Långtidsbehandling med icke-centralstimulerande läkemedel jämfört med placebo eller annan behandling vid adhd hos vuxna avseende flera utfall

Population:

Vuxna, diagnostiserade med adhd enligt DSM eller ICD

Intervention/Insats:

Behandling med icke-centralstimulerande läkemedel (atomoxetin), mer än ett år

Jämförelse:

Placebo eller annan behandling (andra läkemedel eller icke farmakologisk behandling)

Utfall:

• Huvudutfall: Funktion (inkl. minne), livskvalitet, hyperaktivitet, impulsivitet, koncentration, sömn och negativa utfall (t.ex. blodtryck, kardiovaskulär sjukdom)
• Andra intressanta utfall, exempelvis: missbruk, arbete/sysselsättning, följsamhet

Vad behövs?

Fler primärstudier behövs.

Vad finns?

För ett eller flera andra utfall än de som listas ovan finns minst låg tillförlitlighet. Läs riktlinjerna (rad Bv51)

Socialstyrelsens motivering till rekommendation till hälso- och sjukvården:
”Tillståndet har en måttlig till stor svårighetsgrad. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men enligt erfarenhetsbaserad kunskap överväger nyttan eventuella risker. Det finns också vetenskapligt stöd för att åtgärden minskar risken att bli dömd för brott. Vidare talar klinisk erfarenhet i Socialstyrelsens prioriteringsgrupp för att åtgärden ger patientnytta, dock mindre än centralstimulerande läkemedel.

Kommentar: Säkerhetsdata är bristfälliga, särskilt för de äldre patienterna. Det enda godkända icke-centralstimulerande adhd-läkemedlet för vuxna innehåller substansen atomoxetin, som har en generell subvention. Nyttan av behandlingen ska alltid omvärderas regelbundet, enligt läkemedlets produktresumé.” Läs riktlinjerna (rad Bv51)

Systematiska översikter som visar på kunskapsluckan:

Ej uppdaterade systematiska översikter som visar på kunskapsluckan:

Inga identifierade