Regelbundet byte av perifer venkateter (PVK) för att förebygga tromboflebit

Sammanfattning och slutsatser

Metod och målgrupp

En perifer venkateter (PVK) är en tunn kateter som med hjälp av en kanyl förs in i en ven, oftast i handen eller armen. Inläggning av perifer venkateter är en mycket vanlig åtgärd inom sjukvården i syfte att kunna ge patienter vätska, näring, blodprodukter och läkemedel. En komplikation som kan uppkomma i samband med PVK är att det utvecklas en tromboflebit, dvs en samtidig inflammation och blodpropp i en ytlig ven. Det har visats att det finns ett positivt samband mellan den tid en venkateter ligger inne och risken att utveckla tromboflebit. En hypotes är därför att om katetern byts med jämna mellanrum skulle frekvensen tromboflebiter kunna minskas. Målgrupp för metoden är samtliga patienter med behov av perifer venkateter.

Frågeställning

Den frågeställning som utvärderingen avser att besvara är om regelbundet byte av perifer venkateter kan minska förekomst och svårighetsgrad av tromboflebit. Översikten avser vuxna patienter.

Patientnytta

Resultat från tre randomiserade kontrollerade studier talar för att regelbundet byte av perifer venkateter kan minska såväl risken för som svårighetsgraden av tromboflebit. Intervallet mellan dessa byten varierar mellan 12 och 48 timmar. Studierna är dock små och har begränsat bevisvärde.

Ekonomiska aspekter

I Sverige förbrukas årligen 5 miljoner perifera venkatetrar till en kostnad av omkring 50 miljoner kronor. Hur ofta rutinmässigt byte av PVK sker påverkar antalet förbrukade PVK och därmed kostnaderna för detta. Ingen studie som mer ingående studerat kostnader för rutinmässigt byte i förhållande till komplikationer har identifierats.

SBU:s bedömning av kunskapsläget

Det finns ett begränsat vetenskapligt stöd (Evidensstyrka 3)* för att regelbundet byte av perifer venkateter minskar förekomst och svårighetsgrad av tromboflebit. Med vilket intervall sådana byten ska genomföras är dock inte tillräckligt utvärderat. Vetenskapliga studier av metodens kostnadseffektivitet saknas.

*Detta är en gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på. Graderingen görs i fyra nivåer;
Evidensstyrka 1 = starkt vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 2 = måttligt starkt vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 3 = begränsat vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 4 = otillräckligt vetenskapligt underlag.

Detta är SBU:s sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som är framtagen av SBU i samarbete med Ewa Idvall (sakkunnig), leg sjuksköterska, medicine doktor, forskningshandledare, Hälso- och sjukvårdsstaben, Forskningssektionen, Landstinget i Kalmar län samt adjungerad lektor vid Institutionen för Medicin och Vård, Omvårdnad, Hälsouniversitetet i Linköping, och Gun Nordström (granskare), leg sjuksköterska, professor, Institutionen för hälsa och vård, Karlstads universitet.