Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Behandling av armfraktur hos äldre

En systematisk översikt och utvärdering av medicinska, hälsoekonomiska, sociala och etiska aspekter

Armfrakturer opereras onödigt ofta. Antalet handleds- och axeloperationer till följd av frakturer ökar i Sverige. Detta trots att mindre komplicerade frakturer läker lika bra med icke-operativ behandling såsom gips och slynga. Det konstaterar SBU som utvärderat behandlingar av armfrakturer hos äldre. Av rapporten framgår också att det finns brister i hur vården bemöter patienter med diagnosen osteoporos, benskörhet.

Lästid: ca 4 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Publicerad: Rapportnr: 262 Diarienr: SBU 2017/39 ISBN: 978-91-88437-04-4 https://www.sbu.se/262

Slutsatser

SBU har systematiskt granskat och sammanställt forskningen om behandlingsmetoder vid armfraktur hos äldre (med en medelålder på minst 60 år), en grupp där osteoporos (benskörhet) är vanligt. Utvärderingen omfattar även studier av hur patienter med osteoporos upplever delaktighet och bemötande i kontakten med hälso- och sjukvården.

  • Vid fraktur i handleden utan stor felställning förefaller behandling med enbart gips ge likvärdig funktion vid ett års uppföljning som att operera in metallplatta (plattfixation) eller använda små hudsnitt för att fixera frakturen med perkutana metoder (metallstift och metallstag utanpå armen). Fixation med gips verkar ge likvärdig greppstyrka som perkutana metoder, medan livskvaliteten förefaller bli lika bra eller bättre med de perkutana ingreppen. Trenden de senaste åren är att allt fler personer med fraktur i handled opereras, till en högre behandlingskostnad.
  • Vid fraktur i handleden utan stor felställning, förefaller olika operationsmetoder ge likvärdig funktion, greppstyrka och livskvalitet vid ett års uppföljning. Att operera in metallplattor (plattfixation) har blivit en allt vanligare metod trots att många av dessa patienter opereras om och att behandlingskostnaden blir högre än vid operation med metallstift eller metallstag utanpå armen (perkutana metoder).
  • Vid fraktur i axeln utan stor felställning, verkar funktion och livskvalitet bli likvärdig vid ett års uppföljning när armen inte opereras utan bärs i slynga i stället för att opereras med platta. Detsamma gäller för funktionen när slyngbehandling jämförs med att operera in en halvprotes. Trenden de senaste åren har varit att operera allt fler av dem som har axelfraktur. Detta har medfört en högre behandlingskostnad.
  • Kirurgisk behandling av fraktur utan stor felställning i handleden och axeln kan innebära att vissa patienter utsätts för omotiverad kirurgi. Det kan även leda till att annan vård får mindre utrymme.
  • Patienter med benskörhet upplever i sitt möte med vården att de får otillräcklig, felaktig och motstridig information, och att detta försvårar deras beslut om hur de ska hantera sin behandling och hälsa. De uttrycker att de vill bli tagna på allvar som individer. Idag upplever patienter med benskörhet att de på bristfälliga grunder lämnas att själva ta ansvar för sin hälsa.
  • Det behövs fler välgjorda och tillräckligt stora randomiserade studier som jämför olika vanliga behandlingsmetoder vid fraktur i armen hos äldre. Om metodernas nytta och risker ska kunna bedömas, måste frakturernas svårighetsgrad beskrivas, vetenskapligt utprövade mätinstrument användas och deltagarna följas under minst ett år. Hälsoekonomiska aspekter behöver också belysas. Vidare behövs det studier med kvalitativ metodik som undersöker hur patienter med fraktur i armen upplever sitt möte med vården. Framtida studier bör belysa både mäns och kvinnors perspektiv.

 

Figur 1
A) Fraktur i handled; strålbenet (radius) och armbågsbenet (ulna).
B) Fraktur i axeln (proximal humerusfraktur), fraktur mitt på överarmen (diafysär humerusfraktur) samt fraktur i nedre delen av överarmen (distal humerusfraktur).

Citera denna rapport:

SBU. Behandling av armfraktur hos äldre: en systematisk översikt och utvärdering av medicinska, hälsoekonomiska, sociala och etiska aspekter. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2017. SBU Utvärderar 262. [accessed date]. Available from: https://www.sbu.se/262

Projektgruppen

Sakkunniga

  • Carl Ekholm, docent, Göteborgs universitet och universitetssjukhusöverläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Sahlgrenska akademin, Göteborg
  • Per Olof Josefsson, docent, Lunds universitet och överläkare, Skånes universitetssjukhus, Malmö
  • Cecilia Mellstrand Navarro, med dr, Karolinska Institutet och överläkare i ortopedi, ST-läkare i handkirurgi, Södersjukhuset, Stockholm
  • Peter Nordström, professor, Umeå universitet och specialist i geriatrik och invärtesmedicin, Norrlands universitetssjukhus geriatriskt centrum, Umeå
  • Lars-Eric Olsson, docent, Göteborgs universitet och leg sjuksköterska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
  • Lena Zidén, universitetslektor, Göteborgs universitet och leg fysioterapeut, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

SBU

  • Karin Stenström, projektledare
  • Maria Ahlberg, projektadministratör
  • Agneta Brolund, informationsspecialist
  • Sara Fundell, projektadministratör
  • Emelie Heintz, hälsoekonom
  • Emin Hoxha Ekström, hälsoekonom
  • Therese Kedebring, projektadministratör
  • Lina Leander, biträdande projektledare
  • Agneta Pettersson, biträdande projektledare
  • Marie Österberg, biträdande projektledare

Innehållsdeklaration

✓ Utvärdering av ny/etablerad metod
✓ Systematisk litteratursökning
✓ Relevansgranskning
✓ Kvalitetsgranskning
✓ Sammanvägning av resultat
✓ Evidensgradering gjord av SBU
    Evidensgradering gjord externt
    Baseras på en systematisk litteraturöversikt
    Konsensusprocess
✓ Framtagen i samarbete med sakkunniga
✓ Patienter/brukare medverkat
✓ Etiska aspekter
✓ Ekonomiska aspekter
✓ Sociala aspekter
✓ Godkänd av SBU:s kvalitets- och prioriteringsgrupp
✓ Godkänd av SBU:s nämnd

Pressmeddelande

Armfrakturer opereras onödigt ofta

Antalet handleds- och axeloperationer till följd av frakturer ökar i Sverige. Detta trots att mindre komplicerade frakturer läker lika bra med icke-operativ behandling såsom gips och slynga. Det konstaterar SBU som utvärderat behandlingar av armfrakturer hos äldre. Av rapporten framgår också att det finns brister i hur vården bemöter patienter med diagnosen osteoporos, benskörhet.

Läs pressmeddelandet

Film: Behandling av armfraktur hos äldre samt hur patienter med benskörhet upplever mötet med vården

Artikel från SBU:s tidning Vetenskap & Praxis

Fraktur – bruten arm kan ofta behandlas lika bra och billigare utan kirurgi

Allt fler frakturer i handleden och axeln opereras med metallplattor, som kostar mer än andra metoder. Men om frakturen bara är måttligt felställd kan andra, billigare behandlingsalternativ ge likvärdig funktion. SBU:s utvärdering visar hur trenden i svensk sjukvård skulle kunna brytas för att ge vård av lika god kvalitet till en lägre kostnad.

Läs mer

Mer inom ämnet

Vetenskapliga artiklar

Mellstrand Navarro C, Brolund A, Ekholm C, Heintz E, Hoxha Ekstrom E, Josefsson PO, et al. Treatment of humerus fractures in the elderly: A systematic review covering effectiveness, safety, economic aspects and evolution of practice. PLoS One 2018;13:e0207815. Läs artikeln

Mellstrand Navarro C, Brolund A, Ekholm C, Heintz E, Hoxha Ekstrom E, Josefsson PO, et al. Treatment of radius or ulna fractures in the elderly: A systematic review covering effectiveness, safety, economic aspects and current practice. PloS one. 2019;14(3):e0214362. Läs artikeln

Sidan publicerad