Blodpropp – förebyggande, diagnostik och behandling av venös tromboembolism

Syfte

Venös tromboembolism (VTE) orsakar varje år mer än 1 000 dödsfall och 11 000 inläggningar på sjukhus i Sverige. Därför är det viktigt att kunna förebygga ventrombos och lungemboli. Diagnosen är besvärlig eftersom symtomen är diffusa och svårtolkade. Akutbehandling och sekundärprofylax är komplicerad eftersom risken för svåra blödningar är stor. År 1999 uppskattades den samhälleliga kostnaden för venös tromboembolism till drygt 500 miljoner kronor. Vi genomförde en systematisk litteraturöversikt avseende profylax, diagnostik och behandling av VTE.

Metod

Vi genomförde en litteratursökning i databaserna Medline och Cochrane Library fram till juli 2001 samt granskade referenslistor och tog personlig kontakt med forskare inom området.

I sammanställningen avseende profylax och behandling inkluderades bara randomiserade, kontrollerade studier. För diagnostiska studier krävdes en oberoende jämförelse med referensmetod (flebografi eller pulomalisangiografi).

Cirka 1 300 vetenskapliga studier uppfyllde våra kriterier för god vetenskaplig kvalitet och rapportens slutsatser baseras på dessa.

Resultat

Det vetenskapliga underlaget ger starkt stöd för att lågmolekylärt heparin kan ersätta ofraktionerat heparin vid profylax och behandling av ventrombos och lungemboli. En daglig injektion av lågmolekylärt heparin har lika god effekt som två injektioner per dag. Med lågmolekylärt heparin är risken för blödningar mindre och handhavandet enklare vilket underlättar en polikliniserad behandling. Sekundärprofylax med warfarin över längre tid minskar risken för recidiv men efter flera års behandling ökar risken för allvarliga blödningar.

Behandlingskrävande ventrombos eller lungemboli kan hos polikliniska patienter uteslutas med kombinationen av låg klinisk sannolikhet (utifrån ett poängbaserat diagnostikstöd) och en negativ D-dimeranalys. Utförlig ultraljudsundersökning av benet liksom en datortomografisk undersökning av lungcirkulationen är i de allra flesta fall tillfyllest för utesluta behandlingskrävande VTE. Detta talar starkt för att dessa metoder kan användas i klinisk rutin.

Det är inte meningsfyllt att göra omfattande utredningar av patienter med VTE för att utesluta en eventuellt bakomliggande cancer. Det är angeläget att ta fram kostnadseffektiva metoder för att utreda ärftlig benägenhet för trombos.