SBU:s styrka kommer ur fakta, inte tyckanden

Engagemanget i sakfrågorna är Olivia Wigzells personliga drivkraft. Det går som en röd tråd genom hennes yrkesliv – först i kommun- och landstingspolitiken, sedan som utredare på Utrikesdepartementet, på Vårdförbundet, i Ansvarskommitten, på Social­styrelsen och Socialdepartementet. Och från 1 november 2014 som ny generaldirektör för SBU.

– Om någon undrar varför jag ville just till SBU? Återigen: sakfrågan. Myndigheten bidrar till effektivitet, säkerhet och hög kvalitet i vården, och det är just sådana viktiga funktioner som gör att jag tycker det ska bli så roligt.

Sitter inte i knäet

Politiker och forskare brukar inte vilja sitta i knät på var­andra. När Olivia Wigzell nu blir generaldirektör för en vetenskapligt inriktad verksamhet har hon lämnat partipolitiken för länge sedan. Men hon understryker att det ändå blir ett stort kliv från det nuvarande jobbet på Regeringskansliet som chef för Enheten för folkhälsa och sjukvård. Kansliet är en i grunden politiskt präglad organisation, även på ämbetsmannasidan.

– Nu får jag en ny roll. SBU är, och ska fortsätta att vara, en fristående och oberoende expertorganisation. Även om jag har arbetat för evidencebased policy-making på Regeringskansliet så är det i grunden alltid den demokratiskt underbyggda politiska viljan som styr där. På SBU är det kunskap som ska styra.

Hon påpekar samtidigt att det finns värderingsfrågor som måste finnas med i båda organisationerna.

– Etik är ju en viktig dimension för både SBU och för Regeringskansliet. Likaså rättssäkerhet och öppenhet.

Ger framgång

Olivia Wigzell ser tre framgångsfaktorer för SBU: trovärdigheten, som ligger i systematik och vetenskaplig metod, relevansen för målgrupperna samt tillgängligheten, det vill säga att SBU:s kunskap måste vara synlig och användarvänlig.

Hon antyder att SBU kan behöva diskutera hur man ska välja de mest angelägna frågorna att utvärdera.

– Jag kan tycka att det är viktigt att SBU kompletterar det vårdprofessionella perspektivet med ett systemperspektiv.

Som exempel nämner hon att om vårdrutinerna varierar på ett sådant sätt att alla patienter inte får lika bra och säker vård, då kan detta vara ett tillräckligt skäl för SBU att granska området – även om professionerna inte alltid har sett variationen i praxis som ett problem.

Mellan länder

– Den ämneskunskap som jag själv har med mig gäller bland annat kunskapstillämpning och ledningsfrågor i vården.

På internationell nivå har Olivia Wigzell arbetat med att jämföra vårdsystem, och hon leder en arbetsgrupp där EU:s 28 medlemsstater ska driva utvecklingen av öppna jämförelser i hälso- och sjukvården.

– Varierande praxis och utfall handlar inte bara om skillnader mellan landsändar utan också mellan länder. Ser man att Sverige i jämförelse med andra länder kan förbättra sina resultat på ett visst fält, så kanske det finns anledning för SBU att granska frågan.

– Och vi kanske också oftare ska välja nya projekt utifrån patienternas eller allmänhetens frågor om kvalitet och jämlikhet. Ökande kostnader kan vara ännu ett skäl att granska ett område.

Utmaning

Utvärderingar på socialtjänstens område kan bli en annan utmaning för SBU, säger Olivia Wigzell. Något beslut om detta finns inte ännu, men det är ett förslag som varit ute på remiss.

– Liksom sjukvården strävar professionerna inom socialtjänsten efter att bygga sina insatser på kunskap om förväntade effekter. Men ett intensivare arbete för att stödja evidensbaserad praktik tror jag är välkommet. Till exempel kan strukturen och nätverken utvecklas ytterligare.

En annan utmaning blir att hitta tillräckligt mycket vetenskaplig kunskap som kan användas som vägledning. Åtgärder inom socialtjänsten är hittills inte lika välstuderade som exempelvis läkemedel.

Olivia Wigzell vill också jobba för att andra myndigheter oftare ska använda SBU:s systematiska översikter. Hon tycker att en renodling av de olika myndigheternas olika uppgifter är bra och att SBU:s sätt att sammanställa fakta bör vara det som gäller.

– Från Regeringskansliet har jag med mig en uppfattning om att ”staten är ett”, att myndigheterna dels ska försöka jobba på ett enhetligt sätt med evidens och kunskapsunderlag, dels ska samarbeta. Men det finns ju en del ­imperiebyggare som vill växa och göra allt – även i myndighetsvärlden. Konkurrens mellan myndigheter, som kanske har funnits ibland, är jag inte så intresserad av. Myndigheter ska samarbeta.

Färdriktning

När hon blir intervjuad talar hon snabbt och engagerat, med tydligt fokus på ämnet. Flera månader innan hon tillträder på SBU har Olivia Wigzell börjat sätta upp mål för vad hon vill åstadkomma under de närmaste sex åren på SBU.

– Jo, jag är nog en strukturerad person, och det känns viktigt att ha klart för sig vad man vill uppnå för att det dagliga arbetet ska bidra till de mål och övergripande ambitioner som myndigheten ska ha.

Men hon tillägger att hon är mycket angelägen om att lyssna för att få ett bra underlag innan färdriktningen bestäms.

– När jag börjar skulle jag faktiskt vilja ha synpunkter och önskemål från alla berörda, inte minst från patienter och allmänhet. Jag vill veta vad de förväntar sig av SBU – det är en bra utgångspunkt.

Olivia Wigzell medger att det också fanns en del privata skäl för att anta utmaningen på SBU.

Vill lära nytt

– Som person är jag sådan att jag hela tiden vill lära mig nytt. Det känns kreativt och det blir ofta spännande och produktiva diskussioner. Det lockar mig.

– SBU är ju en utpräglad kunskapsmyndighet som ligger nära forskningen, med högutbildad personal. Och att jobba med kunskapsfrågor tycker jag är jätteroligt.

– Dessutom vet jag att SBU sedan länge har ett väldigt bra samtalsklimat där det är högt i tak, och det är viktigt för sakfrågorna.