Testosteronbehandling av män vid åldersrelaterad hormonbrist

Alerts bedömning

Version: 1

Metod och målgrupp

Kroppens produktion av manliga könshormon (androgener) avtar med tilltagande ålder. Sänkta nivåer kan få negativa hälsoeffekter. Därför har androgensubstitution prövats i mindre skala genom att testosteron, som är det mest betydelsefulla manliga könshormonet, tillförs. Till potentiella hälsovinster räknas ökning av bentäthet och muskelmassa samt ökad libido och ökat välbefinnande. Det finns principiellt tre metoder för att tillföra testosteron: intramuskulära injektioner, plåster och tabletter. Beroende på de kriterier för behandling som skulle bli aktuella kan den potentiella målgruppen uppskattas till mellan 5 och drygt 30 procent av alla män över 60 år. Detta skulle innebära behandling av mellan 45 000 och 200 000 män per år.

Patientnytta

Flera dubbelblinda kontrollerade studier har visat att behandlingen kan ha en positiv effekt på libido och sinnesstämning. I nio mindre, okontrollerade, studier har effekten på bentäthet utvärderats. I flera av dessa fann man en positiv effekt medan andra inte visade någon skillnad mellan kontroll- och studiegrupp. Injektioner av testosteron har visat sig ge 3-5 procents ökning av muskelmassan samt ökning av muskelstyrkan. Sammanfattningsvis kan konstateras att behandling med testosteron vid åldersrelaterad hormonbrist har viss effekt. Det finns dock oklarheter om den kliniska relevansen av detta och vilken betydelse det har på patienternas livskvalitet. Studier som utvärderat effekt på sexuell funktion saknas. Effekten vid långtidsbehandling är okänd. Behandlingen har på kort sikt få biverkningar. Det är inte klarlagt vilka biverkningar som kan uppstå på lång sikt. En teoretisk, men ej visad, riskökning för godartad prostataförstoring och prostatacancer kan finnas.

Etiska aspekter

På grund av den osäkra nyttoeffekten av androgensubstitution hos äldre män är det viktigt att patienten får information på ett adekvat sätt om både den osäkra patientnyttan och biverkningar av behandlingen.

Ekonomiska aspekter

Någon hälsoekonomisk utvärdering har inte identifierats. Kostnadseffektiviteten är svår att bedöma eftersom det är oklart vilken effekt behandlingen har på livskvalitet samt hur de långsiktiga effekterna kommer att bli. Om 10 procent av männen över 60 år skulle bli aktuella för behandling med det billigaste behandlingsalternativet skulle den årliga kostnaden för hälso- och sjukvården enbart för läkemedlet uppgå till cirka 80 miljoner kronor. Därtill kommer kostnader för läkarbesök och vid injektionsbehandling kostnader för sprutor och kanyler.

Kunskapsläge

I dagsläget finns ringa* vetenskaplig dokumentation om nytta av och risker med androgensubstitution hos äldre män. Det finns ingen* vetenskaplig dokumentation om långtidseffekter och kostnadseffektivitet. Medlet är inte godkänt i Sverige för behandling av åldersrelaterad hormonbrist och är därför endast aktuellt för användning inom ramen för vetenskapliga studier. En fråga av prioriteringskaraktär är var gränsen för sjukvårdens åtagande ska dras och om det ska omfatta tillstånd som hör till det naturliga åldrandet. Sådana ställningstaganden bör bli föremål för en sjukvårdspolitisk diskussion.

*Detta är en värdering av den vetenskapliga dokumentationens kvalitet och bevisvärde för den aktuella frågeställningen. Bedömningen görs på en fyrgradig skala; (1) god, (2) viss, (3) ringa eller (4) ingen.

Detta är Alertrådets sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som utarbetats vid SBU i samarbete med Aleksander Giwercman, professor, Fertilitetscentrum, Universitetssjukhuset MAS, Malmö. Rapporten har granskats av Leif Abramsson, docent, överläkare, Urologiska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.