Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Urinprov vid diagnostik av klamydia hos kvinnor

Lästid: ca 5 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Publicerad: Rapportnr: 2010-05 https://www.sbu.se/201005

Sammanfattning och slutsatser

Klamydia är den i särklass vanligaste rapporterade sexuellt överförbara sjukdomen i Sverige. Sjukdomen är anmälningspliktig vilket innebär att nyupptäckta fall ska rapporteras till Smittskyddsinstitutet och till smittskyddsläkaren. Klamydia smittar vid oskyddade sexuella kontakter. Flertalet infekterade får inga tydliga symtom. Klamydia som inte behandlas kan leda till bestående skador och infertilitet.

Diagnostik av klamydia hos kvinnor kan göras på prov från t ex livmoderhals, slida eller genom urinprov. Prov från slida och urin kan tas av kvinnan själv.

SBU:s bedömning av kunskapsläget

  • Urinprov är mindre känsligt (det vill säga missar något fler fall) än prov från slida och livmoderhals. Prov från slida har högst känslighet vid diagnostik av klamydia hos kvinnor.
  • Prov från urin, slida och livmoderhals har likvärdig specificitet, det vill säga de har samma förmåga att ge ett korrekt (det vill säga negativt) provsvar bland de kvinnor som inte är smittade.
  • Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att jämföra den diagnostiska träffsäkerheten hos enbart urinprov med olika prover i kombination, då detta bara har undersökts i en av de studier som har inkluderats i utvärderingen.
  • Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att dra slutsatser om kostnadseffektiviteten av att använda urinprov som enda test för att ställa diagnosen klamydia hos kvinnor. Det finns för få studier av tillräcklig kvalitet. Den totala kostnaden för klamydiaprov påverkas främst av hur provet tas. Prov från slida och urinprov kan patienten ta själv. Kostnaden för provtagningen blir därför lägre än vid prov från livmoderhalsen som kräver vårdpersonal vid provtagningstillfället.

Metod och målgrupp

Klamydia drabbar ofta unga människor. Obehandlad kan klamydia hos kvinnor leda till äggledarinflammation som kan orsaka bestående skador på äggledarna med risk för sterilitet och utomkvedshavandeskap. Smittan kan överföras från mor till barn under förlossningen och leda till ögoninfektion eller lunginflammation hos barnet.

I Sverige erbjuds klamydiatest vid misstanke om smitta, men även sexuellt aktiva individer utan direkt misstanke om smitta erbjuds test vid kontakter med sjukvården, så kallad opportunistisk screening. För att diagnostisera klamydia har man hos kvinnor främst använt en kombination av prov från urinrör och prov från livmoderhals, eller en kombination av urinprov och prov från livmoderhals. Detta förutsätter en gynekologisk undersökning.

På senare år har utvecklingen inom diagnostik av klamydia gått snabbt och det har blivit allt vanligare att använda enbart prov från slida eller enbart urinprov. Båda dessa metoder ger möjlighet till självprovtagning. Detta kan vara ett sätt att öka provtagningen, speciellt av de unga kvinnor som annars skulle avstå från att lämna prov. Det är dock oklart om enbart urinprov ger tillräckligt hög diagnostisk träffsäkerhet vid diagnostik av klamydia hos kvinnor.

Frågor

  • Vilken diagnostisk träffsäkerhet har enbart urinprov jämfört med prov från livmoderhals, slida eller kombinationer av prov vid diagnostik av klamydia hos kvinnor?
  • Vad kostar diagnostik av klamydia med enbart urinprov? Vad är metodens kostnadseffektivitet?

Patientnytta

  • Urinprov har en något lägre sensitivitet än prov från slida och prov från livmoderhals (Evidensstyrka 3)*.
  • Specificiteten är likvärdig för prov från urin, slida och livmoderhals (Evidensstyrka 3)*.
  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt* för att jämföra den diagnostiska träffsäkerheten hos urinprov med en kombination av prover.

Sex studier har inkluderats i denna utvärdering. Samtliga inkluderade studier bedöms ha medelhög kvalitet. Den population som har studerats är kvinnor både med och utan symtom på klamydia. Förekomsten av klamydia var mellan 4,1 och 50 procent i studierna.

I studierna har urinprov jämförts med prov från livmoderhals eller slida från samma kvinna. Proverna har analyserats med SDA- eller PCR-teknik1. Den rapporterade sensitiviteten (känsligheten) för upptäckt av klamydia i urinprov var mellan 85 och 95,5 procent och mellan 87 och 97 procent i prov från livmoderhals. I fyra av studierna analyserades också sensitiviteten för prov från slida, vilken var mellan 95,5 och 97 procent. I en av studierna analyserades sensitiviteten för ett kombinerat prov från urin och slida, vilken låg på 95 procent. Specificiteten var likvärdig (från 95 procent och uppåt) för urinprov, prov från livmoderhals och prov från slida.

Ekonomiska aspekter

  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt* för slutsatser om kostnadseffektivitet vid användning av enbart urinprov vid diagnostik av klamydia hos kvinnor, då det finns för få studier av tillräcklig kvalitet.

Analys av provet kostar ungefär 200 kronor oberoende av provmaterial. Den totala kostnaden för klamydiaprov påverkas främst av hur provet tas. Prov från slida och urinprov som patienten kan ta själv ger en likvärdig kostnad. Prov från livmoderhalsen blir dyrare då det kräver sjukvårdspersonal vid provtagningen.


Fotnot

1 Strand displacement amplification (SDA), polymerase chain reaction (PCR).

*Detta är en gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på;
Evidensstyrka 1 – starkt vetenskapligt underlag. Slutsatsen stöds av minst två oberoende studier med hög kvalitet eller en god systematisk översikt.
Evidensstyrka 2 – måttligt starkt vetenskapligt underlag. Slutsatsen stöds av en studie med hög kvalitet och minst två studier med medelhög kvalitet.
Evidensstyrka 3 – begränsat vetenskapligt underlag. Slutsatsen stöds av minst två studier med medelhög kvalitet.
Otillräckligt vetenskapligt underlag – Inga slutsatser kan dras eftersom identifierade studier är för få eller av otillräcklig kvalitet.
Motsägande vetenskapligt underlag – Inga slutsatser kan dras när det finns studier som har samma kvalitet men vilkas resultat är motstridiga.

SBU Alert bedrivs i samverkan med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.

Citera denna SBU Alert-rapport: SBU. Urinprov vid diagnostik av klamydia hos kvinnor. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU Alert-rapport nr 2010-05. ISSN 1652-7151. http://www.sbu.se

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Carin Anagrius, överläkare, STD-mottagningen, Falu lasarett
  • Peter Lidbrink, docent, överläkare, Hudkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge och Solna

SBU

  • Ingemar Eckerlund, projektledare
  • Karin Rydin, projektledare, litteratursökare
  • Anne Christine Berg, projektassistent
  • Thomas Davidson, hälsoekonom

Granskare

  • Björn Herrmann, docent, mikrobiolog, Klinisk mikrobiologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
  • Margareta Larsson, docent, lektor, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet

Synpunkter har även beaktats från

  • Britta Loré, mikrobiolog, Klinisk mikrobiologi, Falu lasarett
  • Torvald Ripa, docent, verksamhetschef, Klinisk mikrobiologi och vårdhygien, Länssjukhuset Halmstad
Sidan publicerad