Konduktiv pedagogik – ett pedagogiskt program för barn med Cerebral Pares

Alerts bedömning

Version: 2

Metod och målgrupp

Konduktiv pedagogik (KP) är ett pedagogiskt behandlingsprogram som huvudsakligen används för barn med motoriska funktionsstörningar orsakade av Cerebral Pares (CP). I regel används metoden som komplement till andra behandlingsmetoder. KP finns i olika varianter och benämns även som Petömetoden, Conductive Education, Move & Walk eller Moiraskolan. Gemensamt för de olika varianterna är att de innehåller pedagogiska träningsprogram som syftar till att stimulera barnets utveckling. Ett centralt mål är att lära barnet att kontrollera sin motorik. Behandlingen sker oftast i grupp och utförs av en så kallad konduktor. Totalt finns det drygt 3 000 barn under 16 år med CP i Sverige.

Patientnytta

KP har endast utvärderats i ett fåtal kontrollerade studier från England och Australien. Studierna har framför allt fokuserat på barnens motoriska framsteg och metoden har jämförts med traditionell sjukgymnastisk behandling. Ingen studie visar skillnader mellan de barn som fått träning enligt KP och de som fått traditionell behandling. Endast ett litet antal barn ingår i studierna, vilket innebär att det är svårt att dra säkra slutsatser om effekterna av behandlingen.

Etiska aspekter

Barn med CP har själva en låg autonomi och ett stort ansvar vilar på barnets föräldrar och vårdgivare. Avsaknaden på vetenskapligt underlag rörande nytta och risker med KP ställer krav på en öppen och objektiv redovisning av kunskapsläget inför varje beslut om behandling.

Ekonomiska aspekter

Det saknas hälsoekonomiska utvärderingar av metoden.

Kunskapsläge

Det finns ringa* vetenskaplig dokumentation om KP avseende patientnytta och risker på kort sikt. Det finns ingen* vetenskaplig dokumentation om långtidseffekter eller kostnadseffektivitet.

Bristen på jämförande vetenskapliga uppföljningar gäller även många andra metoder som används vid behandling av CP. För att få en uppfattning om den totala effekten av olika habiliteringsprogram skulle jämförelser behöva göras med kontrollgrupper som inte får någon behandling alls. Det kan vara svårt att motivera sådana utvärderingar av redan etablerade metoder. Däremot är det viktigt att för- och nackdelar med nya metoder i förhållande till, eller som komplement till, de etablerade påvisas innan de införs.

* Detta är en värdering av den vetenskapliga dokumentationens kvalitet och bevisvärde för den aktuella frågeställningen. Bedömningen görs på en fyrgradig skala; (1) god, (2) viss, (3) ringa eller (4) ingen.

Detta är Alertrådets sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som utarbetats vid SBU i samarbete med Hans Forssberg, professor, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska sjukhuset, och dr med sci, leg sjukgymnast, Birgit Rösblad, Kolbäckens Habilitering, Umeå. Rapporten har granskats av Gunnar Sanner, docent, Barn- och ungdomshabilitering, Centralsjukhuset, Karlstad.