Human papillomvirus-test vid primär screening för cellförändringar på livmoderhalsen

Alerts bedömning

Version: 1

Metod och målgrupp

Årligen tas cirka 800 000 cellprover i syfte att upptäcka förstadier till livmoderhalscancer (cervixcancer). Dessa prover tas i och utanför organiserade screeningprogram och benämns primärscreening. Därutöver tas ett stort antal prover på andra indikationer - exempelvis som led i utredning av påvisade cellförändringar. Vissa typer av humant papillomvirus (HPV), så kallade högrisk eller onkogena HPV, anses vara den bakomliggande orsaken till den vanligaste formen av cancer (skivepitelcancer) i livmoderhalsen. Ett test är framtaget för att mäta förekomst av HPV som kan användas som tillägg till cytologprovet eller ersätta detta som screeningmetod.

Patientnytta

HPV-testets egenskaper (sensitivitet och specificitet) har studerats i flera undersökningar. Den långa latenstiden från HPV-infektion tills dess att cancer eller förstadier till cancer uppstår, gör det besvärligt att utvärdera patientnyttan av HPV-testet. Det pågår flera utvärderingar av metoden i Sverige och andra länder men det kommer att dröja flera år innan resultat från dessa finns tillgängliga.

Kunskapsläge

Det finns idag ringa* vetenskaplig dokumentation som visar effekten av att införa HPV test som screeningmetod med avseende på minskad morbiditet och mortalitet. Det finns ringa* dokumentation om kostnadseffektivitet. Inte heller finns det något vetenskapligt underlag som visar hur screeningprogram med tillägg av HPV test skall genomföras på bästa sätt - vid vilka åldrar och med vilka intervall. Ytterligare utvärderingar med modellförsök liksom randomiserade kontrollerade studier med slutmål minskad cancerincidens och ökad överlevnad behövs innan metoden kan bli aktuell att införas i rutin.

Screening med HPV-test bör därför tills vidare endast ske inom ramen för vetenskapliga försök. Sådana bör också omfatta psykologiska och ekonomiska konsekvenser. Det är angeläget att personer som ingår i sådana försök informeras på ett adekvat sätt om bristen på kunskap om metodens nytta och om andra konsekvenser.

* Detta är en värdering av den vetenskapliga dokumentationens kvalitet och bevisvärde för den aktuella frågeställningen. Bedömningen görs på en fyrgradig skala; (1) god, (2) viss, (3) ringa eller (4) ingen.

Detta är Alertrådets sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som utarbetats vid SBU i samarbete med Elisabeth Persson, docent, Kvinnokliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm. Rapporten har granskats av Björn Strander, överläkare, samordningsansvarig för Gynekologisk Cellprovskontroll, Västra Götalandsregionen, tillika sekreterare i HARG.