Kartläggningen, som SBU nu sammanfattar och kommenterar, publicerades i tidskriften Campbell Systematic Reviews i april 2024. Syftet med kartläggningen var att synliggöra vilken forskning som publicerats om insatser, åtgärder och arbetssätt för att motverka social isolering och ensamhet till och med början av år 2022. Kartläggningen har fokuserat på insatser som ges personligt, det vill säga ”ansikte-mot-ansikte” i fysisk form. Digitala insatser har inte inkluderats. För övrigt har alla insatser i syfte att minska social isolering och/eller ensamhet, oavsett åldersgrupp och sammanhang inkluderats.
Författarna till kartläggningen har identifierat 92 systematiska översikter och 421 primärstudier på området. De flesta artiklar har utvärderat insatser på äldre personer (60–75 år) och insatser ledda av terapeuter eller behandlare. Endast ett fåtal artiklar rörde insatser på samhällsnivå. Enligt författarna var endast fyra procent av översikterna tillräckligt välgjorda för att man ska kunna lita på dess slutsatser.
– SBU bedömer att kartläggningen är välgjord och relevant för Sverige. Vi instämmer därför med författarnas slutsatser om att forskningen är ojämnt fördelad mellan populationer, insatser och utfall och att en betydande del av forskningen har stora metodologiska brister. Sammantaget anser vi att den här kartläggningen belyser vilka områden där det finns behov av mer forskning. En nationell strategi skulle här kunna klargöra vilka kunskapsluckor som är högst prioriterade, säger Maral Jolstedt, projektledare vid SBU.
SBU:s rapport ingår i ett regeringsuppdrag som flera myndigheter, däribland Folkhälsomyndigheten, och andra aktörer har fått för att tillsammans ta fram ett underlag för en kommande nationell strategi för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet i befolkningen.
En rapport som publicerats av Folhälsomyndigheten tidigare i år visar att ensamhet är ett utbrett problem i Sverige och ett samhällsproblem på grund av dess omfattande negativa konsekvenser för både fysisk och psykisk hälsa.