Diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom

Slutsatser

• Det kliniska samtalet räcker inte för att diagnostisera depression och bipolära syndrom. Tillstånden upptäcks ofta inte. När bedömningen kompletteras med hjälpmedel i form av strukturerade eller semistrukturerade intervjuformulär och tillgång till journalhandlingar ökar den diagnostiska känsligheten (sensitivitet) och träffsäkerheten (specificitet).
• Två intervjuformulär, som täcker en hel rad psykiatriska diagnoser, har vetenskapligt stöd för en tillräckligt hög känslighet och träffsäkerhet för depression och mani hos vuxna. Det är den semistrukturerade Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis I disorders (SCID-I) och den strukturerade Mini International Neuropsychiatric Interview (MINI). Den strukturerade intervjun Primary Care Evaluation of Mental Disorders (PRIME-MD) har för låg känslighet.
• Vid riktad screening av depression har följande formulär vetenskapligt stöd för tillräcklig känslighet: Child Behaviour Check List (CBCL) och Beck Depression Inventory-I (BDI-I) för barn och ungdomar, Beck Depression Inventory-II (BDI-II) för vuxna samt Geriatric Depression Scale (GDS-15 och GDS-30) för äldre utan påtaglig kognitiv svikt. Screening av nyförlösta mödrar med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) identifierar cirka två tredjedelar av dem som har depression, vilket är i underkant. Formulären Patient Health Questionnaire-9 (PHQ-9) och Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) har för odefinierbar känslighet för att vara användbara.
  Young Mania Rating Scale (YMRS) och General Behavior Inventory (GBI) för barn och ungdomar samt Hypomania Check List-32 (HCL-32) respektive Mood Disorder Qestionnaire (MDQ med modifierade krav på funktionsnedsättning) för vuxna har vetenskapligt stöd för riktad screening av bipolärt syndrom.
• Det går inte att bedöma tillförlitligheten hos formulär som mäter svårighetsgrad av depression och mani. Det finns för få studier med tillräcklig kvalitet.
• Det går inte att bedöma tillförlitligheten hos formulär som är avsedda att följa förlopp av depression och mani. Det saknas studier.
• Det saknas studier som utvärderar kostnadseffektiviteten av att använda bedömningsformulär för förstämningssyndrom.
• Det finns många kunskapsluckor. Det viktigaste forskningsbehovet är att utvärdera hur strukturerad diagnostik som del i en systematisk handläggning påverkar tillfrisknande, relation mellan patient och behandlare samt kostnadseffektivitet. Utvärdering av intervjuformulär för barn och ungdomar samt formulär för bedömning av depression hos äldre med kognitiv svikt är också angeläget. Det behövs ny forskningsmetodik för att utvärdera formulär som syftar till att följa sjukdomsförlopp.
• Användning av bedömningsformulär för förstämningssyndrom förutsätter att patienten har tillräckliga språkkunskaper samt, vid självbedömning, tillräcklig läs- och skrivförmåga. Det innebär att personer från andra kulturer, med läs- och skrivsvårigheter eller nedsatt kognitiv förmåga kan bli feltolkade eller ha svårt att fylla i formulären.