DBT och MBT till personer med respektive utan EIPS

Syfte med projektet att undersöka hur evidensläget ser ut för användning av DBT och MBT utanför indikationen EIPS, om det skiljer sig från evidensläget vid indikationen EIPS, och att undersöka hur evidensläget ser ut för dessa interventioner utan den individuella komponenten.

Pågående projekt

SBU granskar aktuell och välgjord forskning och tar reda på vilken effekt olika insatser har, om det finns några risker eller etiska problem och vad som gör mest nytta för pengarna inom områdena hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst, funktionstillstånd- och funktionshinder samt arbetsmiljö.

Beräknad publicering: Kvartal 3, 2024 Diarienr: SBU 2023/86

Bakgrund

Dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT) användes initialt vid emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS), men används nu i viss utsträckning även till individer utan EIPS men som av andra anledningar uppvisar självskadebeteende, suicidalitet, har ätstörningar, med mera. Vidare är DBT och MBT initialt utformade med en individuell komponent och en gruppkomponent. Det finns dock exempel på praxis i Sverige där den individuella terapin stryks på grund av ekonomiska skäl eller att patienterna har en “lättare” problematik, där man tänker att en mindre insats räcker. 

Syfte

Att undersöka hur evidensläget ser ut för användning av DBT och MBT utanför indikationen EIPS, om det skiljer sig från evidensläget vid indikationen EIPS, och att undersöka hur evidensläget ser ut för dessa interventioner utan den individuella komponenten.

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Hanna Sahlin, Studierektor Psykoterapeutprogrammet Karolinska Institutet/Region Stockholm
  • Pia Enebrink, Avdelningschef, avdelningen för psykologi, Karolinska Institutet

Från SBU

  • Jonatan Alvan, projektledare
  • Mikael Nilsson, biträdande projektledare
  • Maja Kärrman Fredriksson, informationsspecialist
  • Emma Wernersson, projektadministratör
  • Jonas Bergström, projektansvarig chef
Sidan uppdaterad