Långtidsbehandling med centralstimulerande läkemedel jämfört med placebo eller annan behandling vid adhd hos vuxna avseende flera utfall

Population:

Vuxna, diagnostiserade med adhd enligt DSM eller ICD

Intervention/Insats:

Behandling med centralstimulerande läkemedel (metylfenidat eller amfetamin), mer än ett år

Jämförelse:

Placebo eller annan behandling (andra läkemedel eller icke farmakologisk behandling)

Utfall:

• Huvudutfall: Funktion (inkl. minne), livskvalitet, hyperaktivitet, impulsivitet, koncentration, sömn och negativa utfall (t.ex. blodtryck, kardiovaskulär sjukdom)
• Andra intressanta utfall, exempelvis: missbruk, arbete/sysselsättning, följsamhet

Vad behövs?

Fler primärstudier behövs.

Vad finns?

För ett eller flera andra utfall än de som listas ovan finns minst låg tillförlitlighet. Läs riktlinjerna (rad Bv50)

Socialstyrelsens motivering till rekommendation till hälso- och sjukvården:
”Tillståndet har en måttlig till stor svårighetsgrad. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för effekten på kärnsymtom, funktion och livskvalitet, men enligt erfarenhetsbaserad kunskap överväger nyttan eventuella risker. Det finns också vetenskapligt stöd för att åtgärden minskar risken att bli dömd för brott. Vidare talar klinisk erfarenhet i Socialstyrelsens prioriteringsgrupp för att åtgärden gör stor nytta för vissa patienter.

Kommentar: Säkerhetsdata är bristfälliga, särskilt för de äldre patienterna. Vidare ska lisdexamfetamin prövas först efter att metylfenidat har funnits otillräckligt eller olämpligt, enligt den gällande subventionsbegränsningen. Nyttan av behandlingen ska också alltid omvärderas regelbundet, enligt det aktuella läkemedlets produktresumé.” Läs riktlinjerna (rad Bv50)

Systematiska översikter som visar på kunskapsluckan:

Ej uppdaterade systematiska översikter som visar på kunskapsluckan:

Inga identifierade