Etiska aspekter tydliggör vilka värden som står på spel

Utgångspunkten för SBU:s arbete med etik är de grundläggande mål och etiska värderingar som återfinns i hälso- och sjukvårds- samt socialtjänstlagen. De handlar bland annat om god hälsa, vård och levnadsvillkor på lika villkor samt respekt för människors självbestämmande och integritet. 

Kärnan i arbetet med etikkapitlen i rapporterna är SBU:s etikvägledning som togs fram 2013 i samarbete med en etiker och som reviderades 2021–2022. Det finns en vägledning för sjukvården och en för socialtjänsten. De innehåller stödfrågor om etiska aspekter som kan vara relevanta i varje enskild rapport.

– Vägledningarna är allmänt skrivna, eftersom våra uppdrag varierar väldigt mycket: från läkemedel vid epilepsi till internetbehandling för depression till socialtjänstens insatser för placerade barn. Manualen är tänkt att stimulera i gång tanken: vad är viktigt för just det här ämnet? säger Karin Wilbe Ramsay, som är projektledare på SBU.

SBU:s etikgrupp kan ge stöd

Etikvägledningen kan inbjuda till att projektgruppen försöker komma på etiska aspekter på alla områden som finns med i den, men det är inte det som är tanken.

– Det kan bli för mycket, så att de viktigaste aspekterna drunknar. Många projektgrupper tycker att det är ganska svårt med etik och att mejsla fram de frågeställningar som är viktiga. Då kan man vända sig till SBU:s etikgrupp för stöd.

Gruppen bildades 2018 och har fyra medlemmar: just nu (2025) en läkare, en arbetsterapeut, en hälsoekonom och så Karin Wilbe Ramsay som är disputerad biomedicinare. Men sammansättningen varierar över åren, medlemmarna utses på två år i taget. Projektledaren kan kontakta etikgruppen i början av projektet för att planera hur etikarbetet ska läggas upp.

– Det kan handla om ifall man ska anlita en extern etiker eller inte, om man borde ordna patientworkshops eller hur etikkapitlet ska utformas. Ibland kan vi också söka fram studier om etiska aspekter, men det svenska perspektivet kan skilja sig från andra länders, så man kan behöva värdera om informationen i internationella studier är relevant för svenska förhållanden.

Men det vanliga är att projektgruppen på slutet vill ha synpunkter på etikkapitlet.

– Ganska ofta handlar det om att tydliggöra skrivningar och koppla dem till etiska principer, som autonomi, behovs- och solidaritetsprincipen eller människovärde. Men gruppen är bara rådgivande och har inte beslutsmandat.

De vanligaste frågorna

Aspekter kring jämlikhet är vanligt förekommande. Det är ofta som tillgången till behandling varierar över landet och olika grupper kan ha olika möjlighet att tillgodogöra sig insatser.

– Till exempel om en insats kräver digital kompetens och mobiltelefon kan det missgynna vissa grupper.

Även frågor om integritet och autonomi är vanliga.

– Vid psykosociala insatser vid sexuellt våld exempelvis finns risker för integritetsintrång när patienten ombeds att berätta om händelserna, vilket ibland kan leda till att vårdpersonal blir för försiktiga med att ställa frågorna.

Många tycker att det är svårt att ramarna kring vad som bör eller får tas upp inte är så tydliga: vad är en etisk aspekt?

– Jag tycker också att det är svårt, men har själv arbetat sex år på Statens medicinetiska råd och fick där en god vana att knåda etiska frågeställningar.

Myndighetsrollen ger ramar

Slutligen är det så att skrivningarna i etikkapitlen begränsas av att SBU är en myndighet.

– Vi är inte lika fria som en etikforskare vid ett universitet, utan måste använda klarspråk och inte skriva för komplicerat trots svåra ämnen. SBU får inte heller ge rekommendationer. Och vi måste tänka på hur rapporten tas emot, säger Karin Wilbe Ramsay, och fortsätter:

– Det kan handla om känsliga frågor gentemot patienter, brukare eller profession, så vi får vara varsamma med hur vi formulerar oss. Samtidigt är det viktigt att våga ta upp även känsliga ämnen. Vi vill ju att etikkapitlet ska vara ett stöd för dem som fortsätter att jobba med frågorna.

Inna Sevelius, frilansjournalist