Diagnosen ADHD

• ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, diagnostiseras i Sverige i huvudsak efter diagnosmanualen DSM-IV (American Psychiatric Association, 1994). I WHO:s klassifikationssystem ICD-10 motsvaras ADHD av begreppet Hyperkinetic disorder, HKD.
• Ett barn kan mycket väl i olika skeden av sin uppväxt ha ett eller flera av symtomen som i DSM-IV anges karakterisera ADHD utan att ha ADHD. För att diagnosen ska kunna ställas måste följande krav uppfyllas:
  • Närvaro av många symtom under lång tid, där vart och ett av symtomen avviker markant från vad man väntar sig utifrån barnets ålder, kön och utvecklingsnivå.
  • Problemen ska ha börjat visa sig före sju års ålder och får inte vara tillfälliga utan ska ha funnits under minst ett halvår.
  • Svårigheterna ska ha allvarlig inverkan på barnets sätt att fungera (\"innebära signifikant funktionsnedsättning\") och ge betydande problem i minst två olika typer av vardagssituationer, till exempel skolan och hemmet.
• I DSM-IV finns tre undergrupper: ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning, ADHD med i huvudsak hyperaktivitet/impulsivitet samt ADHD med en kombination av båda. De flesta vetenskapliga arbeten har studerat ADHD av kombinerad typ.
• Om symtomen bättre förklaras av någon annan psykisk störning, som utvecklingsstörning eller autism, ska inte diagnosen ADHD användas som huvuddiagnos. Den kan däremot vara \"bidiagnos\".

ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning

• För diagnosen ADHD med uppmärksamhetsstörning krävs enligt DSM-IV minst sex av följande symtom:
  • är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv eller andra aktiviteter
  • har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
  • verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
  • följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
  • har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
  • undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor)
  • tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
  • är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
  • är ofta glömsk i det dagliga livet.

ADHD med i huvudsak hyperaktivitet/impulsivitet

• För diagnosen ADHD med hyperaktivitet/impulsivitet krävs enligt DSM-IV att minst sex av följande kriterier är uppfyllda:
  • har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still
  • lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
  • springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan det vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet)
  • har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
  • verkar ofta vara \"på språng\" eller \"gå på högvarv\"
  • pratar ofta överdrivet mycket
  • kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
  • har ofta svårt att vänta på sin tur
  • avbryter eller inkräktar ofta på andra (till ex kastar sig in i andras samtal eller lekar).

ADHD av kombinerad typ

• För diagnosen ADHD av kombinerad typ krävs att kriterierna för både bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet /impulsivitet enligt ovan ska vara uppfyllda.

Källa: Kort om ADHD hos barn och vuxna. En sammanfattning av Socialstyrelsens kunskapsöversikt (från 2002). Stockholm: Socialstyrelsen, 2004. ISBN 91-7201-854-2.