Screening för våld i nära relationer samt övergrepp mot äldre och sårbara vuxna

Inledning

Här sammanfattar och kommenterar SBU en systematisk översikt om screening för våld i nära relationer (Faktaruta 1).

Våld i nära relationer

Våld i nära relation (VINR) orsakar stort lidande och ohälsa hos dem som drabbas [1] [2] [3] [4]. I Sverige finns fyra befolknings­studier från åren 2012–2014 om VINR [1] [5] [6] [7]. Frågorna har delvis formulerats olika, liksom redovis­ningarna av resultaten. Alla studierna har dock redovisat andelen personer som utsatts för fysiskt våld det senaste året. Andelen kvinnor som utsatts för fysiskt våld varierade mellan 1,7 och 2,7 procent och andelen män mellan 0,9 och 2,8 procent. Det är färre än i de flesta andra länder [8]. Kvinnor utsätts oftare för grövre fysiskt våld än män, vilket kräver mer insatser och sjukvård. Kvinnor utsätts även i större utsträckning för sexuellt och psykiskt våld [6] [7]. Det är vanligt att våldet är ömsesidigt och att båda parterna slår varandra [9] [10] [11] [12] [13].

Screening

För att bättre kunna förebygga VINR förordar vissa att hälso- och sjukvården samt socialtjänsten ska fråga rutinmässigt om vålds­­utsatthet, i den kommenterade översikten, kallad screening (Faktaruta 2). Med screening avses under­sökningar som utförs på initiativ av någon annan än den person som undersöks, till exempel en samhällelig institution (vanligtvis hälso- och sjukvården). Screening görs rutinmässigt och oberoende av vilka problem personen söker för eller vilken oro personen har [14].

För att man ska kunna använda screening bör vissa kriterier vara uppfyllda [15]. Dit hör bland annat att screening­metoden ska vara tillför­litlig och acceptabel för befolkningen och att det finns en effektiv behandling för de personer som identifieras (Faktaruta 3).

Kommenterad systematisk översikt

Feltner C, Wallace I, Berkman N, et al. Screening for intimate partner violence, elder abuse, and abuse of vulnerable adults: Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA. 2018;320:1688-1701.

Publicerad: 2018-10-23

Senaste sökning: 2018-08-01

Sammanfattning

Den granskade översikten behandlar fem fråge­ställningar som illustreras i Figur 1. Resultaten visar att några av de granskade screening­instru­menten är till­för­lit­liga för att identi­fiera våld i nära relationer (VINR) hos kvinnor. Däremot ger översikten inget stöd för att screening minskar risken för fortsatt VINR, fysisk och psykisk sjuklighet eller dödlighet. För över­siktens övriga tre fråge­ställningar har resultaten låg eller otill­räcklig till­för­lit­lighet. Därför går det inte att bedöma om det finns skadliga effekter av att screena för VINR, om det finns effektiva insatser för att minska VINR, fysisk och psykisk sjuklighet samt dödlighet för de som identi­fierats genom screening eller om det finns skadliga effekter av insatser som sätts in när VINR har identi­fierats genom screening.

SBU:s kommentarer

• Den forskning som finns om screening och behandling vid våld i nära relationer (VINR),enligt den granskade översikten, omfattar främst kvinnor i fertil ålder som kommit i kontakt med hälso- och sjukvården.
• Kunskapen är oklar för gravida kvinnor, män, äldre samt sårbara vuxna. Endast en studie rör forskning om screening inom social­tjänst­området. Det behövs därför mer forskning för samtliga dessa målgrupper och områden.
• Det behövs nya studier som undersöker om det finns skadliga effekter av screening för VINR med en längre upp­följ­nings­tid.
• Den granskade översikten har inte undersökt kostnader för­knippade med screening för VINR.
• Alla studier utom en undersökte screening inom hälso- och sjukvård i länder som liknar Sverige. Det talar för att resultaten kan överföras till svensk hälso- och sjukvård. Det kan dock finnas andra faktorer som påverkar över­förbar­heten, exempel­vis skillnader i attityder till våld. Screening har framför allt utvärderats i USA [8] där rapporterat VINR är högre än i Sverige [1] [5] [6] [7]. För att veta om screening­sinstru­menten fungerar i ett svenskt samman­hang behöver de utvärderas inom och eventuellt anpassas till svenska för­hållanden.
• Det finns screening­instru­ment med accep­tabla egenskaper. Om screening­instru­mentet HARK är lika till­för­lit­ligt i Sverige som det är i de länder det utvärderats i så kommer åtta av tio som utsatts för VINR att identi­fieras (80 % sensi­tivitet). Samtidigt kommer dubbelt så många som identi­fieras korrekt att felaktigt utpekas som utsatta för VINR (falskt positiva) om man räknar på en prevalens av VINR på 3 procent (95 % speci­ficitet). Vid lägre prevalens blir andelen felaktigt identi­fierade högre. Det kan innebära ett etiskt problem, eftersom man kan uppleva obehag av att få frågor om VINR [17]. I för­läng­ningen kan det också leda till att kvinnor exempel­vis undviker mödra­hälso­vården om de vet att alla får frågor om VINR, speciellt om de faktiskt är utsatta för det [18].
• Eftersom kunskapen idag är låg eller otill­räcklig om effek­tiva behand­lings­åtgärder för de som identi­fieras genom screening uppfylls inte en grund­princip om screening som Världshälso­organisationen anger [15]. Det ska noteras att översikten inte behandlar åtgärder för personer som själva sökt hjälp.

Sammanfattning av översikten

Översikten är en uppdatering av en syste­­matisk översikt från år 2012 om screening för våld i nära rela­tioner (VINR). Den har genom­­förts av US Preventive Services Task Force som är en oberoende och frivillig samman­­slut­ning av nationella experter i sjuk­doms­­före­­byggande och evidens­baserad medicin i USA. Deras uppdrag är en för­bättrad hälsa genom evidens­baserade rekommen­da­tioner om före­byggande kliniska insatser. Över­sikten har finan­sierats av USA:s hälso- och social­departement. US Preventive Services Task Force har även har publicerat en riktlinje baserad på den aktuella översikten [19].

Frågeställningar och inklusions­kriterier

Översikten har fem fråge­ställ­ningar som baseras på delvis olika underlag. Dessa illustreras i Figur 1 ovan.

1. Leder screening för VINR (tidigare, pågående eller ökad risk för VINR) till minskat VINR, minskad fysisk och psykisk sjuk­lighet eller minskad död­lighet hos vuxna och ungdomar?
2. Är screenings­instrument till­för­litliga för att identi­fiera vuxna och ungdomar med tidigare, pågående eller ökad risk för VINR?
3. Finns det skadliga effekter av att screena för VINR hos vuxna och ungdomar?
4. Hur effek­tiva är insatser för att minska VINR, fysisk eller psykisk sjuk­lighet samt dödlighet bland vuxna och ungdomar som identi­fierats genom screening?
5. Finns det skadliga effekter av insatser till vuxna och ungdomar som identi­fierats genom screening?

Om studierna i rapporten

Översikten omfattar studier om ungdomar och vuxna av båda kön, inklu­sive äldre och vuxna som kan anses särskilt sårbara med nedsatt förmåga att ta hand om sig själva. Dessa ska ha kontaktat primär­vården själva utan tecken på VINR eller över­grepp. De studier som inklu­derades i över­sikten var randomi­serade kontrol­lerade studier (fråge­ställningarna 1–5), sambands­studier eller kohort­studier (fråge­ställning 2) respektive kohort­studier med samtidig jämförelse­grupp (fråge­ställ­ningarna 3 och 5). Studierna skulle ha minst medel­hög kvalitet och utförts i USA eller länder med liknande sjuk­vårds­system.

Utfallsmått

• VINR mätt med validerat instru­ment, själv­rappor­terat VINR, fysiska och psykiska skador, avslutande av destruktiv relation, döds­fall, oönskad graviditet, köns­sjuk­domar, kompli­ka­tioner under graviditet (t.ex. för tidig födsel), mått på livs­kva­litet samt social iso­lering (fråge­ställ­ningarna 1 och 4)
• Sensitivitet, speci­fi­citet, positiv och negativ prediktion, positiv och negativ likelihoodkvot, oddskvot samt relativ risk för fortsatt VINR (fråge­ställ­ning 2).
• Psyko­sociala skador (t.ex. stigma), falskt positiva och falskt negativa resultat, ökat VINR eller andra typer av hämnd från förövaren, andra rappor­terade skador (fråge­ställ­ning 3).
• Alla skador som kan härledas till insatser som initierats av screening, till exempel ökat VINR, hämnd från förövaren och känslo­mässig oro (fråge­ställ­ning 5).

Resultat

Fråga 1. Leder screening för VINR till minskat VINR, minskad fysisk eller psykisk sjuk­lighet eller minskad död­lighet hos vuxna och ungdomar?

Underlaget omfattar tre randomi­serade kontrol­lerade studier från USA, Kanada och Nya Zeeland som totalt omfattar 3 759 kvinnor. Ingen av de tre studierna fann att screening minskade VINR efter 3 till 18 månader (oddsrisk 0,87–1,2). Två av de tre studierna undersökte också kvinnornas livs­kvalitet vid upp­följ­ning efter 6 till 18 månader. Inte heller där påvisades någon skillnad mellan de som screenats och de som inte screenats. I en studie undersöktes före­komsten av depression, post­traumatisk stress och hälsovård, utan någon skillnad mellan grupperna.

Resultatet att screening saknar påvisbar effekt på VINR och livs­kvalitet bedömer författarna har måttlig till­för­lit­lighet. Resultatet att man inte kan se någon skillnad i förekomst av depression, post­traumatisk stress och hälso­vård bedöms ha låg till­för­lit­lighet. De brister som för­fattarna pekar ut handlar bland annat om att studierna berör olika organi­sa­to­riska kontexter (primär- och akutvård) samt att de använt olika proce­durer för screening.

Fråga 2. Är screening­instrument till­för­lit­liga för att identifiera vuxna och ungdomar med tidigare, pågående eller ökad risk för VINR?

Underlaget omfattar 15 studier av 12 screeninginstrument med totalt 4 460 vuxna. De flesta studier omfattade enbart kvinnor eller en majo­ritet av kvinnor. Ingen av studierna foku­serade på gravida kvinnor. Av de 15 studierna hade 12 utförts i USA. I 5 studier som under­sökte före­komsten av VINR hos kvinnor under det senaste året fann för­fattarna att sensi­ti­vi­teten för instru­menten HARK, HITS, E-HITS, PVS och WAST varierade mellan 65 och 87 procent och speci­fi­ci­teten mellan 80 och 95 procent. Kvinnor som utsätts för pågående VINR har undersökts i 5 studier med screening­instrumenten OAS, AAS, OVAT, STaT samt ett instrument som inte namn­gavs. Sensi­ti­vi­teten varierade där (46–94 %) liksom specificiteten (38–95 %). Dessutom identi­fierades en studie vardera om före­komsten av VINR någonsin hos kvinnor, om prognos­förmåga för fram­tida VINR mot kvinnor samt om VINR mot män det senaste året.

Resultatet för screening­instrument för kvinnor bedömdes ha låg till­för­lit­lighet respek­tive otill­räcklig för screening­instrument för män, på grund av att de flesta instru­ment endast bedömts i en studie, att studierna använt olika jämförelse­alter­nativ samt att det var oklart hur för­fattarna hade hanterat saknade svar.

Fråga 3. Finns det skadliga effekter av att screena för VINR hos vuxna och ungdomar?

Under­laget omfattar två studier med totalt 935 personer från Nya Zeeland respektive Kanada. Ingen av studierna kunde visa några skadliga effekter.

Båda studierna har svag­heter när det gäller måtten på skad­liga effekter. I den första är det oklart hur skad­liga effekter har mätts och i den andra var uppfölj­nings­perioden endast 14 dagar. Ingen av studierna redo­visade skillnader i före­komst av skad­liga effekter mellan de som screenats och de som inte gjort det. Resul­taten bedöms därför ha låg till­för­lit­lighet.

Fråga 4. Hur effektiva är insatser för att minska VINR, fysisk eller psykisk sjuk­lighet samt död­lighet bland vuxna och ung­domar som identi­fierats genom screening?

Underlaget omfattar elva randomiserade kontrollerade studier med totalt 6 740 kvinnor, varav fem handlade om gravida kvinnor eller nyblivna mödrar och sex om icke-gravida kvinnor. Av de elva studierna kom åtta kom från USA, två från Hongkong och en från Australien. Två av insat­serna inne­bar upp­repade hem­besök, varav en visade en positiv effekt, och tre utvärde­rade kort råd­givning (eng. brief clinic-based counseling) till gravida eller nyblivna mödrar med varie­rande resultat över tid. Övriga sex studier vände sig till icke-gravida kvinnor och utvärderade kort rådgivning. Studierna fann antingen inget stöd för råd­giv­ningen eller att resul­taten var blandade. Av 19 effektmått var endast 3 till fördel för insatsen. Upp­följ­nings­tiden varierade mellan 3 och 18 månader.

Resultatets till­för­lit­lighet är låg för utfallen VINR och livs­kvalitet, och otill­räcklig för ångest, depression, post­traumatiskt stres­syndrom och förloss­nings­utfall. Det berodde bland annat på att studierna granskade hetero­gena insatser och använde olika utfalls­mått och upp­följ­nings­tider. De hade dessutom metod­brister.

Fråga 5. Finns det skadliga effekter av insatser till vuxna och ung­domar som identi­fierats genom screening?

Underlaget består av fem studier med 1 409 kvinnor från USA, Hongkong och Australien. Ingen studie beskrev i detalj hur de hade under­sökt skad­liga effekter. Ingen studie rappor­terade skillnad i före­komst av skad­liga effekter.

Resul­tatet bedöms ha låg till­för­lit­lighet.

Screening­studier av äldre och sår­bara vuxna saknas

Det saknades helt screening­studier av äldre och sårbara vuxna som behandlar fråge­ställ­ningarna 1, 3, 4 och 5. Det fanns en studie som behandlar fråge­ställ­ning 2 där 139 personer som var 65 år eller äldre hade screenats med H-S/EAST. Sensiti­viteten för att upptäcka över­grepp mot äldre i detta screening­instrument var 64 procent och specifi­citeten 73 procent.

Dessa grupper är viktiga att studera eftersom screening och insatser för dem sannolikt kommer att behöva vara annorlunda, bland annat eftersom de har en annan relation till förö­varen. Dessutom kan vissa äldre och sårbara vuxna sakna fysisk, psykisk eller ekonomisk förmåga att delta i en screening. I de fallen kan screening­instrument behöva besvaras av en vård­givare istället. Andra problem med dessa grupper inne­fattar juri­diska krav i samband med avslöjanden, patientens medi­cinska till­stånd (t.ex. kognitiv ned­sättning) samt att offret kan vara beroende av förövaren för att få vård och omsorg.

Resultaten och dess till­för­lit­lighet summeras i Tabell 1.

 

 

Original­rapportens slut­satser

Även om screening kan identi­fiera kvinnor som upplevt VINR innebär det inte att våldet minskar eller att livs­kvaliteten för­bättras under de följande 3 till 18 månaderna. Det finns begränsad evidens för att hem­besök och kort råd­givning som behandlar flera risk­faktorer kan minska VINR bland gravida eller ny­för­lösta kvinnor. Ingen studie har granskat screening av eller efter­följande behand­ling för äldre och sår­bara vuxna.

Enligt för­fattarna själva har över­sikten flera begräns­ningar. För det första omfattar den per­soner som inte upp­visar tecken eller symtom på VINR. Resul­taten säger med andra ord ingen­ting om ifall fysiska eller psykiska symtom av VINR skulle öka träff­säkerheten i screening­instru­menten. För det andra utvär­deras inte effekten av insatser gene­rellt utan endast effekten av insatser som per­sonen fått efter scree­ningen. Inte heller utvär­deras screening av eller insatser för miss­tänkta förövare. För det tredje begrän­sas fråge­ställ­ningen om skadliga effekter av screening till studier med en jäm­förelse­grupp. I en tidi­gare över­sikt [17] som även inklu­derade studier utan jäm­förelse­grupp finns en mino­ritet av kvinnor som upp­levde obehag av screening­frågorna (särskilt de som upp­levt VINR) i form av integri­tets­intrång, oro för att deras svar skulle öka våldet samt känslor av sorg eller depres­sion.

SBU:s granskning av översikten

Vid SBU:s genom­gång av över­sikten användes en gransk­nings­mall för syste­matiska över­sikter som kallas AMSTAR. Gransk­ningen visade att littera­tur­sökning, studie­urval och data­extrak­tion upp­fyllde definierade kvali­tets­krav för en syste­matisk över­sikt. Den sista littera­tur­sök­ningen är genom­förd den 1 augusti 2018. Nya studier kan ha till­kommit sedan dess.

Faktaruta 1 Våld i nära relationer

Det finns flera syno­nymer som beskriver våld mellan när­stående, som våld i nära rela­tioner, familje­våld eller partner­våld. Den engelska term som används i den kommen­terade rappor­ten är intimate partner violence. Termen mäns våld mot kvinnor är i detta samman­hang mindre lyckad efter­som den exklu­derar kvinnors våld mot män samt våld i sam­könade rela­tioner.

Med partner menas vanligt­vis en person som man är eller har varit gift, sambo eller särbo med. Begreppet våld kan defi­nieras på många sätt men inklu­derar vanligt­vis fysiskt våld från knuffar till mord, psy­kiskt våld från enstaka ned­sättande skratt eller exklu­dering till syste­matiskt för­tryck, kon­troll­beteenden, mobb­ning och sexuellt våld från oönskade sexuella blickar eller kommen­tarer till våld­täkt. I vissa fall inklu­deras även ekono­miskt våld, våld mot den egna per­sonen och för­summelse av vård­nads­ansvar. Det senare gäller van­ligt­vis mot barn och äldre. Världshälso­organisationen WHO har till exempel med dessa tre aspekter i sin defini­tion av våld.

Faktaruta 2 Screening

Med screening avses under­sök­ningar som utförs på ini­tia­tiv av någon annan än den person som under­söks, vanligt­vis hälso- och sjuk­vården. Det som karak­teri­serar screening är alltså att initia­tivet till under­sök­ningen inte kommer från indi­viden, utan från sam­hället eller hälso- och sjuk­vården. Screening används för att identi­fiera ett till­stånd tidigt och på så sätt minska risken för lidande och döds­fall. Men även om det kan leda till att problem upp­täcks tidi­gare kan det också ha nack­delar, som över­diag­nos­tise­ring, fel­diag­noser och en falsk känsla av säkerhet.

Världshälsoorganisationen WHO upp­rättade 1968 ett antal kri­te­rier för vad som är effek­tiv screening [15]. Dit hör bland annat att det till­stånd som under­söks ska vara ett vik­tigt problem, att det finns en effek­tiv behand­ling för de som är drabbade, att screening­metoden är till­för­lit­lig och accep­tabel för befolk­ningen samt att kost­naden för screening (inklusive diagnos och behand­ling) bör vara eko­nomiskt balan­serad i för­hållande till ut­gif­terna. På grund av de kri­terierna har hälso- och sjuk­vården till exempel valt att inte screena för AIDS, där det saknas effek­tiv behand­ling, och prostata­cancer, där det saknas till­för­lit­liga screening­metoder.

Faktaruta 3 Sensitivitet och specificitet

Sensitivitet beskriver säker­heten i att korrekt kunna identi­fiera andelen per­soner med ett visst till­stånd.

Specificitet beskriver säker­heten i att korrekt kunna identi­fiera andelen personer som inte har ett visst till­stånd.

Sant positiva syftar till de som har ett visst till­stånd och som också identi­fieras i screening av till­ståndet.

Falskt positiva syftar till de som inte har ett visst till­stånd men som ändå identi­fieras i screening av till­ståndet.

Sant negativa syftar till de som inte har ett visst till­stånd och som inte heller identi­fieras i screening av till­ståndet.

Falskt negativa syftar till de som har ett visst till­stånd men som ändå inte identi­fieras i screening av till­ståndet.

Ett idea­liskt screenings­instru­ment för våld i nära rela­tioner (VINR) iden­ti­fierar per­soner som är utsatta för VINR, det vill säga har hög sen­si­tivitet, exklu­derar de som inte är det, det vill säga har hög spe­ci­ficitet, och med­för inte något obehag eller skada på falskt positiva eller falskt negativa.

Lästips

Juth N, Munthe C. The Ethics of Screening in Health Care and Medicine – Serving Society or Serving the Patient? Springer, Dordrecht. 2012.

Nijsingh N, Juth N, Munthe C. Ethics of Screening. In: Quah SR and Cockerham WC (eds.) The International Encyclopedia of Public Health, 2nd edition, vol. 3:28–35. Oxford: Academic Press, 2017.

Referenser

1. Nationellt centrum för kvinnofrid. Våld och hälsa: en befolknings­undersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet, Uppsala. 2014.
2. Cater ÅK, Andershed A-K, Andershed H. Youth Victimization in Sweden: Prevalence, Characteristics and Relation to Mental Health and Behavioral Problems in Young Adulthood. Child Abuse & Neglect 2014;38:1290-302.
3. Devries KM, Mak JY, Bacchus L, Child JC, Falder G, Petzold M, et al. Intimate Partner Violence and Incident Depressive Symptoms and Suicide Attempts: A Systematic Review of Longitudinal Studies. Plos Medicine 2013.
4. Dufort M, Stenbacka M, Hellner Gumpert C. Physical domestic violence is highly associated with suicidal attempts in both women and men. Results from the national public health survey in Sweden. European Journal of Public Health 2015;25:413-8.
5. Brottsförebyggande rådet. Brott i nära relationer. En nationell kartläggning. In. Brottsförebyggande rådet. Stockholm. 2014.
6. Statistiska centralbyrån. Undersökningarna av levnadsförhållanden. In; 2014.
7. Folkhälsomyndigheten. Sociala relationer. Se tabell Sociala relationer – tidsserier och regionala resultat 2014. 2014.
8. Bott S, Guedes A, Ruiz-Celis AP, Mendoza JA. Intimate partner violence in the Americas: a systematic review and reanalysis of national prevalence estimates. Rev Panam Salud Publica 2019;43:e26.
9. Longobardi C, Badenes-Ribera L. Intimate Partner Violence in Same-Sex Relationships and The Role of Sexual Minority Stressors: A Systematic Review of the Past 10 Years. J Child Fam Stud 2017;26:2039-49.
10. Langhinrichsen-Rohling J, Selwyn C, Rohling ML. Rates of bidirectional versus unidirectional intimate partner violence across samples, sexual orientations, and race/ethnicities: a comprehensive review. Partner Abuse 2012;3:199-230.
11. Miller LE, Cater Å, Howell KH, Graham-Bermann SA. Perpetration patterns and environmental contexts of IPV in Sweden: Relationships with adult mental health. Child Abuse & Neglect 2014;38:147-58.
12. Lövestad S, Krantz G. Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence: an epidemiological study from Sweden. BMC Public Health 2012;12:945.
13. Jernbro C, Janson S. Våld mot barn 2016. En nationell kartläggning. Stockholm: Allmänna barnhuset. 2017.
14. Juth N, Munthe C. Etiska aspekter på rutinfrågor om våldsutsatthet i hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Göteborgs universitet: Philosophical Communications, Web Series 58. 2012.
15. Wilson JMG, Jungner G. Principles and practice of screening for disease. Public Health Papers WHO No. 34. Geneva. 1968.
16. Socialstyrelsen. Frågor om våld. En kartläggning av hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården frågar om våldsutsatthet och våldsutövande samt användningen av bedömningsmetoder. 2018.
17. Nelson HD, Bougatsos C, Blazina I. Screening women for intimate partner violence: a systematic review to update the U.S. Preventive Services Task Force recommendation. Ann Intern Med. 2012;156:796-808.
18. Rådestad I, Rubertsson C, Hildingsson I. Screening inom mödrahälsovården för partnervåld. Nytta måste balanseras mot skada. Läkartidningen nr 11, 2008 www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/8994/LKT0811s807_808.pdf
19. US Preventive Services Task Force, Curry SJ, Krist AH, Owens DK, Barry MJ, Caughey AB, Davidson KW, Doubeni CA, Epling JW Jr, Grossman DC, Kemper AR, Kubik M, Kurth A, Landefeld CS, Mangione CM, Silverstein M, Simon MA, Tseng CW, Wong JB. Screening for Intimate Partner Violence, Elder Abuse, and Abuse of Vulnerable Adults: US Preventive Services Task Force Final Recommendation Statement. JAMA. 2018 Oct 23;320(16):1678-87. doi: 10.1001/jama.2018.14741. PubMed PMID:30357305.

Projektgrupp och granskare

SBU

Knut Sundell, projektledare

Gunilla Fahlström, biträdande projektledare

Caroline Jungner, projektadministratör

Granskare

Maria Eriksson, professor i socialt arbete, Ersta Sköndal Bräcke högskola

Niklas Juth, docent i medicinsk etik, Karolinska Institutet

Bindningar och jäv

Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat dekla­ra­tion rörande bind­ningar och jäv. Dessa dokument finns till­gängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de för­hållanden som redo­visas där är fören­liga med kraven på sak­lighet och opar­tiskhet.