Tillförlitlighet av diagnostiska apparaturer vid diagnostik av fysiska skador hos kvinnan efter vaginal förlossning

Population:

Kvinnor som föder vaginalt

Indextest:

Diagnostiska apparaturer, till exempel:
• Vaginalt ultraljud (2D)
• Analt ultraljud (endoanalt)
• 3D-ultraljud
• MR (magnetisk resonanstomografi)
• Röntgen
• EMG (elektromyografi)

Utfall:

Andel upptäckta och korrekt diagnostiserade fysiska förlossningsskador (sensitivitet och specificitet)

Vad behövs?

En systematisk översikt behövs.

Som motivering till prioriteringen angavs:

Gruppen som gjorde prioriteringen ansåg det angeläget med mer forskning om hur tillförlitliga olika diagnostiska apparaturer är när det gäller att upptäcka förlossningsskador. Tillförlitligheten behöver undersökas för att undvika att vidare forskning, och i förlängningen diagnostik i rutinsjukvård, bygger på felaktiga resultat. I denna fråga ingår att forska mer kring olika apparaturers betydelse för diagnostik av olika typer av förlossningsskador, inte enbart bristningar utan även skador som levatorskador, bäckenbottensmärta, etcetera. Exempel på apparatur som skulle kunna studeras är ultraljud, 3D-ultraljud, MR, röntgen och EMG (elektromyografi). Här måste man även beakta att det är ojämlik tillgång över landet vad gäller till exempel ultraljud. Läs rapporten

Könsstympade kvinnor ansågs vara en viktig population som bör lyftas i alla de prioriterade frågorna om diagnostik av fysiska skador efter vaginal förlossning. Se specifik kunskapslucka om diagnostik av förlossningsskador hos könsstympade

Se även specifika kunskapsluckor om

• diagnostik av specifika förlossningsskador
• vaginalt ultraljud jämfört med endoanalt ultraljud för att upptäcka bristningar på ändtarmens ringmuskel (analsfinkterskador) omedelbart efter vaginal förlossning
•  rektalpalpation jämfört med endoanalt ultraljud för att upptäcka bristningar på ändtarmens ringmuskel (analsfinkterskador) omedelbart efter vaginal förlossning
• mätning av anovaginalt avstånd (AVD) med ultraljud för diagnostisering av skada på den externa sfinktern efter vaginal förlossning
• transperinealt ultraljud som tillägg till klinisk bedömning vid diagnostik av förlossningsskador efter vaginal förlossning

 

Vad finns?

Det finns vetenskaplig evidens för att tillägg av ultraljudsundersökning ökar antal diagnostiserade analsfinkterskador (grad 3- och 4-bristningar) enligt SBU:s rapport om analsfinkterskador. Läs rapporten

Vid mätning av avståndet mellan urinröret och levatormuskulaturen med hjälp av ultraljud har kvinnan möjligen en levatorskada om avståndet mellan urinröret och levatormuskulaturen överstiger 2,3–2,4 cm (låg tillförlitlighet).

Om analt ultraljud används som tillägg till sedvanlig klinisk undersökning direkt efter förlossning leder det till att förekomsten av analinkontinens tre till tolv månader efter förlossningen kan minskas (låg tillförlitlighet).

Läs mer i rapporten Förlossningsbristningar – diagnostik samt erfarenheter av bemötande och information.

 

Systematiska översikter som visar på kunskapsluckan:

Inga identifierade

Ej uppdaterade systematiska översikter som visar på kunskapsluckan:

Inga identifierade